Bakgrunden till artiklarna är en händelse på ett asylboende i Mönsterås där kristna asylsökande känt sig tvungna att flytta för att de upplevt sig hotade och trakasserade av muslimska boende.
Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift skriver:
Det är välgörande att Ann-Sofie Dahl påminner om vikten av att kristna stödjer trossyskon i nöd. Varje gång vi påminns om det medmänskliga ansvar som följer av kristen tro sker något viktigt. Och visst kan Svenska kyrkan göra mer – agera visselblåsare genom manifestationer, debattartiklar och annat.
Som biskop i Växjö stift, där Mönsterås ligger, var det för mig angeläget att reagera offentligt och fördöma det inträffade, i sociala medier (19/7), sedan i Kvällsposten (29/7), därefter i Dagen, Kyrkans Tidning och andra dagstidningar.
Med tanke på det arbete Svenska kyrkan redan gör för utsatta kristna, både nationellt och internationellt, är det en allvarlig förenkling att beskriva Svenska kyrkan som tyst och passiv.
Ann-Sofie Dahl driver förenklingarnas strategi ett steg vidare när hon spelar ut ansvaret i klimatfrågan mot ansvaret för förföljda kristna.Sedan tilldelar hon Svenska kyrkan en känga för att den inte kraftsamlar i tider av motgång, hur hon nu kan veta att det förhåller sig så.
Det finns anledning att påminna om att den som vill bli tagen på allvar måste argumentera en smula mer välavvägt än vad Dahl gör.
Om man vill förändring gäller det både att vara noggrann med research och att värna objektivitet och saklighet.
Apropå research förefaller Dahl inte ha ägnat tid åt att ta reda på vad församlingen i Mönsterås gör för kristna asylsökande på orten. Lite schablonmässigt skriver hon att ”något husrum av Svenska kyrkan lär de inte ha fått.”
Församlingen i Mönsterås har under lång tid gett exemplariskt stöd åt de drabbade genom det flyktingnätverk den ingår i, genom att inkludera dem i gudstjänstgemenskap och församlingsliv, genom långtgående praktisk hjälp och genom etablerande av varma, tillitsfulla vänskapsrelationer. Mönsterås församling är ett föredöme när det gäller aktivt arbete för kristna trossyskon.
Samtidens mediekultur tycks ibland premiera profilerade utspel som vädjar till känslor och andas förenkling. Men sakligheten får aldrig sättas på undantag, det gäller att göra rättvisa åt en komplex verklighet. Inte heller får det som händer ”in real life” tappas bort, som i detta fall i Mönsterås där kristna människor, långt fler än de som är anställda i Svenska kyrkan, ger av sin tid och kraft till förmån för trossyskon som har det svårt. Så tack Ann-Sofie Dahl för att du påminner om att Svenska kyrkan kan göra mer. Men bevara oss för de snabba penseldrag som bidrar till en förenklad bild av verkligheten.
Fredrik Modéus