Den 25 mars firas Jungfru Maria bebådelsedag, och som söndagsgudstjänst år 2021 söndagen den 21 mars. Maria bebådelsedag firas till åminnelse av när ängeln Gabriel kommer till den unga trolovade Maria, med budskapet att hon skall bli havande och föda en gosse som hon skall ge namnet Jesus. Detta nio månader före juldagen, då vi firar Jesu födelse. En av kyrkans kyrkofäder, Irenaenus som levde 130-202 e.Kr menade att bebådelsen skedde den 25 mars enligt den julianska kalendern. På så sätt fastställdes datumet för Jesu födelse till den 25 december, räknat nio månader efter bebådelsen. Ja, vi tänker ju oss att graviditeten varar nio månader. Men man brukar också säga att graviditeten är 40 veckor, det vill säga 280 dagar, vilket innebär 9,2 månader. Barnmorskor menar dock att antalet graviditetsveckor är 39 plus 6 dagar. Nu anses, eftersom tiden för graviditeten varierar, 37 veckor upp till 41 veckor plus 6 dagar vara fullständigt normalt, det vill säga mellan 259 dagar upp till 288 dagar.
Så frågan om Maria blev havande just den 25 mars genom helig Ande, är förstås ingen exakt vetenskap. Det handlar snarare att uppmärksamma inkarnationens mirakel och mysterium. Gud blir genom Jesus Kristus fullt ut människa och är också fullt ut Gud själv. Den ende levande Guden uppenbaras i olika gestalter, som Fadern, som Sonen och som Helig Ande.
Maria bebådelsedag firas under kyrkoåret som söndagsgudstjänst vanligtvis söndagen närmast 25 mars. Maria bebådelsedag utgår alltid från ett fast datum räknat nio månader innan jul. Nu blir det samtidigt krångligt, då Maria bebådelsedag under kyrkoåret skall infinna sig före Palmsöndagen. Tidpunkten för Palmsöndagen bestäms utifrån när Påskdagen firas, vars datering är en rest av den gamla månkalendern. Påskdagen kan infinna sig mellan 22 mars fram till 25 april och Palmsöndagen är söndagen innan påskdagen. Det innebär att Maria bebådelsedag kan som söndagsgudstjänst firas redan söndagen den 8 mars de år då påskdagen infinner sig som tidigast under året.
Under Maria bebådelsedags söndagsgudstjänst läses Lukasevangeliet 1:26-38, som berättar om när Ängeln Gabriel sänds till Maria, hon som var trolovad med Josef. ”Var hälsad, du högst benådade! Herren är med dig. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.”
Under kyrkoåret firas två stora helgdagar, vars budskap är centrala i kristen tro och dogmatik. Julens mysterium pekar mot Guds mirakel, att Gud fullt ut blir människa och är fullt ut Gud själv. Den ende Gudens uppenbarelse i mänsklig gestalt. Den andra stora helgdagen är Påskens mysterium, där Jesus Kristus uppstår från de döda. Om detta tror vi och berättar vi under kyrkoårets gudstjänster. Genom Jesu Kristi uppståndelse på tredje dagen rättfärdiggörs och försonas vi inför Gud, inte genom våra handlingar utan för att Gud vill det.
Jungfru Marias bebådelsedag befinner sig i kyrkoåret under fastan. Fastan berättar om Jesu vandring till Jerusalem där Han kommer att dö på korset och uppstå från de döda under påsknatten. Vi förbereder påskens mysterium under fastan.
Samtidigt pekar Jungfru bebådelse mot Julens och inkarnationens mysterium. Alfa och omega, a och o.
Vårfrudagen, där titeln Vår Fru, eller Frue, hänsyftar till Jung fru, det vill säga Jungfru Maria. Jungfru Marias bebådelsedag börjar firas åtminstone under sexhundratalet som en kristen helgdag. När Sverige kristnas mellan 800-talet fram till 1000 - 1100 talen, så ersattes gammal folklore och ”hedniska” religiösa högtider, bruk och fester med förkristnade sådana.
Våren var för det agrara Sverige en tid då det var dags för vårbruk och febril aktivitet. Nu började människorna att skönja ljuset och värmen efter en lång mörk och kall vinter. Vår fru dagen fick för människorna inte bara betydelsen ”jungfru Maria”, utan också ”Vår”, den jungfruliga våren. Människornas liv i detta jordbrukssamhälle var beroende av årstidernas växlingar och vädrets nyckfullhet. Det gällde att pricka rätt när vårsådden skulle ske. Skedde den för tidigt kunde nattfrosten förfrysa sådden, medan en för sen sådd kunde fördröja skörden. Det gällde att få ut så mycket som möjligt ur den många gånger karga jorden.
Vårfrudagen, vår fru, kom att med tiden bli våffeldagen. Om man slarvigt uttalar ”vår fru”, med utpräglad småländsk eller skånsk dialekt där r:en äts upp, så blir det typ ”våufue” eller ”vafferdag”. Med lite fantasi och när det i folkmun fått präglats, så kan det kännas mysigt att äta våfflor. Vårfrudagen och våffeldagen, så får vi folklig festlighet kring Jungfru Maria Bebådelsedag.
Ordet våffla lär vara känt i Sverige sedan 1642 från tyskans Waffel. Det finns i holländskan rötter från 1200-talet ”Wafele” och franska från 1185 Walfre som kan härstamma från det frankiska ordet ”Wafla” som lär ha betytt bikaka eller tårta, beroende av i vilket sammanhang det användes. Så anledningen varför vi kallar våfflor för just våfflor, har både rötter från tyska, holländska och frankiska samt förvanskning av ordet Vår fru.
Nu till den spännande och intressanta frågan om hur den perfekta våfflan tillagas. Smeten görs vanligtvis av mjöl, vatten och/eller mjölk och/eller grädde samt smör. Fördelningen av dessa ingredienser är förstås en fråga om tycke och smak. Man kan också tillsatta ägg, bakpulver eller jäst. När man så är nöjd, efter ett visst experimenterande eller efter att man använt sig av mormors hemliga recept som gått i släktens traditioner i sekler, är det dags att grädda dessa eminenta läckerheter och ett tipps är att när man hällt i lagom mycket smet våffellagget så får man inte ha för bråttom. De måste ha blivit fasta innan man öppnat laggen igen. Glöm inte att pensla smör eller matfett på laggen innan man häller i smeten. Det finns förstås också laktos och/eller glutenfria alternativ också när det gäller tillbehören.
När så våfflorna är färdiga för inmundigande så är förstås frågan om tillbehör något som kondensören har uppfattningar om. Vispad grädde och hjortronsylt kanske kan vara något. En och annan vill hellre ha jordgubbssylt, hallonsylt, blåbärssylt eller lingonsylt på sin våffla. Smaken är som baken. Huvudsaken är att vi får njuta av en god våffla och påminna oss om Guds mirakel och för att Gud genom Jesus Kristus skall bli fullt ut människa, så behöver även vår Herre en kärleksfull moder. Vi ärar Jungfru Maria för hennes moderliga omsorg. Ja vi ärar alla mödrar och kanske vi anstränger oss lite extra och gräddar våfflor till våra kära mammor, ty det är de välförtjänta av.