Under sommaren har Svenska kyrkan nationellt varit ”på tapeten” i olika debatter, framför allt om våra resor.
All publicitet är bra publicitet, säger några, men det gäller inte för kyrkan. Googlar jag på Svenska kyrkan så får jag som första alternativ upp en sida som hjälper mig att gå ur. Svenska kyrkan är en demokratisk medlemskyrka, med frivillig tillhörighet. När drevet går mot en annan stor organisation, som vi inte kan gå ur (Sveriges Radio som gjorde undersökningen har själva en del i bagaget) så blir vi också arga, men kan inte låta känslan ta handling. Det går i Svenska kyrkan.
Jag tror att det fanns en ilska över den bild som målades upp i resedebatten, av att personal och förtroendevalda festade upp det kapital som borde gå till behövande. ”Ska kyrkan ut och resa?! De ska väl ta hand om de som har det sämst?”
Salems församling blev undersökt utan anmärkning och ändå kan vi tydligt märka spåren av debatten. Förra sommaren juni-augusti gick 10 medlemmar ur församlingen. Det här året var det 33 stycken samma period.
Trots sorgen över det, kan jag uppskatta att debatter om Svenska kyrkan förs allmänt. Hur ska kyrkan fördela sina resurser? Vad är kyrkans identitet? Det är viktiga frågor som det är bra att många engagerar sig i. Hellre i, än utanför. I församlingshemmet gör vi det dagligen och vi ser också att människor (på nytt) vill vara med. Vi blir fler människor på söndagarnas gudstjänster och vi får in fler ansökningar om att bli medlemmar från personer som sett att kyrkan verkligen behövs i vårt samhälle.
Kyrkan är på resa, men oftast i en mer symbolisk bemärkelse. I det här numret berättar vi om de resor vi gör och varför. Vi berättar om tanken att kyrkan alltid är i rörelse, liksom Jesus var i rörelse. Han vandrade omkring.
Kyrkan står centralt i Salems centrum och vackert nere vid Bornsjön. Kyrkan är ”de som tillhör Kristus”, och därför är alla medlemmar och alla kristna en del av kyrkan, utspridda över Salem, Sverige och världen. Vi är på väg och jag tror att vi är på väg mot något än mer relevant, för att svara mot den nöd och de behov som finns, i oss och runt omkring oss. Jag är glad och stolt över all fin verksamhet, över traditioner och nya samtal, över det engagemang som finns hos er, hos ideella, förtroendevalda och personal.
I Salems församling har vi uppdraget att vara kyrka på det sätt som är mest relevant här och nu. Vi lever med frågor om vår identitet och våra resurser varje dag, för allas skull. Vill några ha oss på tapeten, så är det så, men jag tror att det är trevligare att omslutas av kyrkan på ett mindre stelt och mindre distanserat sätt. Välkommen!
Hanna Nyberg
Kyrkoherde i Salems församling
Publicerad i Frid nr 2 2016.