En del av det man kan ta del av efter en stunds googlande är av en sådan art att det känns angeläget att ge en annan version. Vår version. En del tyckanden och åsikter saknar helt enkelt täckning i verkligheten.
I det följande försöker vi beta av några av frågorna som är aktuella. Vi menar oss inte sitta inne med den absoluta och orubbliga sanningen. Allt kan beskrivas och värderas på olika sätt.
Har vi en dålig relation till stift och biskop?
Hur en relation ser ut och uppfattas måste man alltid höra minst två parter för att få en bild av. Så när vi tar till orda så är det på sin plats att betona att detta är just vår bild.
Inte den sanna eller enda.
Vi menar att vi skulle velat ha en större dialog omkring två texter som församlingen fått från biskopen de två senaste åren. Biskopen har formulerat sig i dessa texter på ett sätt som församlingens förtroendevalda har haft svårt att känna igen sig i. Vi har önskat samtal, dialog och möte, vilket det inte blivit mycket av. Tyvärr. Denna icke-kommunikation kan möjligen beskrivas som en dålig relation. Men det är viktigt att notera att från församlingens sida har vi inte angripit stiftet, inte svartmålat eller baktalat stift eller biskop.
Vi är oroliga över att kontakten har varit så dålig, att samtalen varit så få. Med anledning av det så har församlingen vid två tillfällen föreslagit att stiftets ledning och församlingens ledning kanske skulle behöva en tredje part för att samtalen ska komma igång.
Vi ställer oss frågande till varför detta skulle vara så dramatiskt. Är det inte bra att be om hjälp i situationer som uppfattas som låsta?
Hur lång kan biskopsvisitation vara?
Den 18 september 2015 får församlingen brev ifrån biskopen om en biskopsvisitation som ska göras i Visby domkyrkoförsamling. Visitation inleds i november 2015. Församlingen fick läsa om start och upplägg i Kyrkans tidning redan under våren 2015.
I november 2015 kallades alla ledamöter i Kyrkorådet till ett enskilt samtal med en konsult. Detta väckte en del oro då vi inte fick reda på vad samtalen skulle handla om. Visitationen var upplagd runt några samtal och möten. Den förlängdes vid det som var tänkt att vara den avslutande visitationsstämman i april då biskopen meddelande att ”det framkommit så mycket under visitationen att den måste fortsätta”.
I juni mötte biskopen kyrkorådets AU och sa att visitationen var avslutad i och med det mötet. Nu skulle församlingen bara vänta på Visitationsprotokollet. Det överlämnades i januari 2017, sju månader senare.
Församlingens förtroendevalda har ställt sig frågande till den utsträckning i tid som denna visitation fått. Från artikeln i Kyrkans tidning i maj 2015 till samtalet med biskopen i januari 2017 har det gått lång tid – hela 20 månader. Även om man räknar från ett annat datum till ett annat datum, än vad vi gör här, kommer man inte förbi att denna visitation har varit ovanligt lång. Visitation – med flera negativa inslag – har menligt påverkat vår församling. Framförallt har det varit ovissheten, tystnaden från stiftet och ryktena som fritt fått florera under en tidsrymd som sträcker sig över tre år – som haft negativ inverkan på församlingens möjlighet att fullt ut fungera på det bästa sätt.
Bristfällig kommunikation
Det har inte varit någon kommunikation inför och under denna visitation. Det har bara handlat om information när det gäller upplägget och metoden. Församlingen menar att resultatet hade tjänat på dialog och samtal. Även relationen mellan stift och domkyrkoförsamlingen hade haft mycket att vinna på ett annat handhavande från stift och biskop inför och under visitationen.
Avfärdar församlingen bisopens kritik i sitt visitationsprotokoll?
Visitationsprotokollet innehöll en del som gjorde att AU fann det angeläget att ge sin version. Kyrkorådet ställde sig sedan bakom AU:s skrivelse.
En del skribenter och tyckare har varit kritiska till att de förtroendevalda i församlingen överhuvudtaget har svarat på de synpunkter som biskopen framfört i sitt visitationsprotokoll. En del tycks mena att det är olämpligt eller till och med omöjligt för ett kyrkoråd att svara på det en biskop skriver. En del har gått så långt att man menar att Svenska kyrkan i och med att kyrkorådet i Visby domkyrkoförsamling svarat sin biskop så står vår kyrka inför en konstitutionell kris.
För de som lägger argumentationen på den nivån kan det vara på sin plats att påpeka att vår kyrka inte är katolsk. I vår kyrkas ledning har vi inte en påve som är ofelbar. Det är ju dessutom så att i katolsk tradition så är påven ofelbar när det gäller uttalanden om trosfrågor. Inte annars. Om vi har förstått det rätt.
De synpunkter och rekommendationer som framfördes av biskopen i visitationsprotokollet var inte heller av karaktären ”centrala trosfrågor” utan mer av administrativ och strukturell natur. Biskopen har i sitt brev inga synpunkter på hur församlingen idkar själavård, firar gudstjänst, bedriver undervisning, hanterar bröd och vin i mässans mysterium. Inget av det som biskopen tog fasta på handlade om brister i den diakonala omsorgen, förflackning av tro, teologi eller kyrkans innersida. Utan vad biskopen påpekade i sin skrivning handlar om mötesformalia och rutiner. Det naturligtvis viktiga frågor för en stor församling. Men inte trosavgörande på ett sådant sätt att en biskop i luthersk tradition måste stå oemotsagd.
Vad svarar då församlingen på kritiken?
I kyrkorådets svar betonas inledningsvis vad syftet är med svaret till biskopen: ”Att ge vår bild av de gångna åren, hela visitationsprocessen. Det mesta kan beskrivas ur flera perspektiv. Vi vill dela det vi sett och uppfattat utifrån vårt perspektiv. Förhoppningen är att det ska bidra till större förståelse och ett framtida närmande mellan stiftet/biskopen och stiftets största församling, Visby domkyrkoförsamling”. För att vara väldigt konkret så redovisas här några av de punkter som biskopen nämnde och som de förtroendevalda svarat på.
Biskopen skriver:
1. Kyrkorådet bör snarast ta beslut som förändrar arbetsutskottets sammansättning. För närvarande utgör arbetsutskottet, inklusive kyrkoherde, en majoritet då kyrkorådet sammanträder. (…)
Genom nuvarande konstruktion sätts den av Kyrkoordningen reglerade demokratiska ordningen ur funktion och i stället övertar arbetsutskottet när utskottet så önskar kyrkorådets roll. Kyrkorådet måste återta sin i Kyrkoordningen reglerade beslutande funktion från arbetsutskottet genom minskning av antalet utskottsledamöter.
Kyrkorådet svarar:
Man kan tänka olika om denna rekommendation. För att försvara rådande ordning kan man påpeka:
- Matematiken är idag denna: Kyrkorådet har 11 ledamöter (10+domprost). AU är 5 ledamöter – domprosten är ej ledamot utan adjungerad. AU har alltså inte majoritet i Kyrkorådet.
- Den nuvarande ordningen har varit länge – åtminstone sedan tidigt 90-tal (troligen längre). Inga invändningar har tidigare hörts.
- AU är tillsatt av Kyrkorådet i ett demokratiskt beslut.
- Det finns domkyrkoförsamlingar som har en ännu ”sämre” ordning.
Linköping har KR 12 ledamöter + DP – och ett AU med 7 ledamöter + vald DP
Karlstad har KR 11 ledamöter + DP – och ett AU med 6 ledamöter + vald DP
Det är lite överdrift att mena att den rådande ordningen i församlingen skulle betyda att Kyrkoordningens demokratiska ordning är satt ur funktion, som biskopen skriver.
Men varför ska man bara försvara rådande ordning?
AU föreslår att domprosten får i uppdrag att under våren-17 göra en utredning som ska mynna i ett förslag på hur förhållandet ska se ut mellan KR och AU, hur församlingens delegationsordning ska se ut, hur frågor ska beredas inför beslut och var beslut ska fattas. Förslaget ska sedan vara underlag för samtal och beslut i KR och resultera i ett förslag till Kyrkofullmäktige och Kyrkoråd inför en ny mandatperiod.
Biskopen skriver:
2. Mellan kyrkorådets sammanträden har kyrkorådets ordförande en särskild funktion. Det är viktigt att det kommer till tydligt uttryck att det är ordföranden och ingen annan som utövar denna.
Församlingen svarar
Vi håller med om att det ska vara så här. Kyrkoordningen är tydlig liksom svensk föreningspraxis. Ordförande är man inte bara på sammanträdet. Och vi menar att det är så som vi har det i vår församling. Kyrkorådets ordförande är ordförande också mellan sammanträdena. Det betyder bland annat regelbundna besök på expeditionen för avstämning. Det betyder också tät kontakt med domprosten. Det är en kontakt i stort och i smått som betyder möten, sms och telefonsamtal flera gånger i veckan.
Inför denna biskopsformulering ställer sig AU och särskilt Kyrkorådets ordförande helt frågande. Vi uppfattar det – möjligen felaktigt - som att biskopen är kritisk till hur det fungerar idag. Att han har en annan bild än den vi har. Här vore det bra med samtal så att biskopen får möjlighet att förklara vad han menar – om det är så att det i dessa formuleringar gömmer sig en kritik av rådande ordning eller inte. Är det så att läsare av dessa rekommendationer ska uppfatta biskopens ord enbart som ett allmänt uttalande om hur det ska vara?
Biskopen skriver som en del av rekommendation 3:
Inte heller förbättras ledarskapet genom att förtroendevalda genomför personalsamtal som om de vore chefer i verksamheten. Denna åtgärd, som enligt mitt samtal med arbetsutskottet (och enligt vittnesmål från personalen) praktiseras, är snarast ägnad att skapa större osäkerhet i arbetslaget om ansvar, chefskap och arbetsledarskap.
Församlingens svar:
Detta stycke är den del av biskopens rapport som AU ställer sig mest tveksam till. Vad menas? Biskopen skriver att ”förtroendevalda genomför personalsamtal som om de vore chefer i verksamheten”. Detta är häpnadsväckande! Och det på två sätt:
- Enligt oss förekommer den beskrivna oordningen inte alls. Inte någon gång! Får inte förekomma.
- Att biskopen kan ha hört något som påminner om denna oordning från en medarbetare är möjligt, det är svårt att veta hur alla medarbetare förstår och beskriver situationen. Någon kan ha uttryckt det så. Men det betyder absolut inte att vi har en sådan ordning.
Mer förvånande – för att inte säga upprörande – är att biskopen hävdar att denna oordning också skulle ha bekräftats av oss i AU. Biskopen skriver. ”Denna åtgärd, som enligt mitt samtal med arbetsutskottet (och enligt vittnesmål från personalen) praktiseras…” Denna formulering är obegriplig för alla i vårt AU, både som individer och församlingens kyrkoråds arbetsutskott. Och vi håller inte med om den, av två skäl:
- Oordningen praktiseras inte i Visby domkyrkoförsamling.
- Därför fanns det inte heller något som sades vid biskopens möte med AU 2016-06-06 som kan beskrivas som en ”bekräftelse” av denna oordning.
Detta är en sorglig och helt oriktig beskrivning av ordningar i vår församling. Att uttrycka sig på det sättet i biskopens visitationsprotokoll vållar fortsatt skada i vårt arbetslag. Vi ställer oss helt oförstående och tar kraftigt avstånd från just denna passage i visitationsprotokollet.
Fråga tre handlade också om den psykosociala arbetsmiljön. Den är naturligtvis central för en arbetsplats och något man aldrig blir klar med.
Arbetsmiljön arbetar vi vidare med. Av utrymmesskäl är inte allt i biskopens och församlingens kommunikation redovisat här. Men allt går att läsa på annan plats på denna hemsida.
Varje läsare får själv bedöma om församlingens svar på visitationsprotokollet är att beteckna som ”myteri”, ”församlingshaveri” eller ”förnekande av den episkopala strukturen” i vår kyrka. Hur som helst har inte församlingens ambition varit annat än att redovisa ett annat perspektiv. Inte för att vara obstinat eller ifrågasättande. Det finns inget egenvärde i det. Utan församlingens förtroendevalda har tyckt att det är deras demokratiska skyldighet och rättighet att som valda att företräda församlingen också göra det i ett utbyte med stiftets biskop. Även när man har lite olika bilder av vad som varit.
Är det så egendomligt att man kan ha lite olika perspektiv?
Framtiden är ljus!
Församlingen ser tiden an. Vi gläds åt ett livaktigt församlingsarbete med många aktiva och engagerade församlingsbor – ideella och anställda medarbetare som tillsammans med dedicerade förtroendevalda lever ett framåtvänt församlingsliv.
Vi hoppas och tror på en förbättrad relation till stift och biskop. I maj blir det möjlighet till fortsatta samtal med stiftets ledning. Biskopen har tagit initiativ till att bjuda in ordförande, vice ordförande samt domprost till samtal. Det gläder vi oss mycket åt.
Tron säger oss att Gud kommer oss till mötes från framtiden.