Sång gör världen bättre

När EvaMarie Agnelid började sin tjänst i mitten av januari i år gick hon från en Uppenbarelsekyrka, den i Hägersten, till en annan i Saltsjöbaden. De två är ganska olika.
–Uppenbarelsekyrkan i Hägersten är från sextiotalet med ett ljust och öppet kor. När jag kom hit första gången blev jag först lite förskräckt över hur mörkt det var. Men det vände när någon sa att det är en kyrka som inte ber om ursäkt. Nu gillar jag det och man behöver ge den tid och lära sig mer om den. Det är så många detaljer och symboler och helt smockat med konst. Det sätter igång fantasin när man tar sig tid att tänka och reflektera.
–Jag märker att människorna här är stolta över sin kyrka. Man möter värme och lokalt engagemang. Det finns också en koppling till sången och musiken och det säger något om hur arbetet varit här, säger EvaMarie Agnelid.

I tjänsten som kyrkomusiker ingår att leda körer i församlingen. EvaMarie har ansvar för barnkörerna och för vokalensemblen Alicia. Hon vill arbeta för att det ska finnas körer för alla.
–Man kan sjunga hela livet och jag vill tillsammans med mina kollegor arbeta för en fungerande körtrappa med körer för alla åldrar, från babysången för bebisar, via barn- och ungdomskörer till körerna för vuxna. Just nu finns det ett glapp mellan barnkörerna och vuxenkörerna. Jag skulle gärna se en kör för ungdomar i högstadieåldern.

I kyrkans värld har musiken en självklar och framträdande roll. Men så är det inte överallt i samhället. EvaMarie tycker det är viktigt att sprida den musikaliska kunskap som oftast finns i kyrkan.
–Barnsång börjar bli en bristvara. Mycket av den sångtradition som funnits i skolan tidigare finns inte längre. Barnvisorna sjungs inte längre i samma utsträckning och det finns inte någon självklar gemensam sångbank. Musikämnet är nedprioriterat och det finns barn som i princip aldrig sjunger. Svenska kyrkans projekt ”Unga röster för nya tider” är ett pilotprojekt på nationell nivå som syftar till att värna all den kunskap om barnröster som finns i Svenska kyrkan, så att vi delar med oss av den i samarbete med skolorna. Jag blir bedrövad när jag ser att det finns barn som inte kan sjunga.
–Men det tar tid. Tänket i körarbete är långsiktigt och börjar underifrån. Det tar tio år innan sexåringarna blivit sexton. Det är också därför som många musiker blir långvariga på sina tjänster. Körarbetet behöver lång tid för att utvecklas. Körsjungandet är på ett sätt en motvikt mot det individualistiska tänket som genomsyrar så mycket idag. Att sjunga i kör är något vi gör tillsammans. Alla ska få lika mycket plats och genom att lyssna in varandra och jobba på våra attityder gentemot varandra lär vi oss att vara goda medmänniskor. Barnen har rätt till en bra nivå och en god kvalitet. Min önskan är att de får med sig musikaliska upplevelser likaväl som andliga erfarenheter.

 En klangvärld av bara damröster

Vokalensemblen Alicia är den vuxenkör i församlingen som nu leds av EvaMarie. Det är något hon gläds över.
–Alicia är en klangvärld av bara damröster. Det är något nytt för mig och en av anledningarna att jag sökte tjänsten här. Jag har jobbat mycket med barn, men ville få möjligheten att även arbeta med vuxna bra körsångare. Det är en utmaning för mig. I kören finns en nyfikenhet och en vilja att göra nytt och vara flexibel. Som grupp har de inte bara gjort klassiskt utan också mycket annat. Kören fick sitt namn från namnet på en av kyrkklockorna, mellanklockan Alice (uppkallad efter KA Wallenbergs hustru). Körens namn är också en hommage till vår stora jazzsångerska Alice Babs som bodde här och var trogen konsertbesökare i kyrkan.
Med Alicia och Alice Babs finns förstås också en koppling till jazz. Det är den musikform som EvaMarie känner sig mest hemma i. Hon flyttade till Stockholm från Göteborg för att spela med personer hon träffat på en jazzkurs och som hon sedan samarbetat mycket med i olika projekt.
– Jazzen är nog den musik som ligger närmast mig. Jag har varit med och skapat olika koncept med jazz i kyrkan. I Hägersten gjorde vi jazzmässor där gudstjänst och konsert smälter in i varandra. Predikan blir ett samtal mellan musikerna, prästen och mig (som kyrkomusiker). Jazzens utrymme för improvisation är en öppenhet som kyrkan kan ha glädje av. Jazzmässorna var mycket uppskattade och de kan locka andra människor än den vanliga gudstjänstfirande församlingen. För mig är många konserter också gudstjänster i sig.

Det som är hållbart och har kvalitet kommer att finnas kvar

EvaMarie tycker inte det är ett problem att man prövar nytt i musiken, men det gäller att utvärdera och inte förlora det som är bra i det man redan har.
–Det behöver finnas en bredd. Man får gräva där man står och för min del är jag grundad i jazzmusiken. Dagens organister gör väldigt mycket olika saker och kan spela musik efter de önskemål som finns. Det nya kan berika och även modernare musik har en plats i kyrkan, utan att man lämnar det invanda som kyrkan levt med sedan århundraden. Det som är hållbart och har kvalitet kommer att finnas kvar. Till exempel kan man säga att Ted Gärdestads visor blivit moderna klassiker. Jag vet att man byggt mässor kring hans musik. Och all musik från 1600-talet som vi sjunger och spelar i kyrkan, den svänger fortfarande.

Efter ett par månader på jobbet vet EvaMarie vad hon vill bidra med i Saltsjöbaden.
–Jag brinner för det jag gör och hoppas att jag kan tillföra min kunskap, erfarenhet och energi till både arbetslaget och de körer jag arbetar med. Det ska vara ett musikaliskt utforskande som är både seriöst och lekfullt. Traditionen är viktig, men måste också utmanas. Vi ska värna om det som är bra och tillföra nya idéer. Jag gillar att jobba med andra och är ingen ensamkörare. Även utanför jobbet är det kreativa forumet en nödvändighet för mig.
Vad är det då som gör musiken så viktig, i kyrkan och i så många andra sammanhang?
–Det är något gudomligt med musiken. Den förmedlar hoppet om något större och man kan upptäcka nya världar med den. Jag är så glad att jag har ett jobb där jag får sjunga varje dag. Fler människor borde sjunga och nynna oftare. Jag vill uppmuntra till mer sång åt alla för en bättre värld, säger EvaMarie.

Text: Arne Hyckenberg