I år tovade vi ull, tillverkade snögubbar, och hade en sorts luffarslöjd som dekoreras med pärlor, fjädrar eller något annat fint. Vi skapade även julgranspynt som barnen fick sätta upp i riktiga små julgranar och sedan ta med sig hem.
I prästgården kunde de som ville sitta ned och fika tillsammans med andra fikasugna. I båda husen skapades det tillfällen för människor att utbyta tankar och bilda nya gemenskaper med nyfunna grannar och likasinnade. Jag har känslan av att en "granne" inte behöver vara den person som bor nästgårds, utan att det lika gärna kan vara en vän som bor en bra bit bort. Avståndet betyder så lite när vänskapen med någon värderas så mycket högre.
Tillsammans var vi ett 60-tal personer av många olika nationaliteter som träffades i församlingshemmet. Stundtals var det svårt att förmedla det man ville ha sagt, men allt går att lösa med gester, mimik och "svengelska". Vi får inte glömma att med ett vänligt leende och tron på att det går, så kommer vi långt.
Vid pennan
Cecilia Lundborg, barn och ungdomsledare i Svenska kyrkan i Boden
