Kyrkårets pärlor - Valborgsmässoafton

Den sista april, dagen innan första maj, är längtan efter vår, värme och sol stor. Nu får det vara slut med aprilväder, kyla och nordanvindar. I forna tider samlades ungdomarna i södra Sverige för att ”bära Maj”, till spelmansmusik. Man besökte den ena gården efter varandra, och sjöng för husfruarna med hopp om att i medhavda korgar få korvar, bröd och särskilt hoppades man på brännvinspluntor. Nästa dag, den första maj samlades man till festligheter.

Sverige kristnande pågick från tusentalet fram till tolvhundratalet, men gammal folktro levde kvar långt in i våra dagar. Vi är ju vana att tända en majbrasa under valborg, vilken har anor lång tillbaks i tiden. Dels har ju majbrasan den praktiska funktionen att här finns tillfälle att elda upp gamla kvistar och under vintern samlat bråte. Seden att med elden skrämma bort vargar och vilddjur eller häxor och anat otyg, har säkert haft betydelse. Seden att tända en brasa för att skrämma bort häxorna kommer antagligen från Tyskland.

Det finns också berättelser att brasor tändes under valborgsnatten för att det enligt folksägen firades övernaturliga häxfester som ägnade sig åt djävulsdyrkan. De lärde tvistar om ifall valborgsmässobålet endast är en sed inlånad från Tyskland, eller om dessa eldar också har någon form av ursprung i våra egna traditioner.

Att elda under Valborg hade också sin mening för att skrämma bort vargar och björnar inför kreaturssläppen. Traditionen med ”kosläpp”, där de ystra korna springer ut på grönbete, efter att under vintern stått i sina bås, har idag blivit en folkfest, där stadsbarnen får möjlighet att vara med när de ystra kossorna springer ut på ängarna. 

Helgonet Valborg, sankta Walpurgis, blev helgonförklarad första maj, firades i Tyskland sedan 1400-talet. Valborg fanns inte i den svenska almanackan förens 1901 den 30 april. Valpurgis var enligt sägnerna, en engelsk kungadotter som under sin levnad under 700-talet var abbedissa i Heidenheims kloster i Tyskland. Under hennes levnad verkade det inte vara något särskilt med henne, han var enligt sägnerna en tämligen timid dam. Men efter hennes död lades hon i en sarkofag från vilken det sipprade livgivande olja.

Den gamla helgonkalendern innan Sverige reformerades, var dock helgonet Valborg upptagen, och levde kvar i folkmun, trotts att nitiska reformivrare gjorde vad de kunde för att utrota helgondyrkandet.

Berättelsen om att det ur kungadottern Walpurgis grav sipprade ut livgivande olja, väckte också sägner om kvinnor ur vars bröst sipprade sjukdomsbotande olja. Nåväl. Vi gläds över vårens ankomst och att majbrasan, eller valborgsmässoelden, får symbolisera snön och vinterns förgänglighet. Våren är här, och vi sjunger ”Sköna maj välkommen”.