Jag har varit, och är fortfarande på många sätt en ganska tyst, försiktig och – på en del områden – osäker person. Jag kan inte se det på något annat sätt än att det är Gud som gripit in i mitt liv och, trots min försiktighet, gett mig ord och mod att våga stå för den person jag är, för min tro och för min kallelse. Hur skulle jag annars ha vågat? Därmed inte sagt att jag inte fortfarande kämpar med mig själv och mitt självförtroende. För mig är det tydligt att Gud många gånger griper in i mitt liv genom andra människor.