Foto: Emma Berkman

Utgång och uppbrott

Nyhet Publicerad Ändrad

Varje månad skriver någon av Svenska kyrkan i Bodens präster i Boden Gratistidning. Denna gång är det pastorsadjunkt Jacob Sernheim som delar med sig av sina tankar kring påsken.

Påsken är den största högtiden på året för både judar och kristna. Ja, det är själva grundorsaken till varför judarna är judar och de kristna är kristna. Judarna jublar under påsken över uttåget ur Egypten och hur Gud befriade det utvalda folket Israeliterna från slaveriet. Folket slöt ett förbund med den levande Guden och minns vid påsktiden varje år hur Gud befriade folket. 

Kristna jublar över Jesu uttåg ur graven och hur Gud befriar alla människor ur syndens slaveri och dödens bojor. Jesus fick liv igen och bevisar så att han är Gud som blivit människa. Genom Jesus kan alla människor, inte bara det utvalda folket, lära känna Gud, för han själv är Gud. Vid påsken minns vi i kyrkan Jesu uppståndelse och följer honom genom liv och död till det eviga livet. 

I Israel står det yetsi’ah på alla nödutgångsskyltar. Det är hebreiska och betyder just utgång eller uttåg. Därför har man i Israel också en ständig påminnelse om påskundret. Varje gång man går genom en nödutgång så går man också igenom påsken och gestaltar det första uttåget. Folkets minne av befrielsen sitter liksom i kroppen. Andra Mosebok, som handlar just om hur Guds folk bryter upp från Egypten och går ut ur landet, heter för övrigt exodus på latin, vilket på engelska har blivit exit. 

I Sverige har vi inte någon motsvarighet till en sådan daglig påminnelse om påsken som man har i Israel. Men uppbrott och uttåg sker i stor och liten grad för oss alla under livet. Framförallt i vårt uttåg från det gamla livet i synden till det nya livet i Kristus. Det som vi gestaltar i vårt dop då vi dör och uppstår med Jesus. Men uttåg sker också i det enkla och vardagliga. När vi lämnar hemmet för att åka till jobbet. Och sedan lämnar jobbet för att åka hem igen.

Att se sig själv som slav under synden kan kännas främmande för många. Men att vara fast i dåliga och skadliga vanor, att bete sig på sätt som man i själva verket ogillar, kan vara lättare att känna igen sig i. Om detta skriver Paulus: ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag.” (Rom 7:19). Att få bryta med sina dåliga vanor och gå in i något nytt kan också vara ett uttåg. Och att få lämna en skadlig omgivning för att hitta ett nytt sammanhang är också det ett uttåg. Idag möter vi även många som rent bokstavligt brutit upp från sina hem och gått ut till ett annat land, hit till oss i Sverige. 

Att lämna och gå ut, i det lilla, i det vardagliga, men också i det stora, i livsomvälvande uppbrott. Stora och små uttåg. Det sker också i våra liv, här i Boden. Kanske kan vi låta de små och stora utgångarna i livet få vara en daglig påminnelse om det stora påskuttåget med Jesus? 

Låt oss under årets påskfirande samlas och jubla över Jesu seger över döden. Men låt också våra vardagliga uttåg, stora och små, påminna oss om samma uttåg, Jesu uttåg ur graven.

Vid pennan

Jacob Sernheim, pastorsadjunkt i Svenska kyrkan i Boden