Förskolechefen kan se tillbaka på nära 45 år i församlingen. Men allt började i Hudiksvall.
Den unga Åsa var inställd på en karriär inom turism och planerade för en utbildning i Spanien. Under tiden fick hon ett jobb med ungdomar i kyrkan på hemmaplan, och gick vidare med en utbildning i Sigtuna. Dit kom en delegation från Halmstad för att hitta möjlig personal inför planerade utökningar.
Värvningsresan resulterade i tre nyanställda, och en av dem var Åsa. Med titeln ”barnkonsulent” jobbade hon med kyrkans barntimmar, startade öppna förskolor, eftermiddagsgrupper för skolbarn, treårsgrupper, samtalsgrupper för familjer…
Och energin hade verkligen inte sinat efter det.
– Åren gick och jag kände att jag ville ha en förskola, berättar Åsa Landberg. Så jag utbildade mig till förskollärare.
Arbetsgivaren ställde upp med utbildningen och Vårhems förskola öppnade 1991. Vårhem växte, Åsa tog ett nytt steg och blev föreståndare – och utbildade sig till församlingspedagog parallellt med jobbet.
I det som nu är Halmstads församling finns i dag fyra förskolor, en i Holm och tre i Halmstad, med sammanlagt 27 anställda. Åsa är förskolechef med ansvar för bland annat personal, ekonomi och administration. Men hon har både hjärta och minst en fot kvar i vardagen och är omtyckt och energisk ledare för babysången i S:t Nikolai. Ett trettiotal vuxna och lika många småttingar sjunger och rör sig till musik, fikar och pausar en stund under kyrkvalven.
Åsa har varit engagerad i allt möjligt: hon har guidat i kyrkan, hon har varit kyrkopolitiker – och som ett stiftsuppdrag skrivit en bok om jämställdhetsarbete bland barn. Numera finns detta inom ramen för läroplanen, men kyrkans förskolor var steget före.
– Jag hoppas att det gav ett ”jämställdhetstänk”, säger Åsa. I dag kan jag se att barn är mer medvetna, de leker på ett annat sätt – mer med varandra. Och de ser förstås att föräldrarna delar på hemarbetet.
Åsa konstaterar att hon under åren i församlingen blivit lyssnad på och fått gehör för sina idéer.
– Jag är stolt över vad jag åstadkommit och hoppas att de som kommer efter fortsätter i samma anda.
– Och jag blir stolt och glad när föräldrar berättar hur mycket Vårhem betytt när de själva var små – och att de nu är tillbaka med sina barn.
Åsa är också den som för trettiofem år sedan tog initiativ till julspelet i S:t Nikolai kyrka. Varje julafton klockan 13 fylls kyrkan av barn och vuxna.
– Varje år har jag byggt upp krubban dagen före julafton, berättar hon. Mina egna barnbarn har spelat det nyfödda Jesusbarnet, ibland har det barnet värvats ur våra egna barngrupper. Anställda spelar de olika rollerna i julspelet och kören sjunger. ’Det blir inte jul förrän vi varit med i, eller sett, julspelet’, säger mina egna barn.
I år sitter Åsa Landberg på åskådarplats i kyrkbänken, medan Carina Ledel Bergström tar över rodret.
Åsa lämnar tjänsterummet den 16 december och hon beskriver planer på att resa, se mer teater, träffa barnbarnen och ta upp körsången igen. Men bli inte förvånad om rastlösheten tar över – hon har eventuellt projekt på gång inom musiken, och hon funderar på att skriva upp sig på förskolornas vikarielista. En gång yrväder, alltid yrväder...
Text: Mona Davidsson
