Foto: Anneli Ahtee

Äntligen får vi sjunga tillsammans

I takt med att restriktionerna lättar får körsångare återigen samlas och sjunga tillsammans i allt större grupper. Hos kyrkokören i Lessebo församling är glädjen stor över att sången äntligen kan få flöda fritt.  

”Det märks att det spritter i benen både på körledare och körsångare”, säger Marcus Alvgrim, som tillsammans med Sofia Devall leder kören.   
 
Medan det kraftiga septemberregnet saktar ner samlas kördeltagare, körledare, komminister Magdalena Devall, församlingspedagog Anna Magnér och ytterligare några församlingsbor i Hovmantorps kyrka. På programmet står en stillsam och stämningsfylld skymningsandakt – meditativ bön varvad med taizé-sånger som sjungs på omväxlande svenska och latin. Andakten har även deltagare som följer med via Facebook.   
 
”Det här startade som en coronagrej”, berättar körledaren Sofia.   
 
Först var det en bönegrupp på plats med mycket få deltagare, men med hjälp av livesändningarna har de kunnat nå ut till fler. Redan under andakten märks glädjen i att få sjunga med andra igen. Efteråt finns det kaffe eller te för den som önskar, liksom tid för samtal. Undan för undan fylls kyrkan på med fler körmedlemmar, samtidigt som övriga församlingsmedlemmar försvinner ut i höstkvällen.   
 
”Det här är mitt ’holy moment’ varje torsdagskväll, en liten andlig stund. I kören tankar jag allt jag behöver”, säger Jonna Olafsson, som hann vara med i något år innan pandemin tvingade kören att sluta träffas. Själv har hon tidigare bland annat sjungit gospel, och till Lessebo kyrkokör hittade hon när hon deltog i öppna förskolan med sitt barn.   
 
Ja, körsången ger både sångglädje och gemenskap, instämmer andra körmedlemmar. Forskning visar dessutom att sjungandet har rent fysiska fördelar: blodtrycket och pulsen sjunker, immunsystemet förbättras, muskelgrupper i bröstkorg och mellangärde tränas och olika hormoner som får oss att känna välbehag utsöndras i kroppen.   
 
”För mig är det ren eufori att få sjunga, lite som ett bastubad”, säger Christer Thorsson, och får medhåll av Hans Mutschlechner, som flyttat från Österrike till Kosta för att arbeta i glashyttan. De har båda varit körsångare i många år och verkligen saknat sjungandet under coronan.   
 
Svenska kyrkan har 5 000 körer som engagerar runt 100 000 personer över hela landet, och det har varit en utmaning att vara körsångare och körledare i pandemitider. Eftersom sjungande i grupp har setts som en extra smittorisk har körarbetet gått på sparlåga i ett och ett halvt år. På vissa håll har sångare mötts i smågrupper, utomhus eller online, men det är något annat att kunna vara många som sjunger tillsammans i kyrkans lokaler.   
 
 
Den här torsdagen är det tredje gången för terminen som kyrkokören i Lessebo församling träffas. De hann med några övningstillfällen i början av förra hösten, men sedan kom de hårdare restriktionerna och allt stängdes ner igen. Körledarna Marcus och Sofia har precis som sina sångare saknat körarbetet under pandemin, men de har också upplevt fördelar med ett lugnare tempo som gett utrymme för att prata om de stora frågorna.   
 
”Vi kan behöva undersöka nya sätt att vara kyrka”, menar Sofia, som bland annat sett det positiva med att kunna nå ut till fler via nätet.   
 
Pausen har även skapat möjlighet att tänka igenom vart man ska ta vägen med den nya körkonstellation som bildats sedan man slog samman körerna i Lessebo, Hovmantorp och Kosta.   
 
”Här finns ju möjligheter till förändring. Vad vill vi nu? Hur skapar vi ett sammanhang där vi kan växa och beröra? ”, funderar Marcus Alvgrim.   
 
Planen för hösten var först att slå på stora trumman med större evenemang och många musiker. Men pandemin är inte över, det kan bli nya bakslag och förutsättningarna ändras på nytt, vilket vi ju alla lärde oss hösten 2020.   
 
”I stället har vi kommit fram till att vi kör mer avskalat och smyger i gång verksamheten lite i taget”, berättar Sofia Devall, innan hon startar uppvärmningen av sina körsångare, för att senare övergå till Mozarts kanon Friends forget the cares that bore us som ska sjungas på Tacksägelsedagen, andra söndagen i oktober.   
 
Skymningen faller över Hovmantorp och utanför kyrkan känns det att hösten är här på allvar nu. Men innanför väggarna fylls rummet av de fyra sångstämmorna, som blandas med värmande skratt. Där inne är det varmt och ljust. Äntligen får kören sjunga tillsammans igen.   
 
Text: Maria Estling Vannestål 

 Mikael Lunnergård och Gunilla Enggren

Nya sätt att jobba med dopet ger hopp och inspiration

Vilken dag döptes du? Vad betyder dopet för dig? Bara genom att gå till sig själv väcks ofta många tankar om dopet. I Växjö stift görs just nu en satsning som ska öka medvetenheten om hur dopet syns och hörs, sker och levs