Dopet

Alla kulturer och religioner har någon form av rit när man välkomnar en människa in i livet. I den kristna traditionen har vi dopet som, i de stora kyrkorna, oftast är ett barndop som ett välkomnande in i kyrkans gemenskap och som ett tillfälle för de nyblivna föräldrarna att få inlemma det nyfödda barnet i en större gemenskap som är församling, släkt och vänkrets. 

Dopet handlar ju också om att de döpte tas upp i den större gemenskap som är kyrkan. Den som döps blir på ett särskilt sätt ett Guds barn. Man kanske kan säga att i dopet uppstår en personlig relation mellan Gud och den döpte.

I vår församling döps de flesta barn som föds. Genom dopet blir man medlem i Svenska kyrkan och den församling där man bor. Om man vill döpa sitt barn eller om man som vuxen vill bli döpt tar man kontakt med församlingsexpeditionen eller kyrkoherden. I allmänhet sker dopen i en gudstjänst en söndag i den kyrka man vill ha dopet i och på en dag som passar alla.

Om du vill veta mer om dopklänningen klickar du här. Om du vill veta mer om dopljuset klickar du här.

Vad betyder det att vara fadder

Det är en mycket gammal sed är att låta någon eller några närstående få bli fadder till den som döps. Det är ett viktigt uppdrag som handlar om förtroende från barnets föräldrar. Man kan naturligtvis också bli fadder vid ett dop av en vuxen. Då handlar det om dopkandidatens förtroende. 

Vem kan bli fadder?

Den som blir fadder ska själv vara döpt före dopgudstjänsten av barnet. Är man inte döpt i en kristen kyrka kan man inte bli fadder men man kan så klart vara en vuxen förtroendeperson i barnets liv ändå men fadder kan man alltså inte bli.

Det finns inget formellt krav på att faddern ska tillhöra Svenska kyrkan men en fadder ska vilja delta i barnets kristna fostran. Kyrkoherden i församlingen avgör vem som kan antecknas som formell fadder i kyrkböckerna. Det sker i allmänhet i samband med dopet.

Det går bra att lägga till ytterligare någon fadder senare i barnets liv. Kontakta din församling om det blir aktuellt. Det går bra att ha en, två eller flera faddrar till sitt barn.

Fadderns uppgift

Att vara fadder är att finnas till för den döpte också i de stunder när ingen annan har möjlighet att göra det. Faddern tar på sig uppgiften att på olika sätt stödja och hjälpa sitt fadderbarn i livets alla sammanhang.

Uppdraget handlar också, och kanske i första hand, om att hjälpa barnet att utforska den kristna tron. Kanske uppvakta på årsdagen av dopet, be för det och på andra sätt finnas till hands.

Traditionen infördes på 300-talet när de kristna förföljdes för sin tro. Faddern gick i godo för dopkandidatens ärliga avsikt med sitt dop. Om det hände att den döpte led martyrdöden var det naturligt att faddern tog ansvar för eventuella barn. Redan på 200-talet nämns faddrar i samband med dopet. 

Den djupaste meningen i uppdraget som fadder är dock densamma: att finnas till för barnet också när ingen annan kan göra det.