Porträttbild på Ulf Johansson
Foto: Fredérick Lindström / Everday

”Jag kallar mig vetande”

59-årige Ulf Johansson besöker kyrkan i Ankarsrum och andra kyrkor i närheten så ofta han kan och orkar. Där tar han emot nattvarden och ber till Gud. "Jag tänder ett ljus och ber för hela skapelsen. Det känns bra att göra det. Man vet ju att Herren är där när man tänder ljuset", säger Ulf.

Han bor på ett gruppboende i Ankarsrum. Ulf har sitt ursprung i Kronobergs län, vilket inte går att ta miste på i dialekten. På frågan om han kallar sig troende kommer svaret blixtsnabbt:
– Jag kallar mig vetande, inte troende. Gud och Jesus är lika verkliga för mig som
det spöke jag en gång såg hemma på gården som liten. Jag har varit kristen sedan jag var barn. Jag började att läsa Bibeln som liten och predikade för min morbror. Min faster var oerhört religiös och cyklade till kyrkan i Rävemåla, där hon alltid satt på samma bänk. Jag vet att Gud finns. Jag pratar med Herren varje dag, berättar Ulf.

Prövad men skyddad
Han berättar att han tagit nattvarden sedan han konfirmerade sig och att han brukar buga och göra korstecknet vid altartavlan.
– Jag brukar känna mig belåten när jag varit med Kristus och ätit och druckit med honom en stund. Det känns bra att samlas tillsammans med lärjungarna runt om sig.
I hans lägenhet finns många tavlor med kristna motiv och så har han änglar
över sängen.
– Det är kul med änglar tycker jag. Man får inte glömma änglarna!
Jag känner mig prövad men skyddad av Gud, säger Ulf Johansson.

Text: Filip Ewertsson Foto: Fredérick Lindström