Rapport från Muskelrock 2016

"På sommaren i Sverige så blir ängarna fulla av blommor i olika färger. På en särskild plats i Småland finns några ängar där några alldeles speciella blommor blommar varje år. Den platsen heter Tyrolen och blommorna är alla färgglada tält och bilar och glada människor i olika färger och med olika språk. Och de starkaste dofterna som fyller luften är kärlek, öppenhet och frihet. Det är en befrielse att komma till Muskelrocken. Inte bara för att man får ha roligt och koppla av utan också för att man inte blir bedömd för sitt yttre för man får se ut precis som man vill, att man accepterar varandras olikheter, att man inte sätter upp gränser, varken mellan tält eller människor. Det är befriande, för vi lever i en tid när gränser tycks blir allt viktigare, gränser mellan länder och mellan folk. När öppenheten för andra minskar. När det blir allt viktigare att placera in varandra i olika fack. När vi flyttar och drar upp nya gränser för vad vi tidigare tyckte var självklar medmänsklighet. Jag upplever en befrielse i den rörelse av människor som samlas här till Muskelrocken. För bakom alla satanistsymboler och ”antikristeriet” känner jag en frisk protest, som blir särskilt tydlig i texterna till Wytch Hazels musik och som jag nu vill anknyta till. Det är en protest som jag känner igen hos Jesus Kristus själv, som jag vill känna honom. Det är en protest mot fördomar, mot att sätta etiketter på varandra, att placera in varandra i boxar och döma varandra. Just vårt svenska samhälle är så präglat av att döma andra och allt som faller utanför det som vi tycker är normalt eller fint. Vi älskar att avgöra åt andra vad som är okej eller inte okej. Och vi är så rädda för att inte vara ”rätt” i andras ögon. Och vi dignar under vår rädsla och våra egna krav och vi skäms för dem vi är istället för det vi gör. Så blir livet en frihetskamp där vi får kämpa mot våra inre demoner, om och om igen för de lämnar oss aldrig, och vi har glömt vem vi ska gå till för att få befrielse. I det samhälle där Jesus levde skulle egentligen religionen vara till befrielse från kraven som bröt ner livet. Men istället blev den ett ännu värre krav som ingen kunde uppfylla. Och det kan hända med all religion. Precis som många människor tänker idag: att om Gud är en sådan perfektionist och kräver att vi ska vara perfekta, ja då är vi hellre syndare, eller till och med djävulsdyrkare.  Men Jesus drev med sin egen kultur och sin egen religion som blivit omänsklig. Han sa att ”det är inte de friska som behöver en läkare utan de sjuka” och han sa ”jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan för att kalla syndare”. Men när han säger det så driver han egentligen med alla dessa boxar och etiketter som människor blev tilldelade. Han ställer egentligen frågan: vad är egentligen friskt? Och vad är sjukt? Han var tydlig med vad som var synd, alltså omänskligt och orätt, men han kallade aldrig någon för syndare. Det är stor skillnad. Felet som vi begår alltför ofta är att istället för att säga vad som är synd så säger vi vilka som är syndare. Istället för att säga vad som är sjukt säger vi vilka som är sjuka. Och det håller vi fortfarande på med fast det är vår planet jorden som nu är sjuk och har feber. Det är en mörk tid och vi måste inse att vi blir lurade, och kämpa för att världen aldrig ska bli bara svart och vit utan fortsätta att vara full av färger. Vi måste inse att när vi inte längre tror och hoppas och kämpar tillsammans så sprider sig apatin. Det finns mycket av det som vi idag kallar livet som vi måste ge upp för att inte dö. För att få ett verkligt liv. Jag hoppas och ber till Gud att ängarna vid Tyrolen alltid ska vara fulla av blommor."

Anders Lindow

Blädinge kyrka 5 juni 2016