Till ledare utsågs Greve Folke Bernadotte af Wisborg som då i praktiken var chef för det Svenska Röda Korset. Uppdraget från regeringen var ursprungligen att sammanföra norska och danska politiska fångar i Tyskland. I aktionen ingick 250 personer (danskar och svenskar). I 75 vitmålade bussar, lastbilar och ambulanser transporterades fångarna till ett läger i Neuengamme utanför Hamburg, där det svenska Röda Korset väntade och tog hand om dem. Därifrån fördes de sedan i de vita bussarna till Sverige. Aktionen tog cirka två månader. Sammanlagt räddades mer än 15 000 människor ur koncentrationsläger och gaskammare. Den svensk-danska rödakorsstaben utsatte sig för direkt livsfara, genom att den begav sig till områden där kriget pågick.
I efterhand har det dock riktats kritik bland annat mot hur urvalet gjordes bland dem som räddades och de eftergifter som gjordes för att kunna genomföra räddningen. Mot detta har anförts att det realpolitiska läget då knappast erbjöd några alternativ.
Det lidande som Folke Bernadotte och de som var med i operationen såg, gjorde dem fast beslutna att trotsa överenskomna ramar och rädda så många de kunde. Oavsett varifrån de kom. Medlidandet gjorde att många fler räddades än som man från början trodde var möjligt.
I samtalet medverkar
Göran Burén författare
Mats Gezelius filmare
Axel Wernhoff ambassadör
Samtalsledare är Gunilla Hallonsten, policychef för Svenska kyrkans internationella arbete.