Vandringen sker i gåsmarsch och under tystnad, i ett lite lugnare tempo än de vanliga stegen. Denna gång utgick gruppen från Kärlekens kyrka och rundade sedan Landalasjön.
Lyssna

Nyhet / Publicerad 22 april 2016 / Ändrad 28 april 2016

Vandring för både kropp och själ

Vi är arton personer som står tätt intill varandra i en cirkel utanför Kärlekens kyrka. Alldeles strax börjar månadens pilgrimsvandring – en chans att i egen takt låta tankarna landa, att för en stund sätta hjärtat före hjärnan.

Vandrarens stav är en symbol för något – Jesus – att hålla sig i när marken är ojämn och gungar. Hatten som Elisabet Kling bär symboliserar bekymmerslöshet, ”det ordnar sig”, och ryggsäcken är en symbol för att vi delar varandras bördor, att inte bära mer än man orkar.

Vandrarens stav är en symbol för något – Jesus – att hålla sig i när marken är ojämn och gungar. Hatten som Elisabet Kling bär symboliserar bekymmerslöshet, ”det ordnar sig”, och ryggsäcken är en symbol för att vi delar varandras bördor, att inte bära mer än man orkar.

Foto: Mona Davidsson

– Det är ett lite enklare sätt att möta Gud, säger Elisabet Kling.
Hon är diakon och har sin bas i Kärlekens kyrka. Denna kväll går hon i täten för vandrarna, med hatt, stav och ryggsäck. Sist i ledet går Jessica Nylander, som är körledare i Snöstorps församling.

De båda församlingarna, Halmstad och Snöstorp, samarbetar kring pilgrimsvandringarna sedan några år. Den tredje måndagen varje månad, alltid klockan 18, men med olika startpunkt.
– Vi börjar med att presentera oss för varandra, och jag ger en kort introduktion i pilgrimsvandring, säger Elisabet Kling. Själva vandringen pågår sedan i en till en och en halv timme, under tystnad. Ett par stopp sker utmed vägen, där jag säger något att reflektera över – en tanke att fundera på till nästa stopp.

I en lång gåsmarsch går vi söderut längs Göteborgsvägen, svänger sedan höger och når efter en stund Landalasjön där vi stannar och åter samlas i en cirkel.
Vi är i ”stilla veckan” och påskveckans händelser är temat för Elisabets ord att reflektera kring. Hon beskriver hur Jesus och lärjungarna samlades till en måltid – nattvarden – och hur Jesus var den som tvättade de andras fötter. Han, ledaren, utförde denna inte speciellt högaktade gärning och vi uppmanas tänka kring innebörden i detta – och vilken motsvarighet det skulle kunna ha i vår moderna vardag.

Vandringen går vidare, vi gör ännu ett par korta stopp och via Sofieberg är vi tillbaka vid Kärlekens kyrka. Skymningen har övergått till mörker och fullmånen lyser upp omgivningarna.
Nu bryts tystnaden, i köket dukas det fram fika till avspänt småprat. Efter en stund runt bordet är det dags för ”delandet”, en i taget får ordet och kan dela med sig av någon tanke eller fundering.
– Vandrarna delar en bit liv med varandra, och det som sägs stannar i rummet, förklarar Elisabet.
Hon avslutar med en kort andakt – en bön, en psalm – innan var och en bryter upp och går hem till sitt. En kväll av både yttre och inre vandring är över – en stunds återhämtning i en stressig vardag.

Text: Mona Davidsson

 

 

Pilgrimsvandringarna startar på olika platser, men på samma sätt – med att deltagarna står i en cirkel och presenterar sig för varandra.

Pilgrimsvandringarna startar på olika platser, men på samma sätt – med att deltagarna står i en cirkel och presenterar sig för varandra.

Foto: Mona Davidsson