Kvarteret anlades och användes till en början delvis som ett fattigkvarter där mindre bemedlade kunde gravsättas. Men under och efter det andra världskriget togs delar över av krigs- och flyktinggravar med avlidna från de stridande parterna och från de nazityska koncentrationslägren. Kvarteret har sedan växt och ytterligare avledningar har tillkommit.
Askgravplatser – moderna gravkvarter
Kvarteret innehåller två ytor med askgravplatser, ett modernt och populärt gravskick som
håller området aktivt och utnyttjar ytorna väl. Tidigare användes dessa ytor för att gravsätta kistor. Kistorna finns kvar i marken men ovanför dessa har kyrkogårdsförvaltningen sedan anlagt askgravplatser. Den första gravsättningen i gravskicket inom kvarteret gjordes 1994 och den andra gräsytan med askgravplatser togs i bruk 2017.
Barngravkvarter
I kvarterets västra del finns ett kvarter med barngravplatser som togs i bruk under 1950-talet.
Kist- och urngravar
Runt om i hela kvarteret, längs häckar och gångar, finns kist- och urngravar från 1950-talet och framåt.
Krigsgravar
I kvarterets sydvästra ände finns avdelningar för gravsatta soldater och sjömän från de
krigförande länderna under 1900-taletst två världskrig.
Gravarna är uppdelade så att de tyska medborgarna är gravsatta i en avdelning och de med medborgarskap i något av Samväldets länder ligger i ett annat.
Gravsatta soldater från Commonwealth of Nations
På avdelningen för soldater från Samväldet (Commonwealth of Nations) finns 47 flygare som avlidit under det andra världskriget gravsatta. 36 av dem är britter, nio är kanadensare och två är australiensare. I de flesta har de omkommit i närområdet efter att deras plan förolyckats under bombningsräder mot Nazityskland eller av Nazityskland ockuperade områden Gravstenarna är enhetliga och individuella, de är rektangulära med välvd ovansida, och de är utformade i ljus sten.
Avdelningens mittgång leder fram till ett större monument över de stupade. Monumentet har formen av ett stenkors, placerat på en sockel, på vilket det sitter ett metallsvärd.
Gravsatta sjömän och soldater från Tyskland
På den tyska avdelningen finns 93 soldater och sjömän gravsatta. Ett 40-tal av dem kom från samma fartyg, minsveparen M575 som förliste i Öresund kvällen den 1 mars 1945, bara ett par månader innan krigsslutet. Efter att gravplatsen upprättats flyttades under 1960-talet även avlidna tyskar från andra begravningsplatser i Skåne och Halland till platsen för att vila tillsammans med sina landsmän.
Personerna hade avlidit både under det första och det andra världskriget.
Avdelningen är fridfullt belägen i en björkdunge omgiven av en häck. Gravstenarna är enhetliga och har formen av stenkors på vilka ett eller två namn står ingraverade.
Flyktinggravar
Gravsatta fångar från de nazityska koncentrationslägren
I kvarterets, och därmed även hela begravningsplatsens, nordöstra hörn finns den rektangulära gräsyta som vid andra världskrigets slut i mitten av 1940-talet även blev viloplats för de befriade fångar från de nazityska koncentrationslägren som fördes till Sverige men sedan avled här.
Här finns 69 flyktingar från 14 olika nationer och med flera olika trosinriktningar gravsatta.
Den största gruppen var polska medborgare. En del kom till Sverige vid krigsslutet genom Svenska Röda korsets rättningsinsats, de Vita bussarna. En del kom under sommaren efter kriget genom en internationell och svensk humanitär hjälpinsats, de Vita båtarna.
Under 2025, 80 år efter krigsslutet, uppförde Helsingborgs kyrkogårdsförvaltning gravstenar över de gravsatta krigsfångarna. Något de tidigare inte haft.
Minnesplatta över de polska fångarna
Med anledning av de många polska medborgarna som gravsattes på Pålsjö kyrkogård skänkte den polska staten år 1970 ett minnesmonument över de gravsatta i form av en bronsplatta innehållande deras namn. Denna minnesplatta stals dock 2023, men har sedan ersatts av minnesstenar vid de individuella gravsättningsplatserna.
Belgien och Frankrike förde hem gravsatta landsmän
Idag vilar 61 flyktingar i gravkvarter 15. Utöver de nu gravsatta flyktingarna i området fanns även fyra belgiska och fyra franska medborgare gravsatta i området efter kriget, dessa exhumerades (vilket betyder att de togs upp ur sina gravar) dock senare och återfördes till sina hemländer där de idag är gravsatta. De franska medborgarna exhumerades 1948 och de belgiska medborgarna 1960.
I gräsmattan med de kvarvarande flyktingarnas gravplatser finns markeringar för var de exhumerade franska medborgarna en gång låg. De belgiska medborgarna var gravsatta i ytan söder om de övriga flyktinggravarna, där det i dag är askgravplatser och har därför inga indviduella minnesstenar. De är dock ändå en del av kvarterets historia. Deras namn var Fani Landau (1912–1945), Odette Huart-Meunier (1913–1945), Marguerite Leurs-Peeters (1895–1945) och Elisabeth Pittgors-Trappeniers (1920–1945).