I liv och rörelse

Uppenbarelsekyrkan är en fantastisk plats och en spännande arbetsplats. Visionen om en kyrka i Saltsjöbaden blev verklighet och 103 år efter invigningen stiger jag som nyanställd förundrat in i det vackra kyrkorummet, fascineras av mångfalden i färger, former, material och gestalter. Ärkebiskopen Nathan Söderblom fick uppdraget att formulera det religiösa idéprogrammet för kyrkans konstnärliga uttryck. Söderblom menade att Gud uppenbarar sig i olika tider, på olika sätt genom oss människor och ger oss på så sätt bevis för sin existens.

Konsten i kyrkorummet vill berätta om en Gud som finns inom oss och mitt ibland oss i det som är våra liv, historien igenom och i vår egen tid. I honom är det som vi lever, rör oss och är till (Apg17:28). Det är för mig ett av Bibelns vackraste ord. Vi lever, rör oss och är till i Gud.

Vi är i liv och rörelse!

Det är en stor tanke: att Gud finns i allt som är liv, i alla människors liv, i naturen, i det vi gläds över och det vi förtvivlar över, i all födelse och i all död, kort sagt i allt skapande.

Nästa gång du är i Uppenbarelsekyrkan spana uppåt! I taket ovanför det stora korset finns ett öga. Ögat vill påminna oss om att det är i Gud vi lever, rör oss och är till. Vi lever var dag med Gud, ständigt i Guds blick och Gud ser på oss människor med kärlek och med ömhet.

Så här års vänder vi våra ansikten mot solen. Vi stannar upp och tar emot. Solens strålar värmer och ger liv. Stanna till en stund – ”I liv och rörelse” – handlar om den yttre och den inre rörelsen, den yttre och den inre resan.
Att stanna upp en stund för att ge livet och rörelsen utrymme, det är nödvändigt. Vi vet det alltför väl, att då livet rusar på för fort, är det snart inget liv kvar. Livet går som på rutin, vi trubbas av. I andra Timoteusbrevet, kapitel 1 vers 7, där står det: Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens ande. Vi får påminna oss gång på gång på gång att så är det. För den värld vi lever i är en värld full av oro, en värld full av händelser som kan få oss att misströsta och förlora tilliten till varandra och till tron på att godhet har makt över ondska.

Vi människor kämpar på olika sätt och i olika tider med känslor av övergivenhet och ensamhet, vi kämpar med vanmakt över att världen ser ut som den gör och vi söker svar på alla våra varför och Gud är nära oss människor i allt – alltid. Jesus var människa och Guds son på samma gång. Han förtvivlade och tvivlade, han kände sig övergiven av vänner och av Gud under delar av sitt liv här på jorden och samtidigt levde han sitt liv i Gud. Stora delar av Gamla testamentets texter handlar om det paradoxala i att vara människa, med allt vad det innebär av både glädje och sorger, av gemenskap och ensamhet och på samma gång genomsyras texterna av en stark övertygelse om Guds närvaro i det som är.

Bibelns berättelser och Jesu liv vittnar om att vi lever våra liv i glädje och sorg och Gud är med oss i det som är och blir. Det lilla ordet och gör skillnad! En kort stunds vila mot en varm husvägg, en paus mitt i livet, mitt i rörelsen, där du får stanna upp och ta emot.

Nästa gång du är i Uppenbarelsekyrkan, vänd ditt ansikte mot taket, mot Guds blick och ta emot. Minns orden från Bibelns första bok; och Gud såg att det var gott.

Camilla Ulén, präst
08-749 19 13
camilla.ulen@svenskakyrkan.se