Foto: Kent Pettersson

Stillhet genom vandring

Fascination och förundran, eller kanske bara undran, finns i blickarna som ser människorna som går på led söderut genom centrala Varberg. Några undrar nog om det är en demonstration av något slag. Frånvaron av plakat tyder på att det inte är det. Men det är en manifestation. För det stilla livet, för den inre resans betydelse. Viktigast är ändå just deltagarnas inre resa på den korta pilgrimsvandringen.

– Det jag tänker med pilgrimsvandring är att man får en stund för själv, säger Lise-Lotte Wallin.

Hon och Iréne Boman är ledare för dagens vandring och har samlat pilgrimsvandrarna i en stor cirkel på gräsmattan mellan Varbergs kyrka och bokhandeln. Några är utrustade med gåstavar, andra utan. Kånken är det klart dominerade ryggsäcksmärket. I skuggan av ett stort träd inleder hon vandringen och presenterar dagens tema som är tro. Vid de olika stoppen kommer tankarna handla om olika sidor av tro.

Lise-Lotte konstaterar att det kommer att bli trångt på en del rastplatser med 25 personer som ska gå med. Coronapandemin gör att det är viktigt att hålla avstånd och gruppen blir uppdelad i två som kommer att gå med några minuters mellanrum.

Kontrasterna möts i vandringen

Första gruppen går iväg, tyst och stilla. När den andra gruppen passerar dem som står framför torggrillen tittar de undrande. Kanske ger korsen på några av ryggsäckarna en vägledning om att det handlar om något kristet. Men inga andra yttre tecken berättar att det i första hand är en inre resa deltagarna gör. Små rastplatser ger nya tankar att bära med sig.

Kontrasten mellan de tysta stilla vandrarna och ett visserligen något nedtonat sommarvarberg är stor. Solen skiner och många är ute. Vinden från nordväst håller temperaturen på en behaglig nivå och staden är full av liv. Rakt genom ljudet går de 25 vandrarna.

Första stoppet är vid Rosenfredsskolan där vandrarna får möta en sida av tro, om att tro på något som ska komma. Betraktelsen ackompanjeras av ett hårdrocksband som repar inne i byggnaden.

Närvarande 

Guiden: Lise-Lotte Wallin, en av pilgrimsvandringens ledare delar med sig av några tankar och inspirerar medvandrarna. På den här vandringen var det så många att det blev två grupper och den andra av kvällens ledare, Iréne Boman, fick vandra med den andra gruppen. Fast de bytte grupper några gånger under vandringens gång. Foto: Kent Pettersson

Vandringen leder bort från stadens gator och in till en idyllisk plats med utsikt över havet. Stadens ljud blir lite mer avlägset och naturen får mer plats.

– Blunda lite. Lyssna. Vad hör du? Känns vinden emot huden? Känns dofterna?

Lise-Lottes ord påminner om pilgrimsvandringens väsen, att bli närvarande, erfara det som annars tystas ner av bruset.

Bra i coronatider

Där på berget är det dags för en lite längre rast mitt i vandringen och pilgrimerna får prata med varandra. En del väljer ändå avskildheten, men samtalen flödar på behörigt avstånd. Många är glada av att ses för under de senaste månaderna har mycket av Varbergs församlings aktiviteter varit pausade. Pilgrimsvandringar passar perfekt i coronapandemins tid.

Den sker utomhus, det är inte tanken att deltagarna ska gå och prata med varandra, och det handlar om hopp, om visioner, om tro och inre samling. Det behöver världen alltid, men kanske ännu mer nu.

Båda grupperna pausar samtidigt i oasen men den ena ska gå iväg före den andra. Rastlöshet eller vilja att hålla samman alla vandrarna får de flesta som ska vara kvar lite till att resa sig upp.

– Ska vi gå vidare nu, undrar någon.

Ett par minuter senare fortsätter vandringen för den andra gruppen också. Ner mot havet för ett stopp vid strandpromenaden. Strandflanörerna som passerar får ta del av betraktelsen kring hur våra bekännelser ser ut. Hur formulerar vi vår tro? Det är mer frågor än svar, för det handlar om att vandra på inre och yttre vägar.

Pilgrimsvandrarna fortsätter för att ungefär två timmar efter starten åter stå i en stor cirkel på gräsmattan utanför Varbergs kyrka.

– Vi brukar avsluta vandringarna med att dela upplevelser och tilltal med varandra. Men eftersom vi är så många får vi göra det i smågrupper, säger Lise-Lotte.

Den stora cirkeln delas upp i smågrupper som på behörigt avstånd pratar om den korta vandringens nya insikter. Sakta töms sedan gräsmattan när alla har delat med sig av sina erfarenheter.

Ideella medarbetare

Varje pilgrimsvandring leds av två guider. Vid dagens vandring hade de två ledarna Iréne Boman och Lise-Lotte Wallin skrivit betraktelserna också. Totalt är det åtta ideella pilgrimsledare som turas om under sommaren att guida vandrarna genom staden och det inre livet.

Utsikt: Mitt i pilgrimsvandringen är det en paus. Här på en väl vald plats, en äng med utsikt över havet, en av Varbergs fina men lite dolda platser. En liten stig från Bandholtzgatan ledde vandrarna in till rastplatsen för en stund med samtal och fruktpaus. Foto: Kent Pettersson