Blomskogs församling

Blomskogs kyrka

Denna redogörelse om kyrkorna i Blomskog handlar i första hand om den nuvarande kyrkan. Efter flera års diskussion om placeringen uppfördes kyrkan under åren 1928-29 inom det nya kyrkogårdsområdet strax ovanför järnvägen och ersatte då den gamla kyrkan som brann 1923. Denna var en liten korsformad träkyrka,som hade sitt ursprung i början av 1600-talet. Kyrkan var uppförd på gamla kyrkogårdsområdet vid stranden av Blomskogstjärnet. Sannolikt har det här också funnits en stavkyrka. Tillvaratagna lämningar ger anvisning härom. I det följande lämnas en redogörelse för de båda kyrkorna och tillvaratagna lämningar efter en stavkyrka. 

Sedan den gamla kyrkan brunnit år 1923 uppfördes den nuvarande kyrkan på nya kyrkogårdsområdet strax ovanför järnvägen. Under flera år diskuterades dels byggnadsmaterialet och dels kyrkans placering. Från början var avsikten att det skulle bli en träkyrka som den gamla. Pastoratet hade ju gott om skog. Men under tiden diskussionen pågick byggdes järnvägen som skar rakt igenom det aktuella området. Denna möjlighet till förenklade transporter medverkade sannolikt till det slutliga beslutet att kyrkan skulle uppföras av tegel. 

Vad beträffar kyrkans placering fanns två förslag,dels den gamla kyrkplatsen vid Blomskogstjärnet och dels talldungen ovanför landsvägen. Diskussionen var stundtals hård och pågick under flera år. Till slut enades man om att mötas på halva vägen strax ovanför järnvägen.

På sommaren 1928 satte byggnadsfirman Nyqvist &Svartvik,Torsby,igång kyrkbygget enligt ritningar av arkitekt Bror Almqvist,Stockholm. Vid en högtid i hållande regn den 13 augusti invigdes kyrkans grundplatta. Då placerades i grundmuren en kopparlåda innehållande dokument angående högtiden,en bibel och psalmbok,ett ex. av Nya Wermlandstidningen samt gällande mynt. Arbetet fortsatte sedan med stor intensitet och 1 oktober 1929 kunde kyrkan avsynas.

Söndagen den 24 november 1929 förrättade biskop J. A. Eklund invigning av kyrkan,en stor högtid med gäster från "när och fiärran" så väl förtroendemän som präster. I samband med invigningshögtiden erhöll byggmästare G. Svartvik,som hade det yttersta ansvaret för kyrkbygget,ett guldur med kedja som bevis på församlingens erkänsla och tacksamhet. Som en del av högtiden förrättades också barndop. Det var Gunnvor Margareta född den 14 mars 1929 som döptes,dotter till Olga och Gunnar Olsson,Breviken. I födelse- och dopboken heter det att Gunnvor var "det första barnet som döptes i Blomskogs nya kyrka". Gunnvor gifte sig 1956 med Erik Georgsson och bor nu i Vargön. Efter högtiden inne i den nya kyrkan förrättade biskopen invigning av en rest minnessten där den gamla kyrkan legat med inskription: 

"På denna plats stod Blomskogs kyrka från omkring 1600 till 1923. Herrens ord förbliver evinnerligen". 

Den nya kyrkan är en så kallad långskeppskyrka med skiffertak. Över ingången mot väster reser sig det smäckra tornet med koppartak,ca 39 m över markplanet. Från kyrktrappan har man en god utsikt över den nya och gamla kyrkogården med det vackra Blomskogstjärnet i bakgrunden. Vi går in i kyrkan och tar trappan från vapenhuset upp till orgelläktaren,som rymmer cirka 50 besökare och med den av firman H. Nordfors &Co,Linköping,levererade,erkänt välljudande kyrkorgeln med 14 stämmor. Ytterligare några trappor upp i kyrktornet hänger kyrkklockorna,som har sin egen lilla historia. 

I december 1923 –således samma år den gamla kyrkan brann -levererades nya kyrkklockor till Blomskog från firman M &O Olsson,Ystad. I dessa klockor finns metall ingjuten från den gamla kyrkans klockor. De nya klockorna fraktades på båt till Gustavsfors och sedan med häst och vagn till prästgården i Blomskog,säkerligen en ganska svår transport. Tillsammans väger klockorna fullt utrustade med kläppar och axlar 1 679 kg.

Under våren 1924 uppfördes en provisorisk klockstapel vid prästgården,där klockorna fick kalla till kyrkohögtid i sockenstugan vid skogsbrynet öster om prästgården och senare i församlingshemmet till dess den nya kyrkan kunde tas i bruk. På kyrkklockorna finns bl a ingraverade namnen på den dåvarande församlingens alla funktionärer och dessutom en särskild vers på varje klocka författad av biskop Eklund.

Vi lämnar kyrktornet,går in i den ljusa kyrksalen med plats för cirka 330 kyrkobesökare,följer kyrkgången av rött tegel och med likaledes röd matta fram mot koret. På ömse sidor om de tre trappstegen upp till altaret står femarmade kandelabrar av mässing från år 1811. Då hade kandelabrarna sin plats på altaret i den gamla kyrkan.

Altarskåpet i fonden är en triptyk med målningar av professor Olle Hjortzberg,Stockholm. Bilden på mittenpartiet föreställer "Kristi förklaring" och bilderna på sidodörrarna Moses och Elias. Professor Hjortzberg har också målat "kartongen" till korfönstret. Detta föreställer "Kvinnan vid Sykars brunn",är utformat av glasmästare Schultz,Kristinehamn och skänkt av Sofia Mossberg,USA.

Vid dörren mellan koret och sakristian hänger själaringningsklockan i vilken kyrkvaktmästaren klämtar när kyrkoherden från predikstolen kungjort att en blomskogsbo avlidit. Klockan har skänkts av blomskogsbördige länskogvaktaren Johan Samuelsson. Kyrkan är invändigt målad av målarmästare Gottfrid Ringström med söner,Silbodal,Årjäng,under ledning av konstnären Tor Hörlin,Arvika,som utfört utsmyckningen av koret och väggmålningarna över predikstolen och dopfunten. Om vi därifrån vänder blicken mot orgelläktaren ser vi en rikt ornamenterad orgelfasad med Konung Gustaf V:s namnskiffer i mitten,allt utfört av bildhuggare Yngve Leyert,Lidköping. 

Belysningsarmaturen i kyrkan har i sin helhet utformats och levererats av konstsmeden Lars Holmström,Arvika. De tre ljuskronorna över kyrksalens mittengång har en mycket dekorativ utformning med bladliknande ljusreflexer bakom ljuskäglan. Samma gäller de två något anspråkslösare ljuskronorna på läktaren. Utmed väggarna finns åtta armlampetter,i koret på ömse sidor om altaret två stora golvkandelabrar och på predikstoeln två ljusstakar. All armatur inne i kyrkan var från början avsedd enbart för "levande lågor",men takkronorna i kyrksalen och på läktaren försågs ganska snart med elektriskt ljus.

I ett textilskåp på läktaren förvaras mässkrudarna. Den äldsta av dessa är av svart bomullssammet med silverbroderier,sannolikt från början av 1800-talet. Det finns ytterligare tre skrudar. En av dessa i naturfärgat ylle med gulddekor är komponerad och sydd av Brita Elving och skänkt 1949. I sakristian förvaras kyrksilvret. Här bör särskilt omnämnas:

- Brudkrona i förgyllt silver,som skänkts av Frida J ordansson,Norra Näs,år 1952. 

- Nattvardsservis bestående av vinkanna,kalk,patén och oblatask,allt av silver i sexkantig modell. Servisen är utförd av Wiwen Nilsson,Lund,och skänkt av Ebba och Johannes Abelsson,Sundsbyn,år 1956.

- Två femarmade silverkandelabrar med rund fot,skänkta av makarna de Verdier,Gustavsfors,år 1929. 

- Härtill kommer en del gammalt,värdefullt kyrksilver:Dopskål i silver från 1866,som skänkts av riksdagsman Anders Jonsson,Sundsbyn.

- En kalk med patén i silver från 1744.

- En sockenbudskalk med patén och oblatask i silver från 1734.

- Brudkrona och nattvardsservis bestående av kalk,patén,oblatask och vinkanna.

I sakristian förvaras även två svarta tavlor med namnen på kyrkans präster från 1572 och framåt. Tavlorna och Karl XII:s kyrkbibel,altarkandelabrarna jämte en del andra värdefulla föremål räddades av tillskyndande församlingsbor när den gamla kyrkan brann 1923. 

Under sakristian och koret finns ett välinrett bårhus,som togs i bruk 1954. Vid ungefär samma tid erhöll kyrkan en i koppar hamrad tavla av Axel Gjutås,som föreställer Blomskogs gamla kyrka. Tio år senare fick kyrkan nya gåvor av makarna Abelsson,Sundsbyn,två mosaiktavlor av konstnären Olga Birkfelt,Bengtsfors. Dessa tillsammans med koppartavlan är uppsatta på kyrkans långväggar. Hildegard Bönström har också varit en god givare. 1981 erhöll kyrkan av henne fönstret med glasmosaik vid dopfunten och senare också den framför dopfunten placerade Missionsljusstaken (Ljusbäraren) och sparbössan,allt i smide.

Vi lämnar nu kyrkrummet och passerar då i vapenhuset en gravhäll av täljsten. På hällens översida bildar två ingraverade "vinkelrät skärande rep stavar ett kors",som delar stenen i fyra fält. I ett av fälten finns konturerna av ett timglas och i ett annat bokstäverna ria,som möjligen kan vara del av namnet Maria. Vid gamla kyrkan användes hällen som "plansten" –det översta trappsteget utanför ingången till kyrkan,vilket medförde att översidan med åren blev hårt sliten. Enligt Djurklous beskrivning skulle hällen resas mot kyrkmuren,vilket dock aldrig blev genomfört. 

Som förut omnämnts har kyrkogården renoverats och byggts ut. Inom den nyanlagda delen norr om kyrkan finns bland annat en urnlund med planteringar och vattenfontän. Området där den gamla kyrkan legat har utformats till en minneslund med planteringar där de smidda gravkorsen från främst 1700-talet placerats –se Pelle Norelius redogörelse över korsens historia. Innanför den gamla kyrkans grundmurar finns som förut nämnts den resta minnesstenen över gamla kyrkan,och i markplanet ligger ena halvan av en vackert formad stor natursten med ett korsliknande band av ljusare bergart. Här finns också en tavla med redogörelse över kyrkans historia och kyrkogårdens utbyggnad. Invigningen av kyrkogården i dess nuvarande utformning skedde i augusti 1991.

Därifrån förflyttar vi oss till huvudingången mot vår nuvarande kyrka. Strax innanför stenmuren finns i markplanet andra halvan av tidigare omnämnd natursten. Den placerades här i november 1991 till minne av våra emigranter och har inskriptionen:"Till minne av de 662 Blomskogsbor som åren 1869-1935 utvandrade till Amerika". Kyrkan och kyrkogården i den nya utformningen ger besökaren en stämningsfull och vacker helhetsbild. 

Kyrkan var uppförd på gamla kyrkogården vid stranden av Blomskogstjärnet. Den hade korsformad plan och väggar av liggande timmer. Utvändigt var kyrkan brädfodrad och vitmålad samt försedd med valmat spåntak. Den hade mot väster över ingången till kyrkan ett ganska lågt kupolformat torn med tornspira och vindflöje. Mot öster fanns kyrkans kor och bakom detta sakristian med fyrsidigt spetsigt tak. Lördagen den 24 mars 1923 brann kyrkan. Branden började vid 9-tiden på morgonen i spåntaket omkring plåtskorstenen och spred sig ganska snabbt över hela kyrkan. Kyrkvärden Jordan Samuelsson stod då hemma på ladugårdsbacken med en av sina hästar och såg hur det började ryka från kyrktaket. Han hoppade upp på hästryggen och red barbacka i sporrsträck till kyrkan. Där fanns kyrkoherde Elar Alar Engström,kyrkvaktmästare Olof Näsman,makarna Karl och Anna Häggbom och andra tillskyndande församlingsbon Tillsammans lyckades de rädda kyrkans båda altarkandelabrar från år 181l,de två stora trätavlorna med namn på kyrkoherdarna i Blomskog –"Series Pastorum" –från 1572 och framåt,Karl XII:s kyrkbibel,den stora träkistan i sakristian,några ljusstakar av tenn och mässing samt en del andra småföremål. Vid branden förvarades den gamla mässkruden från 1700-1800-talen och det värdefulla kyrksilvret från samma århundrade hos kyrkvärden Jordan Samuelsson,Näresbyn och kunde således också räddas. För övrigt kunde ingenting räddas av kyrkans värdefulla inredning. Här bör särskilt nämnas altartavlan,en rikt skulpterad tavla av ek,som sträckte sig från golv till tak och föreställde Kristi korsfästelse och himmelsfärd. 

Där kyrkan legat finns nu en stensättning som visar kyrkans storlek. Stensättningen fick sin slutliga utformning vid restaurering och utvidgning av kyrkogårdsområdet 1990-91. Den ursprungliga kyrkbyggnaden uppfördes sannolikt någon gång på 1600-talet. Det var en liten enskeppig kyrka med portal mot väster och avsmalnande kor mot öster. Sedan genomgick kyrkan 5-6 större ombyggnader. Så skedde till exempel i slutet av 1600-talet. År 1697 förlängdes kyrkan. Då hade den också försetts med sakristia utmed norra väggen. Under 1700-talet genomgick kyrkan ytterligare en rad ombyggnader. 1701 erhöll kyrkan torn som senare under 1700-talet försågs med klockor,en mindre gjuten i Karlstad 1724 och en större gjuten i Karlstad 1756. 1709 erhöll den altartavla från Lidköping med "Stofiering" 1713 av målarmästare Anders Mårling,Uddevalla. Sannolikt är det samma altartavla som fanns i kyrkan vid branden 1923. Är 1746 byggdes "södra korset" och 1765 "norra korset". Då flyttades också sakristian till östra väggen "bakom altaret",väggarna höjdes med några "timmervarv" och taket försågs med nytt valv. Ny stenfot och nytt golv anlades,nya bänkar och nya fönster sattes in. I sin helhet var detta en stor ombyggnad varigenom kyrkan i stort sett erhöll sin slutliga utformning. Sedan genomfördes endast mindre förändringar. Sålunda försågs kyrkan med inre brädfodring 1790 och 1793 målades såväl väggar som valv,detta senare i form av "målade skyar på blå grund,rödmarmorerad taklist och därunder blåa draperier". Enligt "l830 års inventarium" var kyrkan utvändigt spånad och rödfärgad,vilket torde tyda på att kyrkan hade spåntak och var utvändigt rödfärgad. Av en redogörelse från senaste sekelskiftet om vissa detaljer i kyrkan framgår att den då var nyreparerad,hade yttre beklädnad och var ut- och invändigt målad. Sannolikt erhöll den då den vita färg kyrkan hade fram till branden 1923. 

Vid antikvitetsintendent N.G. Djurklous besök i Blomskogs kyrka 1867 påträffade han en planka i form av ett portalöverstycke av trä med djurornamentik i ganska hög relief. Dittills hade plankans baksida,som inte var skulpterad,använts som underlag vid granrishackning,innebärande att framsidan i stort sett var oskadad. Djurklou tog hand om plankan och överlämnade den till Statens Historiska Museum. Vi går framåt i tiden till sekelskiftet. Då genomför Emil Ekhoff en landsomfattande forskning om stavkyrkor och besöker med anledning därav Blomskog sommaren 1901. Kyrkan var då nyrenoverad och några lämningar som liknade tidigare omnämnt portalöverstycke kunde inte spåras. Hösten samma år erhöll Ekhoff del av ett brev från anonym avsändare i Göteborg,ställt till professor L. Dietrichson,Kristiania,därifrån vidarebefordrat till Statens Historiska Museum och därifrån slutligen förman från Blomskog berättat "att han vid en reparation av gamla träkyrkan i Blomskog nära Gustavsfors och norska gränsen upptäckt att inuti en resvirkesvägg voro anbragta såsom spikreglar tjocka plankor (ca 12 x 30 cm) av furu,på ena sidan försedd med platt utskurna slingerornament. Slingorna voro flätade i varandra". Ekhoff satte sig omedelbart i förbindelse med kyrkoherden i Blomskog K.M. Almqvist med hemställan –om den enligt brevet aktuella platsen i kyrkväggen kunde utpekas –att "den yttre beklädnaden skulle tas bort så mycket att ifrågavarande plankor kunde konstateras". På nyåret 1902 meddelade kyrkoherden att "plankorna med slingerornament voro funna" och att besök av Ekhoff för närmare undersökning var önskvärt. Besöket genomfördes i februari samma år. Då konstaterades att de eftersökta –och efterlängtade plankorna fanns på kyrkans västra gavelvägg på ömse sidor om ingången till kyrkan och utgjorde en djurornamenterad hel planka och en likaledes ornamenterad kantribba av en annan planka. Enligt Ekhoffs bedömning har dessa tillsammans med tidigare omnämnt protalöverstycke utgjort dörromfattning i en stavkyrka. Kyrkostämman medgav att plankorna "fingo uttagas ur väggen och förvärvas för Statens Historiska Museum". Vidare medgav kyrkostämman att även andra ställen av kyrkans väggar fick undersökas för att kontrollera om flera liknande lämningar fanns i kyrkväggarna –detta medgavs trots att kyrkan enligt Ekhoff "stod i gott stånd och välvårdad". En av sockenmännen uttryckte stämmans välvilja på följande sätt:"Sedan vi nu fått höra, hur gamla och märkvärdiga de här plankorna äro,vilja vi inte säga nej". Några ytterligare lämningar efter stavkyrka har dock inte redovisats i Ekhoffs mycket noggranna beskrivning av de angivna fynden. Av beskrivningen framgår sammanfattningsvis att det säkerligen funnits en stavkyrka på den gamla kyrkplatsen och att den sannolikt uppförts någon gång på 1100-talet. 

När intendent Djurklou besökte Blomskog vid mitten av 1860-talet fanns i sakristian en smäckert utformad dopfunt av tälj sten. Den var cirka 4,2 decimeter hög och hade en cirka 5,4 decimeter bred dopskål. Såväl skålen som foten var rikt ornamenterad. Tillsammans med tidigare omnämnt portalöverstycke överlämnades dopfunten till Statens Historiska Museum. 

Som avslutning av denna sammanställning om kyrkorna i Blomskog citeras två dikter av biskop Eklund,ingraverade på klockorna i kyrktornet.

På storklockan:
Templets klockor kalla
kommen unga,gamla
samlens här i Jesu namn 
Jordens släkter alla 
Herren Gud vill samla 
i sin kyrkas famn. 

På lillklockan:
Om det saliga rike,som ej förgår,
buro Blomskogs klockor i sekel och år 
sitt budskap kring bygd och skog
till dess branden klangen förtog. 
Nu åter från Herren,all världens Gud,
vi bringa bud.
Till bedjande själar i bygd och by 
än hímmelens nåd är ny.  
(Texten är författad av Erik Mossberg)

Blomskogs kyrkogård

Blomskogs kyrkogård har renoverats och byggts ut i omgångar. Området där den gamla kyrkan stod innan den brann upp har utformats till en minneslund med planteringar där de smidda gravkorsen främst från 1700-talet placerats. Senaste invigningen av kyrkogården ägde rum i augusti 1991.

(Texten nedan är författad av Erik Mossberg.)

Klicka här för att komma till Blomskogs församlingsråd.