Påskens dramatik

Nyhet Publicerad Ändrad

Kyrkoherden har ordet

Jag minns en  påskhelg när vi reste iväg för att rädda vårt förhållande. Det var grått, grått, grått och utan att vi tänkt det följde vi på den isolerade kustremsan påskdagarnas dramatik: det var skärtorsdagens täta gemenskap och oväntade svek, långfredagens uppenbara död, lördagens tomma förvirring. På söndagen ett nytt hopp som helt oväntat började spira och ett liv och en glädje som plötsligt tog fäste i oss, i vars ljus som vi sedan kunde se det som varit, men också röra oss vidare. Till och med vädret ändrades den där påskdagen och solen vände sitt ansikte till oss.   

För mig blev det  en tydlig fördjupning av påskens betydelse och en förundran över hur den kunde vara så nära det egna livet. Sedan dess, och kanske innan dess också, njuter jag av påskens dramatik. Gudstjänsterna använder hela det kyrkliga språket – färgerna, ljuset och mörkret, musiken och orden – för att iscensätta Jesu djupaste erfarenheter under hans viktigaste dagar, de erfarenheter vi som människor delar och som han levde och dog sig igenom. Att Jesus går kärlekens väg in i döden och ger vårt liv helt andra villkor när hans liv segrar, är en fästpunkt som den kristna tron växer ur. Jag blir aldrig klar med påskens mysterium och vad det betyder, men varje år hisnar det och fördjupas ytterligare.   

Kanske har du  uppståndelseupplevelser, när ett nytt ljus gör det omöjliga möjligt, när livet är starkare än döden. Kanske har du snarare ett dödligt lidande att bära på. Kanske är det erfarenhet av svek och längtan efter gemenskap. Allt finns där. Och - det blir liv. Oavsett hur det ser ut nu. Det blir liv igen.   Jag önskar dig en välsignad påskhelg och, snart, ett liv i påskens glädje och förundran.

Glad påsk!  

Hanna Nyberg kyrkoherde
salems församling