Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan i Haninge Besöksadress: Runstensvägen 14, 13638 Handen Postadress: BOX 113, 13622 Haninge Telefon: +46(8)55567000 E-post till Svenska kyrkan i Haninge

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Om Västerhaninge kyrka

Blixten slog ner i kyrkspiran 1831 och de äldsta delarna i Västerhaninge kyrka är från 1200-talet. Här finns spännande historik, vackra detaljer och levande verksamhet. Varmt välkommen in i värmen.

Läs mer om Västerhaninge kyrka

Om Västerhaninge kyrka, skrift från Stockholms stift, laddar ner pdfVästerhaninge kyrka Kyrkokartan.se
Wikipedia Västerhaninge kyrka

Västerhaninge kyrka har i äldre tid kallats S:ta Brita

Namnet kommer från en sägen som upptecknats på 1730-talet där det berättas att Öster- och Västerhaninge kyrkor fått namnen Gertrud respektive Brita efter två systrar. Troligast är dock att de fått namnen efter två helgon, som de blivit helgade åt.

Medeltidskyrka

Kyrkans äldsta delar uppfördes under 1200-talet och består av kyrktorn och nuvarande långhus. Denna ursprungliga kyrkobyggnad hade ett kor som var smalare än långhuset. Under medeltidens senare del revs det gamla koret och nuvarande kor uppfördes i samma bredd som långhuset. En sittnisch murades i ena korväggen.

Högre kyrktorn

Tornet var under äldre tider nästan dubbelt så högt som nu. Under 1400-talet tillbyggdes sakristian, som försågs med tegelvalv. Under samma sekel tillkom ett vapenhus i söder som sedermera brann ner och revs. I början av 1500-talet slogs stjärnvalven av tegel i korets och långhusets två travéer. Tornrummet fick ha ett platt trätak.

Kyrkbränder i Västerhaninge kyrka

Kyrkan har brunnit minst två gånger, 1641 och 1831. Vid den senare tidpunkten slog blixten ned i den höga tornspiran och orsakade en förödande eldsvåda. Efter de närmast följande årens iståndsättning framstår kyrkan som ett exempel på tidstypisk Karl Johansstil.

Tornet erhöll en lanternin, ritad av A.C. Djurson. Vapenhuset revs och den medeltida, anspråkslösa sydingången ombyggdes till en hög, ståtlig portal med överliggare.

De båda tegelvalven från 1500-talet återuppbyggdes. Även interiören förändrades eftersom nästan all inredning måste nyanskaffas efter branden. Från denna tid härrör bland annat orgelläktaren i väster.

restaureringar och vacker glasmålning av Agda Österberg

Glasmålningen i korets östfönster, som tjänar som altartavla, insattes dock 1928. Den är komponerad av Agda Österberg. Nuvarande bänkar insattes vid restaureringen 1966 och då inreddes även brudrum och kapprum i tornets bottenvåning. Vid en renovering 2002 till 2005 uppfördes en tillbyggnad i tegel vid sakristians västra sida. Väntrummet i tornets bottenvåning avlägsnades och ett kyrktorg skapades då bänkrader norr om mittgången längst bak i kyrkan togs bort.

Västerhaninge kyrka består av ett rektangulärt långhus med tungt torn, som är byggt med höfter, vilket är ovanligt för sörmländska kyrkor. Av den ursprungliga medeltidskyrkan finns bara ytterväggar och sakristia kvar.

Kyrkan har under 2004 - 2005 genomgått omfattande restaureringar såväl in- som utvändigt. Vägledande har varit att återställa kyrkan till dess utformning som blev efter branden år 1831, vilket innebär en empirestil. Under uppbyggnadsarbetet rekonstruerades de två tegelvalv som tillkom på 1500 - talet. Kyrktornet är i dag 30 meter högt mot tidigare 55 meter högt. I och med uppbyggnaden nyanskaffades all inredning. 

En intressant detalj är den mur av granitblock som rests norr om kyrkan för att få en värdig plats för begravningsblommor.

Fornlämningar och gravfält runt Västerhaninge kyrka

Västerhaninge kyrka och kyrkogård omges av fornlämningar, vilket tyder på bygdens långaboplatskontinuitet. I anslutning till kyrkan ligger Åbygravfältet, ett av landets största gravfält från äldre järnålder. Kyrkan och kyrkogården har en historia som åtminstone sträcker sig tillbaka till 1200-talet och som vittnar om bygdens utveckling från medeltid till idag.