Soppmässa på Växjö Diakonicentrum – nattvardsgemenskap i vardagen
Med delaktighet och gemenskap som ledord bjuds alla in att komma som de är. Soppmässan på Växjö Diakonicentrum har för många blivit ett viktigt andningshål i vardagen.
Halvcirkeln med stolar har fyllts med ett trettiotal personer. Någon ringer i klockan ute i Pelarsalen där sopplunchen just har intagits, och en procession med inte helt vana liturger vandrar in i rummet och fram till altaret av lastpallar. Ljuset i altarets glipor kan ändras till den aktuella liturgiska färgen.
Någon behöver påminnas om att börja läsa de växelvis lästa inledningsorden.
– Vem du än är, vad du än bär på, är du välkommen här.
– Jesus säger: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila.”
– Vi är här tillsammans för att möta Guds kärlek.
– Jesus säger: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.”
Dessa ord speglar själva grundtanken med soppmässan. Som initiativtagaren Ola Isacsson, präst på Växjö Diakonicentrum, uttrycker det:
– Jesus vill ge sig själv, sin nåd och kärlek till människor. Allra mest gör han det i nattvarden.
Form och innehåll har tagits fram tillsammans med diakonicentrums gäster. De fick vara med och välja återkommande psalmer, böner och liturgiska texter.
– Gemenskapen som vi skapar genom den här lilla mässan, den är väldigt viktig för mig, och jag tror det gäller för samtliga som är med här, säger Åke Samuelsson. Det gäller inte bara oss, det gäller alla människor, att en sådan här stund är otroligt viktig för vår hälsa och vårt välmående.
Åke Samuelsson är en av de regelbundna gudstjänstfirarna på soppmässan. För honom är kyrkan en plats där en orolig själ finner frid.
– När jag går på gudstjänst känner jag i vart fall frid den stunden som det varar, säger han. Kyrkan är ett föredöme för alla andra. Till kyrkan kan man alltid vända sig om man har personliga bekymmer eller vad som helst. För min del är det närapå livsnödvändigt.
I början av soppmässan vandrar ett litet kors runt mellan gudstjänsfirarna, och var och en säger sitt förnamn. Ett inslag är att gå fram och tända var sitt ljus. Och flera personer är involverade i att leda olika liturgiska partier.
– Jag hjälpte till att ställa i ordning stolar och hänga upp psalmsiffror. Och ibland tvingas jag att läsa något av Sara, säger Lennart Svensson och skrattar. Det är kul, jag är alltid lika nervös, men det är roligt. Delaktighet, det är ett fint ord.
Den Sara som Lennart Svensson syftar på heter Marklund i efternamn och är diakon på Växjö Diakonicentrum. Hon berättar hur gemenskapen kring middagsbordet och kring nattvardsbordet ger ytterligare en dimension, både åt soppan och åt nattvarden.
– Måltiden, att äta tillsammans, är bibliskt väldigt viktig, säger hon. Och att vi som kyrka också visar att det också handlar om kroppen och själen och anden, att Gud bryr sig om hela människan. Det är diakoni i ord och handling.
Inspiration har hämtats från Inklusiva mässan i Växjö domkyrka och från soppmässor i bland annat Uppsala.
– Jag tycker om att gå in lite djupt i saker, så jag tycker det är skönt det här med mässan, , säger Lennart Svensson. Den är enkel och har lagom storlek. Just det här med delaktighet, att man får vara med lite och bära kors och så, jag tycker det är häftigt.
Daniel Westergren
