Lokalt engagemang i Saltis

Ideellt arbete utfört av frivilliga har alltid funnits i den kristna kyrkan. Utan det skulle församlingen inte kunna göra mycket. Saltaren har mött några personer som ger av sin tid och kraft för att hjälpa till på olika sätt. Det finns också mycket annat som frivilliga hjälper till med, som att vara gudstjänstvärdar, anordna au pair-café, korrekturläsa den här texten och läsa in Saltaren som taltidning.

Internationella gruppen samlar in pengar till nödlidande i världen. En del projekt är gemensamma satsningar i Svenska kyrkans regi. Andra projekt är egna som att anlägga brunnar i Afrika i områden där torkan är svår.

Det stora insamlingstillfället är den årliga försäljningen av Prästost i Tippen köpcentrum, då ICA-butiken skänker osten. Det är oerhört populärt och har dragit in upp till 40 000 kronor på en dag. Den internationella gruppen bakar och säljer också våfflor och semlor under fastan, deltar i julkampanjen och anordnar skördefest och insamlingen kring tacksägelsedagen och Globala veckan. Det senaste är att man börjat med guidning för grupper i kyrkan för att sprida kunskap.
Christina Ekstedt har varit med i Internationella gruppen i cirka 15 år och var ordförande till förra året, då Ulrica Hamrin tog över det ansvaret.
– Som mycket i livet var det en slump att jag kom med. Det var en vän som sa: ”kom med vi har kul”. Jag hade slutat jobba och kände att jag hade mer att ge. Jag har en bakgrund med många präster i släkten och det var som att komma hem. Det är skönt att få göra nytta. Har man inget engagemang som äldre, slocknar man. Det är en härlig gemenskap och en frid att få vara med, säger Christina Ekstedt.

En annan av Internationella gruppens medlemmar är Marie-Louise Siberg. Med en bakgrund som chef på Arbetsförmedlingen var det naturligt för henne att engagera sig ideellt när hon slutade förvärvsarbeta.
– Det var ett behov av att göra nytta. Jag ville fortsätta att arbeta med människor som tidigare, fast på ett annat sätt och använda de kunskaper jag har. Jag har en tro sedan jag var barn och det känns rätt att engagera sig inom ramen för Svenska kyrkan. Det är spännande att få en inblick i det internationella arbetet.
Marie-Louise Siberg ser gärna att fler skulle vara med och hjälpa till som frivilliga i Saltsjöbaden.
– Det är öppnare än man tror och inte så märkvärdigt. Det är trevligt, givande och skapar mycket i samhället där vi bor, säger Marie Louise Siberg.

Volontärgruppen gör många olika saker socialt och för de äldre. De har funnits på alla tre äldreboendena i Saltsjöbaden. Man gör hembesök till ensamma äldre, ger läxhjälp och stöd i svenska i biblioteket på Tippen. Volontärarbetet är ett samarbete mellan Saltsjöbadens församling och Röda korset i Nacka.
Christina Ekeberg är en av de frivilliga i Volontärgruppen. Hon vill gärna att fler kommer med i arbetet. Det kan ske på många olika sätt.
– Det finns så mycket man kan göra. Man kan bestämma själv vad man passar för och är bra på. Det kan vara att gå promenader med äldre, samtala i grupp eller enskilt, anordna bingo, eller kanske sjunga. Som volontär kan man vara med och styra vad och hur mycket man vill göra.
– Man får motivation att förkovra sig i att bemöta människor. Det ger samhörighet och man lär sig mycket i möten med andra människors livserfarenheter från olika miljöer och nationaliteter. Man behövs och även om man gör lite betyder det så mycket, säger Christina Ekeberg.

Precis som de andra grupperna gör Allmänna gruppen en hel del olika saker. Andra tisdagen i varje månad serverar de sopplunch i församlingshemmet vid kyrkan. Kuvertering är också en uppgift som Allmänna gruppen har ansvar för.
Anki Sundin är en av de ansvariga för soppluncherna och hjälper också till med kuvertering, något hon trivs med.
– Det är roligt och positivt. Vi har en härlig gemenskap med personalen. Jag tror det känns bra för att det är ett kall att hjälpa andra människor och då får man glädje själv. Jag vill säga till dem som går i pension och inte vet vad de ska göra: Var volontär i kyrkan!

För Anki Sundin började det med att hon själv frågade om det fanns något hon kunde hjälpa till med. Det ledde henne till diakoniluncherna. Miljön i kyrkans närhet är också betydelsefull för henne.
– Det är fint här med en känsla som Downton Abbey. Det känns bra att gå in i kyrkan en stund, bara vara där och tända ett ljus. Det påminner mig om min barndom, säger Anki Sundin.

Björn Baeckström är en annan av de frivilliga i Allmänna gruppen.
– Det började när kyrkan hade en mottagning. Jag tog tillfället i akt att bära ut disk. Ulrica Hamrin, som är frivilligsamordnare, frågade om jag ville vara med och hjälpa till. Det är kul att hjälpa till. Man måste inte alltid få betalt för att man gör något. Som frivillig får man träffa likasinnade. Det är flest kvinnor, men det kunde vara lite fler män, säger Björn Baeckström.

Ungdomsledarna är en grupp frivilliga, som ofta kommer in i arbetet i samband med sin egen konfirmation.
Sedan väljer de att arbeta vidare som ledare för nya konfirmander. Så var det för Matilda Hellgren.
– Som konfirmand blev jag väldigt bra bemött av mina ledare (ungdomar, präst och pedagog) och kände, att jag ville vara en del av gemenskapen och möta
andra människor på samma fina sätt som jag själv blivit bemött.
Under konfirmandträffarna frågade Matilda när det var ledarutbildning och Ulrica uppmuntrade henne att anmäla sig.
– Därifrån tror jag verkligen att Gud tog hand om det. Allt händer av en anledning, right? Som ledare får jag hitta och utveckla mina ledaregenskaper och förmåga att samarbeta. Det kan vara bra att ha med sig i livet. Jag får utrymme att tala om tro, vänskap, kärlek och så mycket annat jag tycker är viktigt. Sist men inte minst får jag dela med mig av vad jag tror och tänker och inspirera människor, vilket jag tycker är fantastiskt. Det här är jätteviktigt för mig och jag har funnit min tro genom det och har på senaste tiden fått uppleva så mycket som fört mig närmre Gud och fått insikt i hur stor Gud faktiskt är, säger Matilda Hellgren.

Patrik Stendahl är en veteran bland ungdomsledarna. Han är bland dem som varit med längst i ungdomsarbetet, som blivit en hjärtesak för honom.
– Det började när jag gick i sjuan. Thomas Arlevall och Ulrica Hamrin kom till klassen och berättade om vad det innebär att konfirmera sig. Sedan gick jag hem och sa till mamma och pappa att jag skulle konfirmera mig. Det gjorde jag och sedan blev jag kvar. Jag fastnade där och då.

Idag arbetar Patrik heltid som hovslagare i sitt eget företag. Ändå tar han varje sommar tre veckor av sin semester för att vara med som ledare på konfirmationsläger i Assisi och Strömstad.
– Att vara ungdomsledare i kyrkan är min fristad. Jag får ut mycket av det. Mitt ledarskap och min egen andliga utveckling går framåt på ett bra sätt. Det är fascinerande vad en övertygelse kan göra med människor. Kyrkan döper, begraver och erbjuder jourhavande präst. Den bara ger utan att någonsin kräva något tillbaka. Det var det som drog mig, säger Patrik Stendahl.

Charlotte Nyblom är en av de nya ungdomsledarna i församlingen.
– Det var främst att det var ett jätteroligt konfirmationsläger som fick mig att vilja fortsätta. Att bli ledare är som att få uppleva det igen. Jag tycker det är väldigt roligt att vara delaktig och få möjligheten att kunna bidra. Min uppgift är att göra de nya konfirmandernas år lika bra som mitt. Det är genomgående en rolig grej. Man lär sig om sammanhållning och hur man är i grupp. Man får gemenskap och kan bidra med att hjälpa andra med något. Själv får man nya vänner och en möjlighet att vara en förebild, säger Charlotte Nyblom.

Integrationsgruppen är ett samarbete mellan Saltsjöbadens församling och det ideella nätverket ”Välkommen till Saltsjöbaden”. Syftet med nätverket är att som volontärer välkomna nyanlända kvot- och etableringsflyktingar och att hjälpa dessa nya grannar till rätta i Saltsjöbaden. För att lyckas med det långsiktigt har man skapat en fadderverksamhet, där alla boenden har kontaktpersoner. Kring flyktingfamiljerna har man skapat kontaktgrupper. Bland mycket annat man också gjort märks utbildning och fördjupning med stöd för volontärer och frivilliga som arbetar i församlingen.
Lotta Ljungman Stenhardt är en av de drivande i nätverket och i samarbetet med församlingen.
– Man kände sig så maktlös när man läste om kriget i Syrien. Att kunna göra något i närheten känns så himla bra. Det gör mig glad att få träffa de nyanlända, volontärerna och alla som vill skänka saker. Har man en gång gett sig in det här blir man verkligen fast, för det är så givande. Alla borde göra det. Man får tillbaka vänskap av de nya grannar som flyttat hit, säger Lotta Ljungman Stenhardt.

Morgonbön i Skogsö kapell är en verksamhet som vuxit fram och leds av frivilliga i församlingen. Varje onsdagsmorgon klockan nio samlas man till bön och andakt med efterföljande samtal och fika.
Barbro Dahlberg kom med på eget initiativ och kände sig mycket välkomnad. Nu är hon en av dem som leder morgonbönen.
– Vi turas om att sköta det. Det är en enkel agenda med personliga variationer, beroende på vem som leder. Ideellt arbete är ett underbart sätt att fylla tiden med ett meningsfullt innehåll, säger Barbro Dahlberg.

Text: Arne Hyckenberg