Trots att han bara varit här sedan i höstas kan Abdul redan göra sig förstådd på svenska. – Jag går på språkcaféer flera gånger i veckan, säger han.
Foto: Mona Davidsson

Språkcafé en väg in i samhället

Nyhet Publicerad

Resa. Rosa. Rusa. Så lika men ända så olika. Det är språkcafé i Andersbergskyrkan och ett tjugotal nyanlända tar ännu ett steg in i det nya landet. Käka. Skutta. Skina. De svenska orden spjärnar emot, men mjuknar efter några försök.

Denna tisdagseftermiddag är träffen lite extra festlig, med både latinamerikansk dans och mat från Syrien. Men mest andas lokalen koncentration, där deltagarna i små grupper eller parvis jobbar med språket. Förutom diakoniassistent Elin Eckerberg är en handfull volontärer på plats, och med hjälp av gester och ibland ett par engelska ord ökar ordförråden bit för bit.
Till hjälp finns en hel del material – papper med till exempel enkla meningar där ett ord som fattas ska fyllas i, eller där bilder på frukt och grönt ska paras ihop med respektive substantiv.

Bland volontärerna finns Monika Sandberg, pensionerad lärare från norra Sverige, vars bakgrund med SFI, svenska för invandrare, kommer till stor nytta – samtidigt som språkcaféet är en trivsam träffpunkt i bostadsområdet.
– Det är så roligt, säger hon. Det ger så mycket glädje och jag möter så många fina människor.
Denna dag lotsar hon en trio män genom det svenska alfabetet och de repeterar fokuserat varje exempel – boll, docka, ekorre, glass, häst…
Vid ett annat bord sitter Abdul, som kom till Sverige för sju månader sedan, efter sin flykt från Syrien. Han går på olika språkcaféer flera dagar i veckan och talar redan bra svenska – och förstår den ännu mer. I hemlandet jobbade han som engelskalärare och går nu målmedvetet in för att ta till sig det nya språket.

En av hans landsmän vid ett annat bord berättar hur han varje dag är aktiv inom fotboll, musik och allt möjligt – för att komma in i språket och lära känna det svenska samhället, men också för att undgå tristessen som den oroliga väntan på asylbesked innebär.
Längre bak i rummet sitter en äldre kvinna, tar inte aktiv del i språkträningen men lyssnar uppmärksamt.
– Alla är på så olika nivåer, och det kommer för det mesta några nya varje gång, säger Elin Eckerberg.
Hon och kollegan Eva Gustafsson som är diakon började med språkcaféet i september 2015. De hade kommit i kontakt med människor på Andersberg som behövde träna sin svenska – vissa väntade på att börja SFI, andra var arbetslösa eller daglediga. Och så kom flyktingvågen från Syrien.

Elin och Eva var också samordnare vid den flyktinginsats som församlingen gjorde i slutet av året, då 120 personer fick husrum i olika lokaler. I det diakonala jobbet i dag ingår förutom språkcaféet också täta kontakter med asylboendet vid Östra stranden, liksom stöd till enskilda.

Text: Mona Davidsson

 

Monika Sandberg är pensionär numera, men har tidigare varit lärare. Hon lotsar en trio nyanlända genom svenska substantiv – och att det heter en häst, men ett hus.
Monika Sandberg är pensionär numera, men har tidigare varit lärare. Hon lotsar en trio nyanlända genom svenska substantiv – och att det heter en häst, men ett hus. Foto: Mona Davidsson
Denna gång svängde det lite extra om språkcaféet, när Antonio Gonzales och Fatmire Ademi visade några latinamerikanska danser.
Denna gång svängde det lite extra om språkcaféet, när Antonio Gonzales och Fatmire Ademi visade några latinamerikanska danser. Foto: Mona Davidsson