Vendelsö kyrka

Om Vendelsö kyrka

Kyrkan invigdes i september 1967 och är en träkyrka med pyramidformat tak, fönster i hörnen och ett vackert rosettfönster.

Kyrkokartan se Vendelsö kyrka
Vendelsökyrka Wikipedia

En studiokyrka i trä

Träkyrkan är en studiokyrka skapad av arkitekten Rolf Bergh i samarbete med Sigtunastiftelsens dåvarande direktor Olov Hartman.

Kyrkan invigdes i september 1967 och det är en monteringsfärdig vandringskyrka med kvadratisk planform och pyramidformat tak. Under taket löper en fönsterrad.

Kyrkväggarnas hörn består av fönster. År 1979 tillbyggdes lokaler för barn- och ungdomsverksamhet. Hela anläggningen var från början mörkt rödfärgad men sedan omgestaltningen, färdigställd i november 2005, är kyrkoanläggningen vitmålad.

Delarna från 1969, förutom kyrkorummet revs och ersattes med mer ändamålsenliga lokaler, bland annat har ett stort kyrktorg och arbetsrum tillkommit.

Vendelsö kyrkas rosettfönster

"Det nya kyrkfönstret förstärker ytterligare Vendelsö kyrkas identitet som kyrka. Ett rosettfönster som detta har en given plats i den kyrkohistoriska arkitekturen.

Inifrån kommer denna glasmålning verkligen till sin rätt. En sinnebild för den mänskliga kyrkan. Det är den inre prydnaden som är det viktiga och den som består." Per Hilmer Larsson, distriktspräst i Vendelsö kyrka

Konstnären Bosse Falk om rosettfönstret

"Människan är sökare. Det är vi alla. I någon mening. De flesta av oss söker en sanning, en grund som man också kan kalla trygghet, som ger oss stabilitet och mening i vår vanligen förvirrade värld. Vi kan söka Gud eller söka en insikt.

I den kristna traditionen söker vi Gud någonstans utanför och bortom oss själva. I himmelen kanske. Inom buddhismen såväl som inom den gnostiska rörelsen, vilken har sina tidigaste rötter i de österländska världsförklaringarna, söker och sökte mäniskan efter sanningen inom sig själv för att nå vishet.

​Dessa tankar har varit utgångspunkten för mig när jag började fundera över rundfönstrets idémässiga innehåll och form. Fönstrets centrala del domineras av en mandorlaform vilken är en förkristen symbol för det kvinnliga.

Den är genombruten av två röda pilar där den ena är riktad från vårt inre mot ett mål utanför oss, mot Gud. Den andra pilen pekar mot vårt egna jag, mot vår inre sanning. Två riktningar för sökandet och samtidigt symbolen för två broar som förenas i avsikten att finna målet för vår längtan."

Bosse Falk, Nov 2006