Bladen ramlar nästan ur den vältummade bibeln framför Mari Lindgren, när hon slår upp Apostlagärningarna, kapitel 6. Det spelar ingen roll. Mari har koll på bibelns böcker ändå.
När hon blev änka vände hon sig till en Leva vidare-grupp i dåvarande Martin Luthers församlings regi. Där – och i bibelns ord – fann hon tröst. Mari läste och läste och valde till sist att bli teolog.
– I detta sekulariserade samhälle känns bibeln mer aktuell än någonsin. Bara en sådan sak som att människor blir stenade. Är det inte det vi ser runt omkring oss? Vem behöver Aftonbladet och Expressen när allt om människan står att läsa i den här boken?
Snett mittemot Mari sitter Orvar Larsson. Han har levt som kristen i många år men tycker att det finns mycket kvar att lära. Det är därför han är här: för att lyssna och ta till sig.
Människorna runt det ovala bordet i församlingshemmet har kommit av olika anledningar, med skilda bakgrunder men med samma kristna tro. Här bjuds gemenskap och en djupare förståelse för både varandras olikheter och Bibelns ord.
Församlingspedagogen Ann-Sofie Orrdal börjar läsa:
”Vid den tiden då lärjungarna blev allt fler började de grekisktalande judarna klaga på de hebreiska judarna…”
Efter några verser gör hon uppehåll och ett samtal om hur apostlarna valde att utse just sju grekisktalande män till diakonitjänst utbryter. Paralleller dras till dagens mångkulturella samhälle och hur man kan bjuda in ”den andre” i kyrkans gemenskap. Prästen Bengt Andersson, vid andra bordsändan, väcker frågan om diakonins tyngd.
Det har gått ett par år sedan Bengt och Ann-Sofie drog igång samtalsgrupper i Martin Luthers församlingshem i Halmstad. Det är öppna grupper som till att börja med ägnade sig åt samtal kring livsfrågor, tro och liv samt internationellt arbete. De senaste terminerna har det handlat om rena bibelstudier, att borra ner sig i bok efter bok. Markusevangeliet och Johannesevangeliet är genomgångna, i vår är det Apostlagärningarnas tur.
– Jag ser det som kyrkans skyldighet att erbjuda fördjupning. Det har sin finess att ta sig igenom en hel bok till skillnad från de korta stycken som läses upp i kyrkan på söndagarna, säger Ann-Sofie.
Hon och Bengt förbereder sig på varsitt håll för att komma med olika ingångar. Det ger en dynamik i samtalet och är anledningen till att de är två som håller i bibelstudierna.
Inför varje ny bok håller Ann-Sofie en introduktion om för vem den är skriven, av vem och i vilket sammanhang. Den historiska genomgången hjälper deltagarna att förstå hur kyrkan föddes. Men allt i texterna är inte lätt att förstå och ta till sig, inte ens för församlingspedagogen eller prästen.
– Inför kapitel 5, där Petrus inte visar någon nåd för Ananias och Safira, fick jag nästan ångest. Det är en förskräcklig text, hur förklarar man varför den finns med? Men man måste få ifrågasätta! säger Bengt.
– Ja, och det tror jag att deltagarna också känner, säger Ann-Sofie.
Text: Karin Hylander
Fotnot: Reportaget har varit publicerat i tidskriften Korsväg, utgiven av Göteborgs stift, nr 1/2016.