”När barn far illa måste vi agera”

Nyhet Publicerad

Svenska kyrkans biskopar har tillsammans med Sveriges kristna råd, det vill säga landets samlade kristna samfund, startat ett julupprop för en human flyktingpolitik. – När barn och unga far illa måste vi agera, säger Eva Nordung Byström, biskop i Härnösands stift.

 

Juluppropet inleds vid gudstjänsterna nu på söndag den fjärde advent och pågår med namninsamling fram till i slutet av januari, när det ska överlämnas till regeringen. Bakgrunden är den nya och restriktiv asyllagstiftning som riksdagen antog i juni i år.
– Nu ser vi konsekvenserna av de nya reglerna och det är djupt oroande. Det handlar om unga människor som förlorat hopp och framtidstro. Det handlar om familjer som är splittrade och inte ser någon väg till återförening, säger Eva Nordung Byström.

– Vi har ofta i vårt land med stolthet talat om vår värdegrund. En värdegrund som vilar på det kristna kärleksbudskapet och dess betoning av vårt ansvar för de utsatta i samhället och världen. Om vi vill skapa och bevara ett gott samhälle måste denna utgångspunkt få konsekvenser även i mer ansträngda tider, fortsätter hon.

Juluppropet innebär en tydlig uppmaning till Sveriges regering:

  • ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro
  • ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv
  • undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening

Kontaktperson:
Kajsa Åslin, pressekreterare på Härnösands stift
tel: 070-355 00 17

Bakgrund till #Juluppropets krav

Vi uppmanar regeringen att:
  • ge barn och unga rätt till trygghet och framtidstro
    Denna punkt är bred, ett paraply, och handlar om begränsningslagen som helhet. För trygghet och framtidstro krävs rimliga möjligheter att förutse hur ens liv kommer att vara framöver. Tidsbegränsade uppehållstillstånd skapar otrygghet då man inte kan förutse hur ens liv kommer att te sig på kortare och längre sikt. Dessutom medför begräsningslagen att många inte kan finna trygghet genom familjeåterförening. För de unga som bedöms sakna skyddsskäl men som har etablerat sig i Sverige innebär borttagandet av särskilt/synnerligen ömmande skäl som grund för uppehållstillstånd att framtidstro släcks. Tidigare fick många afghanska ensamkommande barn uppehållstillstånd på denna grund då det inte gick att skicka tillbaka dem till Afghanistan.
  • ge alla som beviljas asyl i Sverige rätt till familjeliv
    Återigen begräsningslagen. Kraftigt begränsad rätt till familjeåterförening för de flesta, och hårda försörjningskrav för de som har laglig rätt till sådan, skapar otrygghet för barn och unga. Även vuxna som har beviljats asyl i Sverige drabbas hårt av att inte kunna få återförenas med sina barn, på bekostnad av det egna välmåendet, etableringen och samhällsutvecklingen i stort. Den nya begränsningslagen skapar ett enormt lidande hos individen, ökar bördan av psykisk ohälsa hos redan utsatta grupper och motverkar insatser för att främja etablering. Post-migratorisk stress är en viktig faktor i ohälsan. Två av de viktigaste åtgärderna som skulle minska sådan stress är möjlighet till permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening.
  • undanröja praktiska hinder mot familjeåterförening
    Det saknas idag möjligheter för den person som befinner sig i Syrien och som önskar återförenas med sin familj i Sverige, att ta sig till en svensk ambassad för att genomföra den för ansökan obligatoriska intervjun I praktiken är det omöjligt för syrier/syriska medborgare att på legal väg erhålla inresevisum till fyra av fem länder i närområdet med svensk beskickning, dvs. Turkiet, Förenade Arabemiraten, Egypten och Saudiarabien. Detta gäller även då det enda syftet med inresan är att besöka en svensk ambassad eller ett konsulat. För det femte alternativet, att resa till den svenska ambassaden i Amman i Jordanien, krävs visserligen inte visum men för att som syrisk medborgare få resa in i landet krävs det att man har goda kontakter eller möjlighet att använda sig av mutor. Väntetiden för ett bokat besök för intervju på ambassaden i Amman bedöms idag vara cirka ett år.För en syrier/syrisk medborgare finns det de facto således endast två möjligheter att söka återförening med sin familj. Den första är att ta sig till Jordanien och dess huvudstad Amman genom att muta sig fram. Den andra är att resa till Khartoum, Sudan och sedan olagligt resa landvägen till Kairo via Egyptens södra gränser där det har rapporterats att gränsvakter har sett bort när Syrier velat resa in alternativt tillåtit dem att resa in efter mutor. Ingen av dessa vägar är säkra eller i praktiken möjliga, det är turen som avgör om man lyckas.