Meny

LÖVESTADS FÖRSAMLING

Välkommen in i vår gemenskap

Lövestads kyrka interiör

Sök Stipendium!

Stiftelsen N.V. Hultmans minne delar ut stipendier till studerande ungdomar från Lövestad gamla församling. Du kan söka om du påbörjat någon utbildning efter grundskolan, om du tillhör Svenska kyrkan och är bosatt i Lövestads gamla församling. Stipendiet kan erhållas en gång. Skriv lite om dig själv, vad du studerar och hur du tänker dig din framtid. Posta eller maila din ansökan senast 10 oktober. Stipendiet delas ut i samband med gudstjänsten Första advent i Lövestad kyrka.

Mandala inspirerad av urinvånarna i Australien

Mandalamålning

Lördagen den 26 september klockan 10-16 målar vi mandala i församlingshemmet i Lövestad. Den här dagen låter vi fantasin flöda fritt och inspireras av urinvånarnas i Australien konst. Den speglar hur allt skapat hör samman i en väv av liv. Ovan kan ni se en mandala som jag har gjort på detta tema. Kom som du är med en passare, linjal, penna, penslar och egen lunch! Församlingen bjuder på kaffe och te.

Chelas arv

Församlingsbion - Chelas arv

I höst kommer vi att visa tre filmer på församlingens bio. Visningarna börjar kl 18.30 och äger rum i församlings-hemmet i Lövestad. Vi börjar med filmen ”Chelas arv” som handlar om två kvinnor som rycks upp ur sin sömniga tillvaro när deras arv är på upphällningen. Chela tvingas köra överklasskvinnor mellan bridgemöten och begravningar. Filmen visas den 1 okotber. Varmt välkomna.

Flygfoto Lövestads kyrka

Barnkören

Även församlingens körverksamhet påverkas av coronapandemin. Det betyder att barnkören tar paus under hösten eftersom de riktlinjer som utfärdats av Folkhälsomyndigheten inte kan hållas. Vi kommer tillbaka nästa år om förutsättningarna ändras. Har du frågor? Ring Helen på 0417 215 79

Kyrkfönstret 2020 nr 3 - sida1

Kyrkfönstret 2020 nr 3

Här på denna sidan hittar du de Kyrkfönstren som nyligen har utgetts. Här samlar vi Kyrkfönstren en efter en, till alla som vill läsa.

sjöng vi en bibelvisa i Kyrkans Ungdom. ”Söken först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall det andra tillfalla er”. Den blev senare en av hymn i vår psalmbok. När jag funderar över kommande helgs tre texter kommer jag tillbaka till bibelvisan, trots att just texten till den (Matt 6:33) inte finns med i söndagens texter. Det är framför allt ordet söka som jag tycker mig kunna se i de tre texterna. Mose undervisar israeliterna och säger att de skall söka Herren, deras (din) Gud. Och när de söker av all sin förmåga skall de finna honom. Paulus talar (inte utan en viss självsäkerhet) om att han, minsann, kan klara av både välgång och lycka samt motgång och olycka; han har ju erfarenhet av allt. Allt detta förmår han genom honom som ger mig kraft. I berättelsen om Marta och Maria (som jag alltid haft lite svårt för eftersom jag är en görare snarare än en lyssnare) tycks det som om Jesus bekräftar Maria mer än han bekräftar Marta. Jesus förklarar det med att Maria valt det bästa och att Marta bara gör sig bekymmer.
I alla tre texterna handlar det om att söka, att söka Gud och finna honom, att söka den som ger kraft och att söka det som är bäst. I alla tre fallen svarar Gud genom att låta sig finnas, genom att ge kraft och genom att inte ta ifrån Maria det hon sökte.
Vi inbjuds alla att delta i detta sökande. Gud låter sig finnas, kanske inte alltid där vi letat eller trott att han skulle låta sig finnas. Ett är säkert, det är en grundbult i den kristna tron, nämligen att Gud givit oss tydliga ställen där han låter sig finnas: Ordet, bönen, sakramenten eller nådemedlen.
Vi kanske inte alltid kan eller vill förstå Guds Ord, vi kanske inte alltid vill lyssna till vad Gud säger men, i alla fall i mitt liv, sipprar det alltid in lite grand genom mina öron. Men sluta inte att läsa eller höra Guds ord.
Jag kan vara trög till att be, ha svårt att formulera mig elegant och korrekt men det är bara mina ursäkter. En aldrig så flämtande, trevande eller osäker bön hör Gud. Han kanske inte svarar eller så förstår jag inte eller hör inte svaret i det omfattande bruset. Sluta inte att be för den sakens skull.
I dopet och nattvarden förskjuts perspektivet. Jag får, kan egentligen inget annat, ta emot allt vad Gud vill ge. I dopet nåd och barnaskap hos Gud, i nattvarden del i Kristi liv, hans lidande, död och uppståndelse. Så sluta inte att ta emot även om det kan kännas motigt. Det beror inte på dig, det beror på Kristi trofasthet!
Vad hände med Marta? Det vet vi inte men hennes sätt att tjäna vår Herre ligger på det praktiska planet. Hon är den första ”kyrktanten” eller ”kyrkfarbrodern” och som sådan ovärderlig för Guds verk på vår jord.
Åke Appelgren, kyrkoherde

En gång för ganska länge sedan

sjöng vi en bibelvisa i Kyrkans Ungdom. ”Söken först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall det andra tillfalla er”. Den blev senare en av hymn i vår psalmbok. När jag funderar över kommande helgs tre texter kommer jag tillbaka till bibelvisan, trots att just texten till den (Matt 6:33) inte finns med i söndagens texter. Det är framför allt ordet söka som jag tycker mig kunna se i de tre texterna. Mose undervisar israeliterna och säger att de skall söka Herren, deras (din) Gud. Och när de söker av all sin förmåga skall de finna honom. Paulus talar (inte utan en viss självsäkerhet) om att han, minsann, kan klara av både välgång och lycka samt motgång och olycka; han har ju erfarenhet av allt. Allt detta förmår han genom honom som ger mig kraft. I berättelsen om Marta och Maria (som jag alltid haft lite svårt för eftersom jag är en görare snarare än en lyssnare) tycks det som om Jesus bekräftar Maria mer än han bekräftar Marta. Jesus förklarar det med att Maria valt det bästa och att Marta bara gör sig bekymmer. I alla tre texterna handlar det om att söka, att söka Gud och finna honom, att söka den som ger kraft och att söka det som är bäst. I alla tre fallen svarar Gud genom att låta sig finnas, genom att ge kraft och genom att inte ta ifrån Maria det hon sökte. Vi inbjuds alla att delta i detta sökande. Gud låter sig finnas, kanske inte alltid där vi letat eller trott att han skulle låta sig finnas. Ett är säkert, det är en grundbult i den kristna tron, nämligen att Gud givit oss tydliga ställen där han låter sig finnas: Ordet, bönen, sakramenten eller nådemedlen. Vi kanske inte alltid kan eller vill förstå Guds Ord, vi kanske inte alltid vill lyssna till vad Gud säger men, i alla fall i mitt liv, sipprar det alltid in lite grand genom mina öron. Men sluta inte att läsa eller höra Guds ord. Jag kan vara trög till att be, ha svårt att formulera mig elegant och korrekt men det är bara mina ursäkter. En aldrig så flämtande, trevande eller osäker bön hör Gud. Han kanske inte svarar eller så förstår jag inte eller hör inte svaret i det omfattande bruset. Sluta inte att be för den sakens skull. I dopet och nattvarden förskjuts perspektivet. Jag får, kan egentligen inget annat, ta emot allt vad Gud vill ge. I dopet nåd och barnaskap hos Gud, i nattvarden del i Kristi liv, hans lidande, död och uppståndelse. Så sluta inte att ta emot även om det kan kännas motigt. Det beror inte på dig, det beror på Kristi trofasthet! Vad hände med Marta? Det vet vi inte men hennes sätt att tjäna vår Herre ligger på det praktiska planet. Hon är den första ”kyrktanten” eller ”kyrkfarbrodern” och som sådan ovärderlig för Guds verk på vår jord. Åke Appelgren, kyrkoherde