Foto: Kent Pettersson

Vuxna behöver vara där ungdomarna är

Annika Persson är en av ungdomscoacherna som arbetar på ungdomsgården Rosenfred. De ordnar aktiviteter och grupper för ungdomar. Men framför allt handlar det om att skapa en plats för ungdomar att vara på.

– Då kom de till gården för att se vilka som var där och lära känna nya. Nu träffas de på nätet och kommer överens om att ses här, säger ungdomscoachen Annika Persson.

I mer än 25 år har Annika arbetat med ungdomar i Varbergs kommun och visst har förutsättningarna förändras men mycket är detsamma. I en del rapporter framkommer det att samtalsklimatet är värre idag och fler ungdomar känner sig otrygga. Annika upplever det inte så där hon är.

– Samtalsklimatet som vi möter här har inte förändrats så mycket tycker jag.

Stor frihet att göra vad de vill

Hon sitter mitt i Mötesplats Rosenfred som är en ungdomsgård men inte på samma sätt som förr. Nu är den en plats bland många andra där ungdomar möts väldigt mycket på sina villkor men samtidigt finns det vuxna inom räckhåll. Rummet finns i en tillbyggnad till den stora byggnaden som en gång var en vanliga skola. Nu för tiden är Rosenfredsskolan centrum för kulturskolan i Varberg och flera av de estetiska ämnena på Peder Skrivares gymnasium är på skolan. Många ungdomar som är i huset har egna passerabrickor och tillgång till replokaler och även Mötesplatsens lokal när de vill. Allt med överinseende av vuxna som visserligen inte är i tjänst eller finns i huset hela tiden, men som ändå kan styra upp saker som gått fel om det har det. Annika berättar att ungdomarna sköter sig väldigt bra och att förtroendet inte missbrukas.

Att anpassa sig efter verkligheten

Just det där med att det finns vuxna som har insyn och kan gripa in kanske är den viktigaste faktorn till att samtalsklimatet i rummen för ungdomar fungerar. Annika och hennes kollegor på ungdomsgårdarna i Varbergs kommun har förändrat sin verksamhet utifrån verkligheten och försöker finnas där ungdomarna är. Förr handlade det bara om en fysisk närvaro, sedan flyttade allt mer över till nätet och via Lunarstorm blev det Facebook som allt hände på. Nu är ungdomarna inte längre på Facebook utan har valt andra plattformar som tillsammans går under namnet sociala media, och Annika följer med.

– Det är ett utbyte när de pratar på digitala plattformar också, konstaterar ungdomscoachen Annika Persson.

– Man får ju ta det som de använder. Det är ett utbyte när de pratar på digitala plattformar också, konstaterar hon.

Ett av de ställen där Mötesplats Rosenfred aktivt har skapat rum för ungdomar är Discord. Helt enkelt för att många ungdomar har börjat använda Discord på andra vägar och då följer Annika med. Där finns det olika rum där ungdomarna kan mötas och prata. Bara de som har fått en inbjudan och blir godkända av någon av ungdomscoacherna kan vara med i rummen och det finns moderatorer som går in om några kommentarer spårar ur. Det är inte så ofta Annika eller någon annan vuxen behöver säga till någon att sköta sig för de flesta gör det ändå.

Vuxennärvaro skapar trygghet

– Jag tror att många ungdomar tycker att det känns tryggare bara för att det är vuxna närvarande, säger hon.

I en del rum är det ungdomar som är moderatorer, men de kan vända sig till de vuxna om de behöver hjälp. Annika berättar att här blir det lite spännande med olika åldersgrupper för det är inte säkert att alla i ett rum vet att moderatorn bara är 13 år och då kan hen mycket väl bli behandlad som en 25-åring. På gott och ont kan människorna vara ganska anonyma på nätet.

Annika är väl medveten om att fler unga mår sämre idag än förr och tror att det kan bero en del på den stress på olika plan som skapas av nätet. Bilder av det förväntade ideallivet eller en ständig närvaro som inte var aktuellt förr gör det svårt att slappna av. Fomo som det ibland kallas, fear of missing out, eller rädsla för att missa något. Troligen samma sorts stress som vuxna utsätts för och inget säger att barn är bättre på att hantera det.

En viktig skillnad mellan barns och vuxnas liv skulle kunna vara att det finns andra som har ansvar och vägleder. Där har Annika en tacksam roll som hon tycker om.

– Det är så fint att vara en vuxen som kan säga samma sak som föräldrar men inte vara en.

Fler vuxna behövs­ 

De flesta vuxna som barn och ungdomar möter förutom sina föräldrar är lärare som har en väldigt bedömande roll. Vuxna som har Annikas roll finns det ont om och det behövs fler.

– Jag tror att många ungdomar vill träffas i mindre grupper och då behövs det fler vuxna som är där.

Frågan om närvande vuxna är ständigt akutell på många olika arenor. Visst söker sig ungdomar delvis till ställen de vuxna inte kontrollerar, men samtidigt vill de att vuxna ska finnas tillgängliga. Det är en utmaning för alla som är vuxna, att inte vara så stressade att barns och ungdomars behov inte hinns med. Oavsett om vuxna vill eller inte är de en förebild kring hur vi hanterar stress och bemöter varandra. I artikeln om ärkebiskop Antje Jackelén som tog paus från Twitter på grund av hot och hat framgår det tydligt att vuxenvärlden har många steg att ta om den ska kunna vara en förebild för ungdomar. 

Av Kent Pettersson
Artikeln är publicerad i Var med 2022 nr 1

Möten som minskar ångesten

Samtalen i diakonen Gudrun Bengtsson har i diakonimottagningen gör ofta stor skillnad. Att få sätta ord på livet och de känslor som finns är otroligt viktigt och en liten ekonomisk hjälp kan vara det första steget till att få rätsidan på livet igen.

Orden som hotar och förlöjligar

Svenska kyrkans ärkebiskop Antje Jackelén tog en paus från Twitter på grund av allt hat och hot hon utsattes för där.

En man och ett barn som leker tillsammans.

Artiklar

Berättelser från vardag och verklighet som speglar livet.