– Det är ett lite enklare sätt att möta Gud, säger Elisabet Kling.
Hon är diakon och har sin bas i Kärlekens kyrka. Denna kväll går hon i täten för vandrarna, med hatt, stav och ryggsäck. Sist i ledet går Jessica Nylander, som är körledare i Snöstorps församling.
De båda församlingarna, Halmstad och Snöstorp, samarbetar kring pilgrimsvandringarna sedan några år. Den tredje måndagen varje månad, alltid klockan 18, men med olika startpunkt.
– Vi börjar med att presentera oss för varandra, och jag ger en kort introduktion i pilgrimsvandring, säger Elisabet Kling. Själva vandringen pågår sedan i en till en och en halv timme, under tystnad. Ett par stopp sker utmed vägen, där jag säger något att reflektera över – en tanke att fundera på till nästa stopp.
I en lång gåsmarsch går vi söderut längs Göteborgsvägen, svänger sedan höger och når efter en stund Landalasjön där vi stannar och åter samlas i en cirkel.
Vi är i ”stilla veckan” och påskveckans händelser är temat för Elisabets ord att reflektera kring. Hon beskriver hur Jesus och lärjungarna samlades till en måltid – nattvarden – och hur Jesus var den som tvättade de andras fötter. Han, ledaren, utförde denna inte speciellt högaktade gärning och vi uppmanas tänka kring innebörden i detta – och vilken motsvarighet det skulle kunna ha i vår moderna vardag.
Vandringen går vidare, vi gör ännu ett par korta stopp och via Sofieberg är vi tillbaka vid Kärlekens kyrka. Skymningen har övergått till mörker och fullmånen lyser upp omgivningarna.
Nu bryts tystnaden, i köket dukas det fram fika till avspänt småprat. Efter en stund runt bordet är det dags för ”delandet”, en i taget får ordet och kan dela med sig av någon tanke eller fundering.
– Vandrarna delar en bit liv med varandra, och det som sägs stannar i rummet, förklarar Elisabet.
Hon avslutar med en kort andakt – en bön, en psalm – innan var och en bryter upp och går hem till sitt. En kväll av både yttre och inre vandring är över – en stunds återhämtning i en stressig vardag.
Text: Mona Davidsson
