Morgonstund jag minns

Nyhet Publicerad Ändrad

"Jullovet står för dörren. Men det får faktiskt vänta, lite till. För först vill jag höra fortsättningen på den fantastiska berättelsen".

Jag sitter i min skolbänk i tredjeklass på mellanstadiet. Den egenhändigt tillverkade ljushållaren av trolldeg står längst fram till höger på bänklocket. Den är allt bra ful men duger gott åt ändamålet: att varje morgon hålla det ljus som brinner under klassens fina och mycket uppskattade morgonstund. Rummet är nedsläckt. Våra bänkljus och frökens läslampa sprider ett mjukt sken och lindar in oss i en skönt behaglig stämning. Förväntansfyllda sitter vi under tystnad och längtar efter att vår kära fröken Birgitta skall öppna boken. Hon har välsignats med den finaste rösten i världen och läser så där härligt långsamt att varje ord hinner rulla runt i ens huvud för att sedan tillåtas landa vart och ett med sin betydelse, sin innebörd.

Ibland känner jag mig allt lite ivrig. Som om jag borde få två berättelser samtidigt. En i vartdera örat. Att liksom i förväg få höra allt som ska hända. Att få veta att det slutar lyckligt så jag slipper gå där spänd av undran. Utanför är det vitt på marken. Jullovet står för dörren. Men det får faktiskt vänta, lite till. För först vill vi höra fortsättningen på den fantastiska berättelsen. Den om Josef och Maria, åsnan, skattskrivningen, stallet och Jesusbarnet.

Text: Marie Fransson