Cristina Olsson

I april började Cristina Olsson som präst i Saltsjöbaden. Hon har tidigare arbetat som präst i Sofia och Tyresö församlingar. Att det blev Saltsjöbaden beror på att tjänstens innehåll med inriktning församlingspräst lockade. Att få arbeta i ett något mindre sammanhang än tidigare och att få hjälpa människor till en närmare gudsrelation.
–Jag har haft en längtan till något mindre och levande. Tyresö är en väldigt stor församling och fantastiskt trevlig. Där arbetade jag mycket med barn och ungdomar, men jag kände att jag hade mycket att ge på annat sätt också. Jag vill skapa en nära relation med församlingen och längtar efter att bli använd här i Saltsjöbaden. Det är en församling med engagerade församlingsbor som är nyfikna på mig, vilket jag tycker är jätteroligt. Det finns också ett engagemang från personal, kyrkoråd och förtroendevalda. Det känns att det finns värme i församlingen.

I sin nya präst kommer församlingen i Saltsjöbaden möta en person med rötterna i norr. Cristina Olsson beskriver sig själv som en lugn person med ett sprudlande inre.
–Både jag och min man är från mellersta Norrland. Vi har våra hjärtan i Åre och i fjällen. Det är hela familjens intresse med vandring och bad på somrarna och massor av utförsåkning på vintrarna. Idag är vi en norrlandsfamilj som lever ett stockholmsliv och trivs bra med det. Men vi har våra rötter kvar där uppe.
I berättelserna i mina predikningar och i samtal kommer församlingen säkert att märka att jag vuxit upp i ett annat sammanhang med älgjakt, skog och natur. Som barn var inte kyrkan för mig bara byggnaden kyrkan, utan också skogen.
I sitt tidigare yrke som sjuksköterska har Cristina Olsson arbetat en hel del med missbruksproblematik och med utsatta människor. Det är verksamheter där ideellt arbete och samhällsengagemang också spelar stor roll, något Cristina tycker är viktigt att man skapar på rätt sätt.
–Man kan inte tvinga människor till engagemang. Det skapar skuldkänslor och fungerar inte. Istället handlar det om att få hjärtan att brinna för någonting. Kan vi väcka våra hjärtan får vi också ett stort samhällsengagemang. Kyrkan är en mycket viktig del i det. Vi har ett levande evangelium som vi ska förkunna, där det är tydligt att vi som kristna ska ta ansvar och ha ett samhällsengagemang.

Cristinas arbete handlar mycket om samtal och relationer. Hon har gått en tvåårig kurs i ignatiansk vägledning som har sitt ursprung i den spanske mystikern Ignatius av Loyola. Vägledningen handlar om hur man kan göra för att hitta en relation och dialog med Gud genom olika övningar och meditationer. Församlingen kommer att få pröva detta i samband med några onsdagsmässor under hösten.
–De kvällsmässor jag kommer att leda i höst kommer att ha en ignatiansk meditativ prägel. Efter mässan får deltagarna lära sig övningar som hjälper dem att komma ner i varv efter dagen. Ignatius sa, att bland det viktigaste vi kan göra, är en återblick av vår dag innan vi går till sängs. I övningen frågar man sig vad som gett näring, men man vågar också se det som inte varit bra och får överlämna det till Gud. Att titta tillbaka på sin dag ger avslappning och möjlighet att vila bättre under natten och få en ny start för den kommande dagen.

För den som vill gå vidare kommer församlingen att erbjuda samtal med andlig vägledning. Det är en del av Cristinas utbildning och skiljer sig lite från de vanliga själavårdssamtalen. Det handlar mycket om att lyssna och hjälpa människor vidare, till exempel genom att föreslå bibeltexter som fördjupning.
–Jag jobbade mycket med själavårdande och vägledande samtal i Tyresö och det hoppas jag få göra här också. Det är för alla människor. Vi möter Gud på så olika sätt. Ignatius var noga med att uppmana oss att be på det sätt vi kan. Är det när du joggar eller är ute i skogen, som du kan be, så är det där du ska vara med Gud. När du är sann mot dig själv kan ditt hjärta och ditt innersta må bra och det är din djupaste relation med Gud. Det hoppas jag kunna förmedla här i Saltsjöbaden.
–Vi lever i ett samhälle som anser sig vara sekulariserat. Men det finns en väldigt stor längtan efter en andlig utveckling. Många lever ensamma idag och det leder till en längtan efter samhörighet. Som kyrka är det viktigt att vi har ett språk så att den som längtar förstår. Det är många som inte vet vad det är vi gör i kyrkan. Med en generation som inte vuxit upp i kyrkan finns det en möjlighet att berätta med ett helt nytt språk, inte fyrtio-, femtio-, eller sextiotalets språk.

För Cristina Olsson är att vara präst världens bästa yrke. Fast hon inte förstod det förrän mitt i livet, har det hela tiden funnits en drivkraft i hennes liv som ledde henne till prästyrket.
–Jag har levt i ett nära samtal med Gud sedan jag var barn. Bibelberättelserna fascinerar mig och jag har gått in i dem på ett barns sätt, kanske inte som i söndagsskolan utan med frihet och i dialog med Gud. Det är glädjen och tacksamheten över den nära gudsrelationen som är min drivkraft. Visst har det funnits tider i livet då jag känt Guds frånvaro, men efteråt har jag förstått att jag ändå kunnat lita på Guds närvaro. Teologi i praktiken är viktig för mig som präst. Evangeliets budskap ska visas för mina medmänniskor i hur jag lever mitt liv, säger Cristina Olsson