Jonas Björkman

Saltaren träffar Jonas Björkman vid utomhusbanorna som tillhör Saltsjöbadens Lawntennisklubb. På banorna pågår lägerträning med barn i lågstadieåldern. Att träffas här knyter an till Jonas första tid som proffs, då han spelade matcher här. Det var i början av nittiotalet. Jonas hade som artonåring blivit svensk mästare och bestämt sig för att ge proffslivet en chans.
–För att samla ATP-poäng och skapa sig en världsranking var de svenska tävlingarna bra. Det fanns inga pengar i det. Gick det bra kunde man kanske vinna femhundra kronor. Mycket handlade om att minimera kostnader och till tävlingarna i Stockholm kunde man ta tåget upp från Alvesta, vilket var smidigt. Resultatmässigt gick det inte så bra, men mina andra minnen härifrån är fina, säger Jonas Björkman.

För dem som försöker komma in i proffslivet genom spel på de lägre nivåerna i tennis är det en tuff tillvaro. Det är en ständig kamp för att gå runt ekonomiskt, förbättra sin ranking och därmed också möjligheten att tjäna pengar på sin sport.
–Jag brukar kalla det tennisens bakgård. Det är många som inte kommer vidare därifrån. Tar man sig förbi det, som jag gjorde, får man en enorm mental boost och erfarenheter som hjälper en vidare. Det var supertufft för mig i början. Många av mina kollegor var sverigeettor och bland de bästa i världen. Då kan man få kontrakt och sponsorer. Jag var inte lika attraktiv som det gänget. Men pappa, som var brevbärare i Alvesta och kände alla, hade några vänner med företag. De hjälpte mig och det var genom dem jag kunde satsa. Perzoni och Hyllteknik bidrog med pengar till flygbiljetter och med en leasingbil, så att jag lättare kunde ta mig till träningen i Växjö. Jag fick också jobba extra på Perzonis lager. På det sättet fick jag lön och annan yrkeserfarenhet samtidigt.
I Jonas familj fanns ett stort intresse för idrott och han provade flera olika sporter innan han bestämde sig, bland annat fotboll, hockey, basket- och volleyboll.
–Hockeyn var kanske det som gick bäst, men sedan började alla växa utom jag. Är man liten när det blir mer fysiskt spel är det inte lika roligt längre, så jag tröttnade och slutade. Tennisen hade jag från pappa. Jag började spela när jag var fyra år och som åttaåring började jag i Växjö TS. I sjuttonårsåldern började jag växa och då gick det bättre med tennisen. När jag var arton lyckades jag vinna SM.
–Det var en jättegrej för mig. Jag hade vunnit många tävlingar regionalt, var rankad etta i Småland och topp tio i Sverige, men jag hade inte som junior vunnit någon av de stora titlarna och varit etta i Sverige som flera av mina kollegor hade. Framgången på SM ledde till att jag ville se om jag kunde lyckas som proffs.

Jonas lyckades. Hans proffskarriär varade i 18 år och resulterade i 6 singeltitlar och 54 dubbeltitlar (varav 9 i Grand Slam-turneringar). Han har varit rankad topp fyra i världen i singel och som nummer ett i dubbel. Men alla idrottskarriärer tar en dag slut. Frågan är bara hur man vet när det är dags.
–Jag hade förmånen att få hålla på med min hobby och sedan få ha det som ett jobb. Jag kunde hålla på överraskande länge. Det berodde på att jag lyckades hålla mig skadefri. När jag var 34 kom en period då det gick sämre. Då började jag fundera på hur man ska veta när det är dags att sluta. Av Stefan Edberg, som varit en mentor för mig under min karriär, fick jag tipset att det är viktigt att i förväg börja planera vad man ska göra när man slutar.
–En annan vän, Todd Martin, sa att det är dags när vinsterna inte längre är lika sköna och förlusterna inte svider lika mycket. Det var bra råd för mig och det fick mig att släppa de höga förväntningar jag haft på mig själv. Roligt nog gick det bättre efter det och jag gick till final i Nottingham och till semifinal i Wimbledon, som jag inte gjort tidigare.

Till slut var det ändå dags för Jonas att sluta med tennisen. Inför Wimbledon 2008 höll han en presskonferens där han meddelade att det skulle bli hans sista säsong.
–Det kändes bra när jag fick berätta i förväg att det var dags. Jag hade fått många vänner internationellt. Det var skönt att kunna få tid att säga farväl och få ett bra avslut.
När Jonas tenniskarriär tog slut började genast ett nytt yrkesliv. Han hade redan varit med och startat Tennismagasinet 2008. Nu blev det också jobb som expertkommentator på TV samt arbete med turneringen i Båstad. Tillsammans med Thomas Johansson arrangerade han Stockholm Open.
Under ett år var Jonas tränare för Andy Murray som ville ha hjälp att utveckla sitt spel. Sommaren 2016 blev han del av världssjuan Marin Cilics tränarteam.
Jonas håller även föreläsningar och driver Stockholms första center för padeltennis, som är en relativt ny sport i Sverige och en blandning av flera racketsporter.

Sedan fem år arbetar Jonas också tillsammans med Måns Zelmerlöw i Zelmerlöw & Björkman Foundation. Genom event, galor och andra aktiviteter samlar man in pengar för att hjälpa barn i afrikanska slumområden att få gå i skolan.
Stiftelsen sponsrar i dagsläget fyra skolor i Afrika där olika projekt bedrivs.
Vid en av skolorna, i Kenya, har man även ett brunnsprojekt som förser skolan och 600 familjer i området med rent vatten.
–Man får en otrolig inspiration när man ser hur lite som krävs för att kunna hjälpa många barn som lever i slummen att få gå i skolan. Barnen har en sån drivkraft. En kille går två timmar till skolan varje morgon och två timmar hem igen efter skolan, sex dagar i veckan. Då är man motiverad! Hans storebror gick ut med högsta betyg och fick vårt stipendium för att studera på universitetet. Nu vill lillebror lyckas lika bra.
–Vi är en ganska liten stiftelse men vi har dragit in mycket pengar. Vi skapar trovärdighet genom att folk ser vad som händer med pengarna. När någon köper ett auktionsobjekt kan vi säga att det blev ett klassrum och visa bilder på resultatet.

Trots att det fortfarande blir en del resor för Jonas, trivs han bäst hemma med sin fru Petra och barnen Max, 14 år, och Bianca, 9 år.
–Det finns inget bättre än att vara hemma. Jag älskar att ha middagar hemma. Under 18 år har jag levt med hotellfrukostar, luncher och middagar ute. Vardagliga saker, att gå och handla på ICA, eller att klippa gräset, tycker andra är tråkiga. Men jag tycker det är roligt för jag har inte fått göra det tidigare. Att vara med barnen och göra saker tillsammans är höjdpunkterna för mig nu. 2010 hittade vi ett hus här som vi blev förälskade i. Saltsjöbaden är ett ställe där vi verkligen trivs att bo. Vi har fått många riktigt nära vänner här som vi inte kände tidigare. Det var också roligt få anknytningen till kyrkan när Bianca döptes där.

Livet som tennisproffs har gjort Jonas känd. För honom betyder det också ett ansvar att ta ställning i olika aktuella frågor.
–Som känd person är det viktigt att stå upp för de
saker jag tycker är viktiga. Just nu är jag med i ”Make a Change”, en kampanj mot nätmobbning. Jag hade själv en ganska tuff skolgång men mobbningen på nätet är nog värre att drabbas av än det som många av oss upplevt.
Jonas Björkmans liv under och efter tenniskarriären vittnar om målmedvetet arbete och mycket hjärta i allt han tar sig för. Det väcker nyfikenhet på vad det är som motiverar honom.
–Det som driver mig är att jag vill lära mig något nytt hela tiden och att bli bättre i allt. Jag vill bli bättre i arbetet med Måns, och som tennistränare för Marin. Jag trivs med att vara involverad i projekt som utvecklar mig. Petra och jag vill ge barnen en förståelse för att ha mål i livet och att ge järnet när man väl gör något, säger Jonas Björkman.

Text: Arne hyckenberg
Foto: Arne hyckenberg, Zelmerlöw & björkman foundation