Under fem dagar i oktober visiterade biskopen Svenska kyrkan i Knivstas sex församlingar: Knivsta, Alsike, Vassunda, Husby-Långhundra, Lagga och Östuna, samt S:ta Maria Alsike med all sin verksamhet. Dessutom träffade biskopen den laestadianska församlingen i bygden och kommunens presidium.
På söndagen hölls en pastoratsgemensam mässa i S:ta Birgittakyrkan. Tillsammans med biskopen tjänstgjorde nio präster, fem diakoner, åtta ministranter, två kyrkomusiker, kyrkokör och barnkör med över trettio sångare. Kyrkan fylldes av över 100 personer. Efter mässan serverades kyrkfrukost och dagen till ära sopplunch i kåsor som gudstjänstdeltagarna sedan fick ta med sig hem som minne av biskopsvisitationen.
Efter avslutad mässa höll sedan biskop Ragnar Persenius sitt visitationstal. Här är talet - ord för ord:
Kära församlingsbor och medarbetare i Knivsta, Alsike, Lagga, Östuna, Vassunda och Husby-Långhundra församlingar av Uppsala stift.
Det har varit intressant och inspirerande att för första gången komma till Knivsta pastorat på biskopsvisitation. Den föregående biskopsvisitationen ägde rum i oktober 2004, då ärkebiskop KG Hammar visiterade era församlingar. Sedan 1 januari 2015 ingår Sigtuna kontrakt i mitt pastorala område som biskop i Uppsala stift.
Under visitationen har vi rest runt i pastoratet och besökt de sex församlingarna med välhållna medeltida kyrkor. I mötena med anställda, ideella och förtroendevalda har jag slagits av engagemanget, kompetensen och viljan att utveckla församlingslivet.
Det är gott att se att här finns en hög medvetenhet om det omgivande samhället med dess behov och utmaningar liksom om ert bidrag till det som kristen kyrka. Uppdraget är att strategiskt, långsiktigt och uthålligt bygga vidare genom att utveckla och fördjupa, så långt det är möjligt i samverkan med andra goda krafter.
Jag kommer att beröra några av de glädjeämnen och utmaningar som jag funnit under visitationen eller tagit del av genom statistik och olika dokument. Mer finns i det protokoll som ni senare får ta del av. Denna söndag när Samhällsansvar är temat passar det att jag inleder talet med samhällets förändringar och det diakonala uppdraget.
Medelåldern är 36,6 år i Knivsta kommun, för närvarande landets lägsta. Kommunen växer snabbt, och många barnfamiljer flyttar in. Vi fick höra att en ny förskoleavdelning öppnas var 20:e vecka och att det väntas en stor befolkningsökning under det kommande årtiondet särskilt i norra Alsike, kanske 10000 nya innevånare.
Församlingens diakoni erbjuder stöd i form av enskilda samtal, parsamtal, hembesök och gruppverksamhet. Kontakterna med kommunen är väl fungerande, vilket är en nödvändighet i diakonin. Viktiga ur ett diakonalt perspektiv är också de mötesplatser som finns, måltider och fikastunder i anslutning till gudstjänster och annan verksamhet. Många ideella medarbetare finns redan, förhoppningsvis kan det utvecklas ytterligare. Det är bra att få bidra och betyda något för andra. Vi vet att självkänsla, trivsel och hälsa främjas av att vara delaktig, samhörigheten med kyrkan stärks också på det sättet. Det är en framtidsväg för församlingen här och även på landsbygden. Det går heller inte att göra så mycket mer med anställda än ni gör. Ekonomin sätter också gränser.
Här i centrala Knivsta har ni gjort ett strategiskt val genom att köpa marken bredvid S:ta Birgitta, där den gamla orgelfabriken låg. Era nuvarande lokaler börjar redan vara för små för den omfattande verksamheten. Och tillväxten av Knivsta ställer nya krav. I samlingssalen ligger en folder ”Projekt nya S:ta Birgitta” med framtidsfrågor: Vilka behov finns för den egna verksamheten? Vilken typ av intäktsbringande verksamhet eller uthyrning är lämplig? Ska vi göra ett nytt kyrkcentrum? De frågorna ställs i foldern.
Det är viktiga strategiska beslut ni står inför och prioriteringar är nödvändiga.
Det finns ett levande gudstjänstliv i Alsike kyrka som samlar engagerade gudstjänstdeltagare från olika håll. Varje århundrade har lämnat sina bidrag till kyrkorummet. Vid senaste restaureringen har korsarmarna frilagts och blivit rum i det stora rummet. I ena korsarmen finns ett rum för barnen. Granne till kyrkan ligger Alsike kloster som sedan slutet av 1970-talet är en viktig fristad för flyktingar. Till stöd för klostret och verksamheten finns S:t Nicolai ideella förening. Vid besöket i Alsike fick vi också tala om framtiden för klostret och verksamheten.
Alsike kyrka ligger dock avsides från det expansiva nybyggarområdet i Alsike församling. Där finns däremot S:ta Maria med förskola och skola, lägenheter, LSS-avdelning, restaurang med mera. Där finns också vanlig församlingsverksamhet med gudstjänster, körer, barngrupper och öppen verksamhet för barn och föräldrar. Under visitationen har vi samtalat om att ni står inför ett vägskäl när nya Alsike växer ut kraftigt framöver. Än så länge kan viss församlingsverksamhet få plats i S:ta Maria. Och en del nybyggare finner vägen till Alsike kyrka och S:ta Birgitta. Behövs det en ny församling? Eller är det naturligare att tätorterna Knivsta och Alsike hör samman i Knivsta församling? Jag kan konstantera att S:ta Maria inte är byggt för församlingsliv med gudstjänsten i centrum. Men kanske är det klokt att börja med söndagliga familjegudstjänster med hög grad av delaktighet i det lilla kapellet, kompletterade med vardagsmässor. Så kan församlingslivet i nya Alsike utvecklas steg för steg.
Allt kan inte ske samtidigt och ni måste också gå vidare med hur området runt S:ta Birgitta ska kunna användas. Det är bra att kyrkorådet beslutat tillsätta en arbetsgrupp för att diskutera dessa utvecklingsfrågor.
Ni hade 55 unga ledare på upptaktslägret för ledarskolan, som vänder sig till de konfirmerade ungdomarna. Det är ett strukturerat program med 10 sammankomster under ett år. Till detta kommer att ledarna deltar på söndagarna i S:ta Birgitta kyrka.
Det var en stor glädje att träffa några av de unga ledarna i onsdags och höra deras berättelser utifrån dessa frågor:
1. Varför började du ledarskolan?
2. Berätta något som gör dig glad med ledarskolan eller uppdraget som ledare
3. Vad betyder kyrkan och tron för dig nu?
Jag citerar några av ungdomarnas berättelser: ”Jag blev så välkomnad i konfirmandundervisningen och vill att andra ska känna samma sak. Min konfirmandtid var så fantastisk, jag vill ge det vidare. Det betydde så mycket att jag ville vara kvar. Jag får utforska min egen tro. Det är en superkul grej. Alla blir accepterade även om man inte är så cool, man får vara som man vill. Mer och mer förstår jag vad tron innebär – jag tror på det här! Torsdagen gör att hela veckan blir lättare och kortare, tron håller samman allt.”
Med denna ledarskola är ni ett föredöme för församlingar och pastorat utanför Knivsta pastorat. Ledarskolan är inkluderande och ger förtroende till ungdomar. Den slår an en genuin ton om tro och kristen gemenskap som berör. Den är ett föredöme också för vuxenverksamheten. Att ledarskolan har växt så mycket och ungdomarna väljer att stanna kvar inger hopp för framtiden.
Det finns några viktiga aspekter från mötet med ungdomarna som kan sammanfatta allt församlingsbyggande. Det behövs kunskaper om kristen tro, erfarenheter av kristet liv samt relationer och vägar in i den kristna gemenskapen och gudstjänstlivet. Ledarskolan ger det. Det programmet kan säkert tillämpas i andra former av förnyelse av församlingsverksamheten. Ni som var med under församlingsaftonen i torsdags med temat ”Kyrkan mitt andra hem” med en panel med både ungdomar och äldre fick höra att också de äldre uttryckte längtan efter fördjupning och kristen gemenskap. Det är värt att ta på allvar.
Kyrkan har del i Guds mission i världen. Försoningen står i centrum för vår tro och i vårt uppdrag. Vid besöket hos laestadianerna samtalade vi om den brustenhet vi alla delar, om nödvändigheten av förlåtelse och försoning människor emellan. I samtal med anställda och förtroendevalda kom det fram att det finns oenighet och vissa konflikter bland förtroendevalda som tar alltför mycket energi och påverkar arbetsmiljön. Med tanke på vilken fin församlingsverksamhet som bedrivs, allt gott ansvarstagande som finns och framtidsutmaningarna kan det tyckas onödigt. Här behövs försoning och fokus på det uppdrag som församlingarna och pastoratet har. Det innebär inte att dölja problem och konflikter men väl att bearbeta dem. Om så önskas kan stiftet bidra efter behov.
Undervisning om kyrkans tro och liv är ett av tre fokusområden i er församlingsinstruktion.
Undervisningen för barn och ungdomar är föredömligt omfattande och genomtänkt och ger en god grund för att växa i tro och leva i kyrkans gemenskap. Genom de kyrkliga handlingarna finns en bred kontaktyta i församlingarna.
När det gäller möjligheterna till fördjupade kunskaper av kristen tro och erfarenheter av gudstjänst och kristet liv finns dock ett utvecklingsområde. Fler vuxna behöver få del av det glada budskapet och se vad det kan betyda. Här behövs också att ideella tar ansvar och att vi alla delar med varandra. Sedan flera år finns en katekumenatsgrupp med cirka femton deltagare som fått växa som människor och kristna. Andra grupper finns eller har tidigare funnits.
Jag vill också uppmärksamma den omfattande kör- och musikverksamheten med en körtrappa som börjar med babyrytmik och barnkörer och fortsätter med lovsångsgrupp, gospelkör och kyrkokörer. Sångens och musikens betydelse för den enskilde och för gudstjänstlivet kan inte överskattas.
Den målmedvetna satsningen på gudstjänstlivet i alla församlingarna har gett resultat. Det är lätt för oss som besöker att se. Det är ganska unikt att det finns ett så kontinuerligt gudstjänstliv på sön- och helgdagarna i landsbygdskyrkor. Det värmde att träffa alla hängivna och trogna kyrkvärdar, gudstjänstvärdar, ideella och förtroendevalda när vi besökte era kyrkor och församlingar. Kärleken till kyrkan, bygden och människorna gick inte att ta miste på. I regel bjuds det på kyrkkaffe i anslutning till gudstjänsterna. Det är den moderna kyrkbacken där man får träffas för samtal och gemenskap.
Nu vill jag tillsammans med biskopsadjunkt Rose-Marie Rönnblom tacka för innehållsrika och givande visitationsdagar. Vi gläds över ett välordnat pastorat med kompetent ledning, många goda medarbetare och en livaktig församlingsverksamhet.
Så vill jag som det är brukligt vid visitationer lämna ordet fritt om någon vill framföra något om församlingslivet. Ordet är fritt.
Idag på 21 söndagen efter Trefaldighet när vårt samhällsansvar stått i fokus vill jag avsluta mitt tal med sändningsord som jag hämtat från Romarbrevet 13:8:
"Stå inte i skuld till någon, utom i er kärlek till varandra.”
Vi ska också sändas till fortsatt tjänande och medmänsklighet med en sång. Vi sjunger nr 826 ur Psalmer i 2000-talet, ”Gå med Gud”. Gud välsigne er alla.