Naturligtvis har jag hört andra berätta många historier om dem. Men jag har ofta saknat att ha just en mormor att prata med, speciellt sedan jag själv fick barnbarn. Någon att få lyssna till och känna samhörighet med. Någon som hade längtat efter sitt barnbarn och som ville dela sina minnen med mig.

Allhelgonahelgen ligger nu framför oss och kyrkogårdarna fylls av tända ljus för att minnas de som gått före oss. Vi har nog alla någon eller några som vi saknar extra mycket. Kanske en familjemedlem, en vän, eller kanske den där personen vi aldrig fick möta – som min mormor.

/Karin Sandling, assistent i församlingsarbete