För att påminna om den höga åldern hade vi tagit fram en äldre kyrkohandbok. Prästen hade en lång svart slängkappa, en så kallad predikokappa. I annonsen hade besökarna uppmanats att komma i tidstypiska kläder. Det var bara prästen Anna Nilsson som hade hörsammat detta; hon kom i långkjol och huckle.
Den lilla psalmboken från 1819 var noga insvept i en liten näsduk. Vid invigningen den 17 juli var det åtminstone två tusen personer i kyrkan. Nu var vi betydligt färre, ett femtiotal gudstjänstbesökare var på plats.
I predikan påmindes om hur många dopbarn, brudpar och begravningar som kyrkan fått ta emot under de gångna åren men också om att hon även i framtiden har en viktig roll att fylla. Kanske behövs hon mer än någonsin i en tid då så stor vilsenhet tagit plats, då vi är så upptagna av våra telefoner och läsplattor att vi glömmer att umgås med varandra.
Som avslutning sjöngs psalmen ”Fädernas kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden”.
Vi ser med förväntan fram emot nästa kyrkmässa då vi återigen får hylla vår kyrka som ligger så vackert ”mitt i byn”.
Vid pennan
Ivar Sundström, präst i Svenska kyrkan i Boden