Före 1968 hade vi inte ljusbärare i våra kyrkor - det ansågs katolskt. För 20 år sedan fanns det knappt en ikon i våra kyrkorum - det var ju ortodoxt.
Kyrkan är världsvid och vi lever inte i EN tradition utan mer i ett floddelta av traditioner som hela tiden flyter samman med varandra. Kyrkan är dynamisk och föränderlig. Sedan april 2018 finns det åter en vigvattenskål vid ingången till domkyrkan.
Vi vill på ett bra sätt bemöta alla våra katolska vänner som kommer till vår kyrka.
Vi vill erbjuda våra andra kristna besökare att minnas sitt dop. Dessutom är det bra med interaktivitet i kyrkorummet - vi inbjuder människor att göra något. Kroppen får vara med.