Svenska kyrkan har nolltolerans när det gäller sexuella övergrepp. Varje sexuellt övergrepp är helt oacceptabelt och kan också vara en brottslig handling. Den som misstänker att ett brott har begåtts ska anmäla detta till polisen eller socialtjänsten. Den som utsatts för sexuella övergrepp ska värnas och få stöd. Om en präst eller diakon misstänks för övergrepp ska stiftets domkapitel utreda händelsen och ta ställning till eventuella åtgärder. Svenska kyrkan vill medverka till att tystnaden kring sexuella övergrepp bryts och handla därefter.
Hur definierar Svenska kyrkan begreppet "sexuellt övergrepp"?
Enligt kyrkans riktlinjer omfattas begreppet sexuellt övergrepp av sexuella handlingar som sker mot någons vilja, handlingar som är ovälkomna, samt handlingar som innebär att man utnyttjar ett beroende. Den typ av handlingar som nämns i kyrkans riktlinjer motsvarar alltså centrala bestämmelser i brottsbalken.
Var hittar jag kyrkans riktlinjer om sexuella övergrepp?
Riktlinjerna finns att ladda ner på www.svenskakyrkan.se/motsexuellaövergrepp
Vad händer när sexuella övergrepp ändå begås?
När arbetsgivaren får reda på misstanke om övergrepp ska en utredning göras. Är förövaren präst eller diakon kan den utsatte göra en anmälan till domkapitlet. I många fall har domkapitlen en hårdare bedömning än vanliga domstolar. En påföljd enligt kyrkoordningen kräver inte att det har begåtts ett brott. Det räcker med att personens levnadssätt är sådant att det i avsevärd mån skadar det anseende en präst eller diakon bör ha.
Det finns tre typer av påföljd:
* Skriftlig erinran, "varning".
* Prövotid på tre år.
* Personen fråntas rätten att arbeta som präst eller diakon, "avkragning".
Vad gör kyrkan för den som blivit utsatt?
Kyrkan har ett ansvar att i första hand alltid stå på de förtrycktas och utsattas sida, i detta fall offrets. I de riktlinjer som utarbetats finns mycket tydliga handlingsplaner att följa. Om den utsatta är omyndig ska alltid anmälan göras till socialtjänsten.
Det är viktigt att offret inte skuldbeläggs, och får hjälp att inte skuldbelägga sig själv.
För den som blivit utsatt för sexuella övergrepp är det oerhört viktigt att bli lyssnad på och trodd. I varje stift finns sedan 1998 en manlig och en kvinnlig kontaktperson för dem som drabbats. De utreder inte anklagelser utan är ett stöd till den utsatte under processen. De ger samtalsstöd, handleder och förmedlar kontakt till myndigheter och organisationer.
Vem beslutar om "påkragning" och "avkragning" av präster och diakoner?
Det är domkapitlet som beslutar om behörigheten att utöva kyrkans vigningstjänst som präst och diakon. Det sker efter en prövning enligt ovan.
Domkapitlet beslutar också om att ta ifrån en präst eller diakon behörigheten.
Vad krävs för att man ska få tillbaka behörigheten när man en gång förklarats obehörig?
Enligt Kyrkoordningen 31:13/32:13 kan den som tidigare har förklarats obehörig få tillbaka sin behörighet. Det är domkapitlet i det stift som tidigare har beslutat i frågan om obehörighet som ska besluta. Biskopen i det stiftet måste också godkänna att personen i fråga får tillbaka sin behörighet som präst eller diakon.
Hur ser processen ut där domkapitlet gör ny lämplighetsprövning?
Det finns ingen närmare reglering av hur den processen ska gå till. Domkapitlen avgör själva hur utredningen ska göras. Överklagandenämnden har uttalat att det ska göras en grundlig analys av hur situationen efter det att prästen blev obehörig har ändrats och om prästen i fortsättningen kan anses lämplig att utöva sitt uppdrag.
Kyrkan tillämpar nolltolerans för sexuella övergrepp – hur kan det ändå vara möjligt för en präst som begått sådana att åter få utöva vigningstjänsten?
Svenska kyrkan ser mycket allvarligt på sexuella övergrepp. Samtidigt tror vi också på varje människas möjlighet att bättra sig. Lika lite som i samhället i övrigt anser vi att en person som har handlat avsevärt olämpligt för alltid ska vara utestängd från möjligheten att komma tillbaka. I fall där präster eller diakoner missbrukat sin ställning och begått sexuella övergrepp bör ändå särskilt stränga krav ställas.
Den centrala frågan handlar om huruvida det är möjligt att ge den som har misslyckats i relation till sina medmänniskor ett nytt förtroende. Fokus ska därför ligga på en bedömning av personlig lämplighet.
Att en präst eller diakon återfår sitt ämbete är inte samma sak som att denna har fått tillbaka sitt jobb. Vid ny anställning ska arbetsgivaren ta referenser och göra intervjuer som vid en vanlig anställningsprocess.
Kyrkan ska ju vara en förlåtande organisation – vilken roll spelar förlåtelsen när det gäller sexuella övergrepp?
Sexuella övergrepp behöver hanteras med stort allvar, så att gränser sätts mot förövaren och den som utsatts för övergrepp får stöd. Gällande lagar och regler ska följas och förlåtelse ska inte uppfattas som en alternativ väg att hantera situationen.
Förlåtelse är en process som förutsätter ånger och bättring från förövarens sida och villighet att förlåta från den utsattas sida. Det är inte säkert att detta är möjligt mellan förövaren och offret.
Frågan om kyrkan kan förlåta förövaren måste skiljas från frågan om behörigheten att verka som präst eller diakon. Förlåtelse innebär en möjlighet att gå vidare, men kan också vara relaterad till en bedömning av att detta inte bör göras inom den kyrkliga vigningstjänstens ram.
När kyrkan prövar om en präst som begått övergrepp kan återfå förtroendet görs en professionell bedömning med hjälp av relevant kompetens. Detta för att avgöra om den som tidigare har bedömts vara obehörig att vara präst kan ges nytt förtroende.
Domkapitlets roll
Vilken roll har domkapitlen?
Domkapitlet, ett i varje stift, ska självständigt fullgöra de uppgifter som anges i kyrkoordningen och ska göra det opartiskt och rättssäkert.
Domkapitlet ska säkerställa att den utsattes rätt tas till vara. Detta sker bland annat genom samarbete med de kontaktpersoner som finns i varje stift och som ska vara ett stöd för den utsatte.
Men för att agera rättsäkert ska domkapitlet samtidigt uppmärksamma och ta tillvara sådant som talar för den som är föremål för tillsynen. Detta sker bland annat genom samtal med den personen.
Domkapitlens protokoll är offentliga handlingar.
Hur utses domkapitlen?
Biskopen och domprosten i ett stift är självskrivna ledamöter. Övriga utses av stiftsfullmäktige, som är en folkvald församling.
I domkapitlet ska alltid sitta en jurist med domarerfarenhet. Dessutom representanter för andra kyrkligt anställda (präst, diakon) samt förtroendevalda lekmän. Det är en sammanvägning av teologisk, juridisk och annan kompetens.
Hur arbetar ett domkapitel?
Domkapitlet arbetar främst med fyra typer av frågor:
* Domkapitlet prövar präst- och diakonkandidater i början av utbildningstiden och förklarar dem behöriga att vigas. Domkapitlet examinerar sedan kandidaterna strax innan vigningen i präst- respektive diakonexamen.
* Anställningar av präster och diakoner. Domkapitlet prövar att sökande till en tjänst är formellt behörig och kan också uttala sig om vem som är mest lämplig för en tjänst.
* Överklaganden. Vissa beslut i församlingarnas kyrkoråd kan överklagas till domkapitlet, som kan pröva besluten (så kallad beslutsprövning).
* Disciplinärenden. Domkapitlet prövar om präster och diakoner har brutit mot kyrkans vigningslöften, mot sin tystnadsplikt, eller allvarligt skadat det förtroende en präst eller diakon bör ha.
Domkapitlet sammanträder ungefär en gång i månaden.
Det har hänt att domkapitlen gjort olika bedömningar i fall som liknar varandra – varför?
Först kan sägas att varje enskilt fall i någon mening är unikt och ska bedömas efter omständigheterna i just det fallet. Det gör att fall som till synes liknar varandra ändå bör bedömas olika. Här skiljer sig inte domkapitlen från domstolarna i samhället. För att bidra till en enhetlig rättstillämpning finns Svenska kyrkans överklagandenämnd. Nämndens avgöranden blir vägledande för domkapitlen. Det tar lång tid att utveckla en rättspraxis där alla bedömer lika.
Hur säkerställer kyrkan att processen är rättssäker?
Svenska kyrkans rättssystem bygger på samma principer som det övriga samhällets rättsystem.
Det ska styras av lagar och regler som skyddar enskilda mot godtyckliga ingrepp– till exempel att man inte anklagas eller döms utan tillräcklig bevisning, att man inte döms utan tydligt stöd i lag och att alla individer, oavsett samhällsställning eller ursprung, bedöms på ett likartat sätt.
Rättssäkerheten kräver också att de som ska tillämpa bestämmelserna gör det på ett objektivt sätt. Såväl i domkapitlen som i till exempel Överklagandenämnden finns det hög juridisk kompetens med vana att hantera dessa frågor.
Det finns också jävsregler som ska garantera att en ledamot inte deltar i ärenden där man har ett eget intresse. Också dessa regler har hämtats från vad som gäller i samhället i övrigt.
Vem kan överklaga? Varför kan inte vem som helst överklaga?
När domkapitlet har förklarat en präst obehörig (eller åter behörig) är det bara den berörda prästen som kan överklaga beslutet. Så ser det också ut i svensk lagstiftning: rätt att överklaga ett beslut har den som beslutet "angår". Kyrkan vill så nära som möjligt anknyta till denna rättsordning.
Om domkapitlet väljer att fria så kan också biskopen överklaga beslutet. Det gäller de gånger prövningen har gällt om prästen har övergett Svenska kyrkans lära.
Borde fler ha rätt att överklaga? Kyrkomötet har haft uppe frågan (se till exempel 2003 års kyrkomöte, KsSkr 2003:7). Då jämförde man med läkare som kan få sin legitimation indragen av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Nämndens beslut kan bara överklagas av den berörda läkaren, samt den särskilda tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård- och omsorg.
Enligt svensk rättsordning bör alltså inte enskilda personer kunna driva att någon annan är olämplig för sitt yrke. Kyrkan vill anknyta till den ordningen. Därför har bara den berörda prästen (och i vissa fall biskopen) rätt att överklaga.
Vilka möjligheter finns det till insyn i domkapitlets utredning efter en anmälan?
Hur vet man att de verkligen har beaktat alla fakta?
Domkapitlet är förbjudet att röja uppgifter om enskilds personliga förhållanden om det kan antas att det skulle skada den enskilde eller någon närstående. Därför är det inte möjligt för vem som helst att få ta del av allt material i den utredning som domkapitlet genomför.
Precis som när det gäller domstolsbeslut som grundar sig på ett känsligt utredningsmaterial får man här lita på att domkapitlet agerat rättssäkert och professionellt.
Vad bestämmer biskopen ensam om, och vem kollar biskopen?Det är domkapitlet som prövar och godkänner blivande präster och diakoner. Det är biskopen som viger dem – men biskopen är inte skyldig att viga även om personen blivit godkänd.
I ärenden om obehörighet är det domkapitlet som fattar beslut. Skulle det finnas olika meningar gäller den mening som får flest röster och om det är lika så kommer den lindrigaste meningen att bli domkapitlets beslut. Detta samma ordning som gäller i brottsmål i samhället.
I ärenden där någon vill få tillbaka en behörighet är det också domkapitlet som beslutar med samma omröstningsregler. Men biskopen måste först godkänna att personen kan förklaras lämplig för att frågan ska prövas. Anser biskopen det så prövas frågan, men det är domkapitlet som fattar ett självständigt beslut som inte är beroende av biskopens inställning.
Det finns i kyrkan ett särskilt organ, Svenska kyrkans ansvarsnämnd för biskopar, som prövar biskopars behörighet att utöva kyrkans vigningstjänst. Ordföranden i nämnden ska vara eller ha varit ordinarie domare.
Har ni frågor och funderingar -hör av er till mig så lotsar jag er vidare till rätt person.
Lars Bäckman
kommunikatör
lars.backman@svenskakyrkan.se