Iréne Jönsson har varit kantor hela sitt yrkesverksamma liv, men först nu tar hon klivet över länsgränsen.
– Jag såg annonsen och det klack till i mig, säger hon. Jag låg vaken och tänkte på natten, sedan åkte jag till Kärleken på en gudstjänst för att kolla läget.
Och det är uppenbart att det hon såg och hörde gav mersmak…
Kyrkor på Bjärehalvön och senast i Munka-Ljungby har varit arbetsplatser för den skånska musikern. Iréne Jönsson är född och uppväxt i Perstorp och redan i konfirmandålder fick hon börja som orgelelev i hemmakyrkan.
Sedan har det blivit kantorsutbildning och arbete som kantor och körledare.
– Körer vill jag förstås fortsätta med även här, med både barn och vuxna, säger Iréne.
Några direkta favoriter för en repertoar vill hon helst inte utse.
– Text och musik ska funka för just den ensemblen, säger hon. Det måste vara ett språk som berör, ord och toner som väcker tankar.
Men som lite speciella favoriter bland psalmerna nämner hon ps 522, ”I Guds tystnad får jag vara, stilla, ordlös utan krav” och ps 249, ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”.
– Ungefär som jag känner det när jag sitter och tittar ut över havet…
Under vårt samtal återkommer hon till kyrkan som mötesplats, ”mitt i byn”.
– Jag tror på att ha låga trösklar – men ändå en tydlig profil, säger hon. Och gärna pröva nya vägar, som att bjuda in till projektaktiviteter och punktinsatser.
Text: Mona Davidsson