Kyrkan är ju något oerhört viktigt och värdefullt för oss kristna och var det också för Luther. Dock var han kritisk till hur kyrkan fungerade i sin samtid. En kyrka som hade sin påve i Rom och som definierade sig genom sina präster och sju sakrament. Luther ansåg att kyrkans struktur och hierarki blev för dominerande när det gällde människans tro och Gudsrelation.
Genom sina studier av Bibeln upptäckte Luther att det bärande för hans tro och relation till Gud var det Kristus hade gjort för oss. Det var det som han kallade för Rättfärdiggörelse av tron. Och den upptäckten blev också grunden för hans kyrkosyn.
Slutsatsen Luther drog var att kyrkans centrum därför finns i Ordet. Kyrkan styrde inte över nåden genom sitt sakramentala system. Det var Ordet som rådde över kyrkan och födde kyrkan genom att väcka tro. Men tron är osynlig utifrån och därför är den sanna kyrkan en osynlig gemenskap som finns inom den synliga kyrkan.
Det blev därför inte lika intressant för Luther att försöka beskriva kyrkans väsen som att lyfta fram kännetecken på den sanna kyrkan. Och den finns enligt Luther överallt där det finns en gemenskap av troende, en ren förkunnelse av Ordet, och ett rätt förvaltande av sakramenten.
(Sakramenten, som för Luther var dopet och nattvarden. Heliga handlingar genom vilken Gud skänker oss sin nåd.)
Ordet, sakramenten och gemenskapen är alltså tre centrala kännetecken för kyrkan, som vi behöver ha del av som kristna. Det är där vi får möta Gud och ta del av den tro och de gåvor han vill ge oss.
Luther talade också om det ”allmänna prästadömet”, utifrån bibelordet i 1 Petr. 2:9. Och då handlar det bland annat om alla kristnas rätt och skyldighet att själva tolka Bibelns ord. Därför lät han översätta Bibeln till tyska, så att alla i kyrkan skulle kunna ta till sig och tolka bibelordet som lästes i gudstjänsten. Från den tyska översättningen fick vi också vår första svenska bibelöversättning 1541. Luther vände sig även mot den tidens sed att det bara var kyrkans präster som fick del av gåvorna i nattvarden. Naturligtvis skulle alla få del av både brödet och vinet. Över huvud taget lyfte Luther fram allas delaktighet i det som sker i kyrkan och gudtjänsten. Liksom kroppen har många delar som tillsammans utgör en helhet, så är det med gemenskapen i kyrkan. Alla behövs för att helheten ska bli komplett. Och alla är lika värdefulla. Något som uttrycks så starkt i psalm 61, som du kan se på nästa sida.
Gemenskapen i kyrkan var alltså något oerhört värdefullt för Luther. Även om tron var personlig för honom så tänkte han aldrig att den skulle vara privat. Den var alltid sammankopplad med kyrkans gemenskap – lokalt och globalt. Där får vi möta varandra och möta Gud genom Ordet och sakramenten.
Därför är kyrkan och gudstjänsterna så värdefulla också för oss i vår tid. En oas där vi tillsammans får vara delaktiga och stilla vår hunger och släcka vår törst efter djupare värden i livet!
Lennart Marklund
Präst i Salems församling