I Luleå stift finns två garnisonspastorer med kontor på I19 i Boden. Tillsammans med överste Mikael Frisell besökte de stiftskansliet den 19 maj för att berätta för stiftsfullmäktige om Försvarsmaktens syn på omvärldsläget och totalförsvaret, och om arbetet med militär själavård.
Svenska kyrkans roll i totalförsvaret
Enligt det försvarsbeslut som nu gäller ska Försvarsmakten bland annat jobba med mobilisering av det som kallas totalförsvaret. När det kommer till Svenska kyrkans roll nämnde Mikael Frisell att kyrkan exempelvis kan bidra med personal, militär själavård, värderingsgrund, moral, etik och respekt för människan.
– Svenska kyrkan har verkligen en roll i Försvarsmakten, sa Mikael Frisell och höll särskilt fram den goda relationen med garnisonspastorerna Staffan Klingert och Helge Stålnacke.
Ett öppet arbetssätt för garnisonspastorerna
Garnisonspastorerna är präster i Svenska kyrkan, anställda av Luleå stift. Staffan Klingert och Helge Stålnacke arbetar både med I19 och A9 i Boden och F21 i Luleå. Eftersom de är just svenskkyrkliga präster kan de inte heller representera någon annan trosinriktning:
– Men vi kan jobba väldigt öppet. När vi möter en muslim kan vi förmedla kontakter och prata om livet och trons betydelse även om vi tillhör olika religioner, berättade Staffan Klingert.
Religionsfrågan måste finnas med för att kunna ge rätt bemötande, vilket också är viktigt i mötet med en ateist.
Arbete med vapenverkan i själen
Garnisonspastorerna arbetar bland annat med Vapenverkan i själen, ett värdegrundsarbete kring fyra teman (våld/våldshantering, människovärde, helighet och religion, liv och död) där deltagarna under fyra pass får fundera och samtala kring ämnen som att utöva makt, egenvärde och nyttovärde, vem som först berättade om Gud för en, och vad kamratstöd innebär.
Preaching by walking, själavård till fots
Helge Stålnacke, som snart arbetat som garnisonspastor i 20 år, berättade om sina erfarenheter:
– Det har varit helt fantastiskt, jag är så tacksam. Jag är förskollärare och diakon i botten så det här passar mig perfekt, de här ungdomarna har inte några förutfattade meningar om präster.
Många samtal och själavårdssamtal sker under promenader, man måste inte alltid boka en tid – särskilt inte ute i fält.
– Korum är också väldigt uppskattat, de frågar "När ska vi ha det där igen?". Man vill gärna ha förbön och välsignelse, vi ska inte vara rädda för att säga "Jag ber för dig".