När börjar ditt år? Är det den 1 januari när de 12 klockslagen tystnat? Eller är det nu när höstterminen startar? Även om vi säger Gott Nytt år på nyårsdagen så har många av oss också känslan av att ett nytt år börjar nu när skolan drar igång sitt verksamhetsår.
Tiden lever sitt eget liv oss förutan och den upplevs så olika. Två minuter är en oändlighet när vi frysande väntar på bussen. Medan två minuter innan vänner ska skiljas åt går alltför snabbt.
I dag börjar alltså skolornas verksamhetsår. Och samtidigt har över 6 månader passerat av 2016. Hur har du det med tid? Har du tid med tid?
I de omtyckta barnböckerna om Alfons Åberg funderar Alfons i en av böckerna kring vad pappa menar när han säger att han sparar tid. Lägger pappa tid i en burk då? Sparad tid som han sen kan plocka fram när han behöver?
Många av oss väljer att spara tid på oss själva. Vi pressar in lite extra i ett redan pressat schema, och vi unnar oss inte tiden att leka och vila. Det är som om tid som läggs på oss själva är bortslösad tid. Vi sparar in tid på sådant som vi tror att vi lika gärna kan vara utan, sådant som inte är så nödvändigt – oss själva och våra behov. Och så kör vi på. Fastän vi kanske borde ha gjort ett annat val.
Naturligtvis måste vi ge familj, vänner, arbete och hem sin tid. Självklart! Men vi behöver också ge oss själva egen tid. Tid för lek – o ja! Och tid för eftertanke, vila och stillhet.
Vad är tid – egentligen? På grekiska heter den kronologiska, mätbara tiden kronos. Men det finns också en kvalitetstid, en tid som bryter in i nuet, som på grekiska heter kairos. Kairos är den rätta tiden, den mogna tiden. Gudstiden.
Jag är övertygad om att vi behöver bägge tidsbegreppen. Vi lever ständigt i den mätbara tiden med tider att passa och göromål som fyller dygnets alla timmar. Och så är det. Men vi behöver även den mogna tiden, kvalitetstiden, och i den lever vi också. Jag brukar tänka så här om Gudstiden: den omger oss alltid därför att Gud alltid omger oss. Han vill vara en del av vårt liv, av vår vardag, av vår mätbara tid.
Men Gud vill också ge oss av sin rätta tid, den mogna tiden. Tid särskilt avskild för Gudsgemenskap. Bär i höst med dig att du, mitt i alla dagar, timmar och minuter, lever omgiven av Gud. Ta dig tid för Honom. Han tar sig alltid tid för dig.
Vid pennan
Anna Grenholm, förste komminister i Svenska kyrkan i Boden