Inte många kan skryta med ny, lyckad verksamhet och fler engagerade ungdomar under pandemin, men det kan Johan Claesson i bruksorten Braås utanför Växjö. Han är dock motsatsen till skrytsam och hävdar främst att han haft tur. Några nyckelfaktorer kan han dock dela med sig av: synlighet, tillgänglighet och delaktighet.
Johan jobbar som assistent i församlingsverksamheten i Sjösås församling, som ingår i Växjö pastorat. Främst arbetar Johan med konfirmander och ungdomar.
- Varje fredag från klockan tio är jag på fritidsgården och högstadieskolan. Det är ju en fantastisk möjlighet att bygga relationer och att synas. Det var också där jag förstod behovet av att få vara någonstans och hänga på kvällstid. Så sedan i höstas står församlingshemmet öppet på fredagskvällarna. Och det märks att det behövs, att ungdomarna uppskattar det!
Johan berättar att omkring 25 ungdomar brukar komma och gå som de vill under dessa kvällar, från klockan 17 till 21 på kvällen.
- Sen händer det ju ganska ofta att just när jag stängt dörren efter klockan 21, att det kommer A-traktorer in på parkeringen. Då kan det ju bli en timme till för att kolla läget med det gänget. Och det är en nyckel, tänker jag, att ta sig tid och att vara tillgänglig när det passar ungdomarna!
Han lever upp till sina nyckelord genom att just nu, när den fysiska verksamheten ligger nere, möta ungdomar digitalt varje kväll tisdag till och med lördag.
- Sen berättar jag alltid var jag tänker fira gudstjänst på söndagen, vilket brukar göra att några extra dyker upp även då, berättar Johan.
Hittills har det aldrig förekommit bråk eller skadegörelse i församlingens lokaler, vilket Johan tror beror på att ungdomarna känner att det är deras församlingshem. Det ungdomarna själva som kommer med förslag på vad de vill göra och det är också ungdomarna som har inrett hela övervåningen. Johan och åtta äldre ungdomar finns där för att möjliggöra initiativ och ge av sin tid.
- Ett gäng gillar att spela musik, så de brukar använda trumsetet och de andra instrumenten. Ett annat gäng spelar gärna TV-spel och ytterligare andra föredrar att slå sig ner och spela brädspel. Sen blir det ju mycket gemensamt häng, film och snack, berättar Johan. Verksamheten utvecklas hela tiden utifrån ungdomarnas egna initiativ och behov:
- I höstas hade vi två grupper som ville diskutera livs- och samhällsfrågor. Då fick vi ha extra öppet just för sådana lite djupare samtal.
Johan tror mycket på vikten av att synas i lokalsamhället: i skolan, på byn och på ICA.
- Vi behöver ju visa att vi både är kristna och hyfsat normala, säger han med ett skratt.
På skolan får han inte själv lyfta frågor om kristen tro eller religion men han får självklart svara på ungdomarnas frågor. Johan betonar;
- Och det är ju en fantastisk möjlighet att bara få vara där, vara tillgänglig när frågor dyker upp, få möta så många elever och kunna skapa relationer. Det är en möjlighet att synas, och tack vare den synligheten sänker vi också trösklarna till kyrkan.
Johan är tacksam över att hans företrädare byggde upp en närvaro i skolan och fritidsgården, så att han bara behövt utöka den.
- Jag har haft tur, säger han, när jag frågar hur han lyckats att bygga upp ungdomsarbete under pandemin.
Flera av dem som numera kommer till den öppna verksamheten på fredagar har först hängt på de digitala träffarna, innan de vågat sig över den fysiska tröskeln. Församlingshemmet och gruppchatten på plattformen Discord ger en plats där ungdomar i olika åldrar - från konfirmandålder upp till 3:an på gymnasiet - får en sällsynt möjlighet att mötas.
- Vissa är självklart tidigare konfirmander, men hit kommer också många som aldrig satt sin fot i kyrkan tidigare. Jag har inte behövt göra någon reklam, ungdomarna sprider budskapet till varandra. Jag har bara behövt öppna dörren, säger Johan.
Tidigare var Johan lastbilschaufför men efter ett inhopp vid skriande behov av församlingsassistent i Vetlanda pastorat, fick han upp ögonen både för kyrkan och arbetet med unga. Nu har han utbildat sig till fritidsledare och gått Kyrkans grundkurs och ångrar inte en sekund att han lämnat åkeri-branschen bakom sig.
- Det är ett fantastiskt arbete och det är härligt att se unga växa med uppgiften. Att jag inte spelar instrument, gör ju exempelvis att ungdomarna som kan spela verkligen behövs, säger han.
Så vad har han för tips till andra, hur lyckas man med ungdomsarbete?
- Nycklarna är nog att vara tillgänglig när det passar ungdomarna och att utgå ifrån deras initiativ och intressen. Därför ses vi kvällar och helger och möjliggör för olika spel och aktiviteter. Vi har öppet, så att de som bor långt bort kan smita hit och plugga direkt efter skolan, även om vi officiellt öppnar lite senare. Och ringer en ungdom så svarar jag, även när jag är ledig. Med unga krävs viss flexibilitet.
Utöver den öppna verksamheten finns också spin-off-verksamhet, som övernattningar, LAN tillsammans med ungdomar i Växjö, spel-dagar då fokus ligger på brädspel, diskussions- och debattkvällar, stiftets ledarutbildning Ung och kallad och annat som möjliggör möten med unga från andra ställen. Nu funderar Johan på hur nästa konfirmationsår kan se ut.
- Jag tycker att det är viktigt att alla ska få flera chanser att säga ja till konfirmation, säger Johan.
Text och bild: Emilia Lindstrand
