Det är alltid en stor glädje att få träffa Lennart. Han har en värme och en utstrålning som smittar av sig. Jag frågar hur det kommer sig att han ville vara med och bära kistor vid begravningar.
Lennart menar att det är ett hedersuppdrag, ett värdigt avslut. Han pratar om att det var så fin gemenskap i bärarlaget. Nu har Lennart valt att lämna sin plats i bärarlaget och det var nog ett svårt beslut anar jag när vi pratar om det. Men jag tycker att Lennart är klok som väljer att lämna när han känner att kroppen säger ifrån
Det var Lennarts dotter, Mari, som frågade om han ville vara med och bära när hon jobbade på en begravningsbyrå i Värnamo på 90-talet. Byrån tillhandahöll ett bärarlag som Lennart gärna var en del av. Så småningom övergick bärarlaget till att vara en del av begravningsgudstjänsten i Svenska kyrkan. Lennar har följt många till den sista vilan genom åren. En del av dem har han känt personligen, medan en del varit okända för honom. Alla har han känt samma respekt för.
Ett bärarlag består av sex personer som bär ut kistan från begravningslokalen till gravplatsen under värdiga former. När begravningsgudstjänsten närmar sig sitt slut går bärarlaget fram till kistan och bugar. De ställer sedan upp med tre personer på var sin sida om kistan, lyfter den och bär den stilla och värdigt ut ur lokalen. Utanför väntar katafalken (kistvagnen som används vid jordbegravningar) som bärarna försiktigt placerar kistan på. De kör sedan lugnt och stilla, fortfarande med tre personer på var sida, bort till gravplatsen. Bärarlaget håller koll så att begravningsföljet hålls samlat. När de är framme vid gravplatsen lyfter de av kistan från katafalken och ställer ner den på kistsänkaren som ligger över graven. Där bugar de och lämnar plats för begravningsföljet.
Text tagen ur artikeln Ett värdigt avslut, Paxat nr 3 2018 av Jenny Arvidsson
.JPG?doprocessing=&ci=678,237,1204,578&ra=1.77778&w=700)
