Foto: Charlotte Granrot Frenberg

Integration på riktigt i Högsby

Vi möts i församlingshemmet i Högsby. Mo Javid, hans 18-åriga dotter Kiana och kyrkoherde Jonathan Darte.

Högsby var avfolkningsort 2015, när flyktingströmmen var ett faktum. Hus stod tomma och de mindre skolorna saknade elevunderlag. Därför valde kommunen att ta emot många flyktingar. Idag är Högsby den enda kommun i Sverige där mer än fem procent av invånarna kom som flyktingar 2015.

Svenska kyrkan var 2015 snabbt igång med mötesplatser och språkcaféer, dessutom samlade verksamheten drygt 30 ideella. För att särskilt möjliggöra för kvinnor att lära sig svenska, startades barnverksamhet parallellt med språkträning. Då kunde barnen sysselsättas och kvinnorna koncentrera sig. Det visade sig vara ett lyckat koncept, som gav mersmak.

- Vi bjöd in representanter för sjukvård, kommun, polis och myndigheter till träffarna, så att de kunde förmedla viktig information till kvinnorna. Att barnen hade parallell sysselsättning, att många ideella engagerades och att tolk fanns närvarande gjorde stor skillnad, betonar Jonathan.

Nätverket med kommun, vård och andra organisationer stärktes av samarbetet kring flyktingsituationen. Efterhand förändrades behoven, och även önskemålen från myndigheter. De senaste åren har pastoratet därför satsat mer på att möjliggöra sysselsättning, språkträning och kulturmöten.

- Det är fantastiskt att Arbetsförmedlingen ringer oss när de har en person som behöver språkträning och introduktion till svenskt arbetsliv. Det visar att vi har byggt upp ett starkt förtroende, säger Jonathan.

Kyrkogårdens arbetslag har de senaste åren berikats med flera nya krafter, bland annat i form av personer med nystartsjobb men också för språkträning.

- Det här är integration på riktigt: att inlemmas i de positiva normer som finns på arbetsplatser. Det är något vi fortsätter med eftersom vi ser hur givande det är, säger Jonathan.

Mo Javid började förra våren med nystartsjobb och har just avslutat sin andra säsong på kyrkogården. Han kom, tillsammans med sin dotter Kiana, från Iran. 

- Jag konverterade från islam i Iran. Det är därför vi är här. På grund av min tro. Men Migrationsverket tycker inte att min kristna tro är tillräckligt djupgående – jag vet inte hur de vet det, säger han med ett skratt och fortsätter:

- Vi väntar nu 20-26 månader på nytt beslut. Under tiden får jag inte gå på SFI. Så jag tränar svenska på jobbet i kyrkan och lär mig lite av min lärare, säger Mo och stöter lätt sin dotter i sidan.

Utöver sitt arbete på kyrkogården är Mo en starkt bidragande orsak till pastoratets digitala utveckling på senare tid.

- Före corona var vi inte digitaliserade på något vis och vi hade absolut inte varit där vi är nu utan Mo, säger Jonathan bestämt.

- Jag jobbade tidigare som fotograf, redigerare och reporter under många år. Det var mitt jobb, tills jag lämnade Iran. Jag saknar jobbet men… Det är livet. Man måste fortsätta, säger Mo.

- Han har utbildat oss i personalen i det tekniska och gjort att vi känner oss mycket mer trygga både framför och bakom kameran. Dessutom har Mo lärt oss redigeringsprogram, vinklar och hur jag behöver stå i predikstolen för att det ska bli bra i bild, berättar Jonathan med ett leende.

Mo har blivit en viktig resurs och kompetens för pastoratet. Tack vare de medel som anslagits, har pastoratet dessutom kunnat köpa in utrustning, redigeringsdator och kameror.

- Det har gjort stor skillnad i coronatider, att kunna sända gudstjänster och tillgängliggöra kyrkan för de som mer eller mindre har varit isolerade. Med Mos hjälp har sändningarna kunnat bli väldigt mycket bättre! Vi kommer, med hans hjälp, absolut att fortsätta med våra sändningar, berättar Jonathan.

- Det är en ära att få vara här, säger Mo.

Text: Emilia Lindstrand

Jonathan Darte, Mo och Kiana Javid framför Högsbys kyrka. Foto: Charlotte Granrot Frenberg