Foto: Jim Elfström /Ikon

Ständigt på väg

Nyhet Publicerad

Martin Reberg, präst i Salems församling, skriver om vägen som är mödan värd.

Man brukar säga att livet är en resa från vaggan till graven. I själva verket är allting alltid på väg. Även när vi sitter still är vi rörelse. På våra breddgrader far jordytan ständigt fram runt sin egen axel i en hastighet av 860 km i timmen. Bara det!

Kyrkobyggnaden är formad likt ett skepp. En symbol som visar att kyrkan alltid är i rörelse och följer med sin tid. Ett slags räddningsfartyg likt Noas ark, där hela mänskligheten inbjuds att ta plats. Kyrkbänkarna saknar visserligen flytväst men väl en psalmbok vars sånger och liturgi vill styrka oss att tro att våra korta liv här på jorden bara är början på något mycket större. Som orden i psalmen 256: Var inte rädd det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu men färdas dit.

De första kristna som var lika förföljda som våra kristna bröder och systrar är idag, samlades under täcknamnet ”Vägen” Mästaren hade ju sagt: Jag är alltings början och alltings slut – vägen, sanningen och livet. Följ mig. Att finna Gud på livets väg är en stor utmaning för oss materiellt välbärgade men andligt förvirrade och själsligt splittrade nutidsmänniskor.

Utan karta (Bibeln) och kompass (Den kristna traditionen) är vi på väg att gå vilse. Vi sätter oss själva i centrum och där traditionen försvinner breder egoismen ut sig. Oreflekterat hamnar vi på den breda vägen eftersom den bara följer med strömmen. Men den vägen säger Jesus – leder till fördärvet.

Trons väg är smal men inte alltid enkel att gå. Men den är mödan värd eftersom det är kärlekens väg. Det är längs den vägen som det viktiga händer eller drabbar oss. Det är på den vägen som vi träffar våra livskamrater, tar emot våra barn och möter våra vänner. Men också prövningar: sjukdomar, utanförskap, svek, ensamhet och sorger. Allt vi möter på livets väg formar oss, ger nya insikter och perspektiv. Och varje steg räknas eftersom de fört oss dit vi är idag.

Oavsett hur vår resa varit eller hur den kommer att bli finns fortfarande tid att vända om. Det är Jesu första förmaning i Bibeln: Omvänd er och tro på det glada buskapet.

Låt oss vända om. Kroka i varandra och med högt huvud möta framtiden. Ty ett litet steg i kärlek är större än att gå på vatten. Så får vi önska varandra lycka till på färden.


Martin Reberg
präst i Salems församling

 

Publicerad i Frid nr 2 2016.