Höstens program om Nathan Söderblom.
Den 12 oktober och den 26 oktober. Programmen äger rum i Saltsjöbadens församlingshem kl 12.30 direkt efter söndagens mässa kl 11 i Uppenbarelsekyrkan. I samband med föredragen serveras förstärkt kyrkkaffe. Föredragshållare Claes-Otto Hammarlund
Stockholmsmötet 1925 var den första stora ekumeniska kyrkokonferensen på tusen år och den var i högsta grad Nathan Söderbloms verk. NATHAN SÖDERBLOM hade mot alla odds valts till ärkebiskop i världens största lutherska kyrka, en kyrka med medeltida anor och högt anseende. Utifrån denna position ville han bygga broar mellan kyrkan och arbetarrörelsen, och mellan kultur och religion. Men det som främst fyllde hans böner och kalender var kyrkans enhet och arbetet för fred. Nu var tiden inne att låta allt handla om fred och försoning. Söderbloms tanke var att mobilisera de kristnas övernationella gemenskap så att deras enhet och integritet fördjupades. Då skulle kyrkorna kunna bidra till en moralisk rekonstruktion av de värden och den värld som splittrats i det första världskriget och underlätta en läkning av de sår som våldet skapat.
Den gamla, svenska stats-kyrkan blev sig aldrig lik efter Nathan Söderblom. Han förde in modernitet, vetenskap och socialt perspektiv samtidigt som han stod stadigt i sin klassiska, lutherska tro. I höst kommer vi bl.a. att översiktligt skissa utvecklingslinjerna från konciliet i Nicaea år 325, till Stockholmsmötet 1925 och fram till ”Ekumeniska året” 2025. Men framför allt kommer vi att ägna oss åt Stockholmsmötets skapare, prästsonen från Hälsingland, forskarstudenten, sjömanspastorn, professorn, kyrkoherden och sedermera ärkebiskopen Nathan Söderblom.
Han talade flera språk, läste allt han kom över, och var genuint intresserad av människor. Han var ständigt verksam och hans sociala kompetens var genial. Han var samtidigt modern europé och humanist, teolog och berömd religionshistoriker och djupt engagerad i det som då kallades ”den sociala frågan”. Han följde intresserat samarbetet mellan kristna och demokratiska socialister. Som ärkebiskop inledde han en ny och självständig bana som trosdiplomat för fred.