Bettie! Kära medmänniska! Jag blir berörd. Din fråga har flera djup! Vi är MÅNGA som våndas över allt vi inte kan göra, fast vi egentligen vill göra så mycket. Jag läste någonstans: ”Djävulen har makt. Människan har vanmakt. Bara Gud är allsmäktig”. Att vi känner vanmakt är ett slags kvitto på att vi fortfarande är mänskliga, i en allt mer omänsklig värld. Ensam kan jag inte rå på hela världens ondska. Tillsammans med andra förmår jag lite mer.
Jag skulle vilja ge dig rådet att söka upp en församling eller någon frivilligorganisation där du bor. Då kan du få kontakt med andra som ”vill göra något”. Finns det redan arbetsgrupper inom Svenska kyrkan, en frikyrka, Hela Människan/Ria, eller Röda Korset på din ort, börja där. Eller så skapar du ett nätverk via vänner på internet/facebook. Prata med folk i din lokalförsamling, de kanske har kontakter. Eller så kan du väcka idéer tillsammans med församlingen! Tillsammans med andra kan du också få prata om känslan av vanmakt! Det är viktigt att sätta ord på vanmakten och få hjälp att göra upp med det dåliga samvetet. Tillsammans med andra kan du göra mer för de här personerna. Skapa nätverk för ”Food share” , det blir effektivare än att ensam ge mynt eller bröd. Kanske kan vi några stycken tillsammans gå till en lokal butik, fråga efter det bröd som skulle kastats bort efter stängningsdags och använda det till matpaket som vi delar ut.
Kanske behövs påverkansgrupper gentemot socialen och lokala politiker. Kanske kan vi arbeta mot rasism och främlingsfientlighet. Vänd känslan av vanmakt till en känsla av ”makt” dvs en förmåga till förändring. När jag inte riktigt orkar så kan vännerna i nätverket bära mig, inspirera mig. Ensam är inte stark, ta stöd och inspiration hos andra – och ge andra inspiration genom din hängivenhet! Bara detta att du skriver din fråga, inspirerar mig! Jag tror vi är många som vill vända känslan av vanmakt till en känsla av att ”nu gör vi något, men tillsammans, så vi orkar!”
Bettie - En viktig sak! Fortsätt att tända ljus! Du behöver styrkan i bönen! Du kan alltid vara medmänsklig, även utan att ge pengar. Du behöver själv stå nära Kristusljuset för att vara ett ”ljus för andra”. Ha inte dåligt samvete för det du INTE kan göra. Det du faktiskt gör är stort! Du talar om Kristi ansikte i din medmänniska. Men kom ihåg att du själv är Kristi ansikte till dina medmänniskor. Använd ditt leende! Du speglar Guds kärlek genom dina ögon och ditt leende! När du inte har pengar att lägga i tiggarens burk, säg ändå alltid ”hej”. Kanske ber du högt för honom eller henne: ”Gud välsigne dig!” – Säg det även när du inte ger något! Fortsätt att se Kristi ansikte i den fattiga människans ansikte! Kristus är där! När vi möter den fattiga med en vänlig hälsning säger vi ju: ”Du är människa. Du är älskad av Gud och värd att respekteras” När du ler och är vänlig även när du inte ger pengar, så skickar det signalen till alla andra i närheten att de också ska SE den här människan. Det är faktiskt en större gåva än mat och pengar. Den gåvan kan ingen annan stjäla från den fattige. Och den gåvan, ditt vänliga leende, kan sprida sig som ringar på vattnet i ditt samhälle, på köpcentrat osv. Vi förkunnar Guds kärlek med ”de vänliga ögonens evangelium”.
Så, Bettie, du är rik på kärlek. Den gåvan blir bara större ju mer vi ger ut av den. Du är Kristi ansikte i världen.
Anna Lundin Leander, kyrkoherde