Runt sju varje morgon dyker de upp, både på Instagram och på universitetskyrkans blogg. Hans Kvarnströms dagdroppar är ett spontant collage av ord och bilder, ett enkelt samtal med Gud, ett tack till livet om man så vill.
– För mig är det här en andlig praktik. En sorts improvisation som jag delar med andra.Ocensurerat, kravlöst och snabbt. Ibland platt, ibland lysande.
Hans rotar runt i collagelådan och hittar några bitar från en broschyr. River och klistrar, väljer både granar och galax. En vit figur skissas fram från feta pastellkritor och med vänster hand skrivs orden hastigt.
Den tjocka svarta tuschpennan både hörs och luktar. I bilden står: ”Vi lever alla i något större, glömmer vi det blir det mycket mindre”.Dagdroppen är klar.
– Namnet dagdroppe är en blinkning till daggdroppen, något som landar i mig för att jag befinner mig här och nu, en droppe jag får av dagen.
Det har gått fyra och en halv minut sedan Hans tog locket av den gröna lådan. Exakt samma tid som det tog att notera utsikten och fönstrets odling av blå klockranka. Från hemmet i Kronoparkens högsta hyreshus ser stan ut som spridda öar i grön skog, och mitt i allt ett ensamt domkyrkotorn, pastoratet där Hans varit präst.
Närmast nedanför, bakom garagelängan på den spruckna asfaltsplanen, står 78 parkerade bilar och 4 miljöcontainrar.
– Livet är inte så mycket att begripa, mer att bli gripen av, säger Hans och beskriver sina dagdroppar som ett möte med livet.
Många av dem börjar med ”Allra käraste verklighet”.
– Det är tänkt som en omskrivning av Gud.
Vad är Gud för dig?
– Gud är ett mysterium. Begripligen obegriplig och samtidigt påtagligt nära. Det är fjantigt att påstå att vi helt och hållet kan begripa Gud. Vi är med i något som är större. För mig är det Gud.
I den kristna traditionen har ord och bilder alltid använts för att uttrycka Gud. Treenigheten, att Gud är fader, son och helig ande – skapare, befriare och livgivare – är för Hans en kraftfull tanke han tacksamt tar emot. Treenigheten uttrycker en dynamisk relation, menar han.
– Att möta en medmänniska är att möta Jesus. Om vi tror att livet är Guds gåva möter vi honom här.
Hans berättar om sina bilder och visar favoriter som till och med hamnat inom ram och på galleri. Dagdropparnas historia är lång och regelbunden. De har alltid varit hans sätt att uttrycka personliga tankar. I början delade han dem med någon utvald, hen fick originalbilden i kuvert som skickades med post, alltså den gammeldags vanliga som tog en natt på sig för leverans. Det var i slutet av 1990-talet, innan det digitaliserade livet var ett alternativ.
– Sen kom det någon informatör som tyckte att jag skulle lägga ut dem på en blogg.
Så blev det. Och så har det fortsatt. Dag efter dag i tjugo år. Nya droppar tidig morgon för den som vill.
Innan de delas med världen har Hans Kvarnström hunnit meditera, be och äta gröt. Förespråkaren av impulsiv, kravlös kreativitet lever mer disciplinerat än de flesta. De tydliga livsramarna för tankarna till ett excel-ark. Rutor som ligger fast och kan fyllas med de mest avancerade uträkningar och samband, men som kräver kunskap och kontroll. Annars blir det mest ett obegripligt kaos till ingen nytta.
Hans förklarar att han hittat friheten i begränsningen.
– Kreativitet kräver tillit och ordning. Jag behöver strukturen, sen kommer bilderna och orden.
Han använder begreppet disciplin och beskriver tron som ett lod inuti sig själv. Mellan det oerhört traditionella och det helt udda finner hans sin spänning.
– Jag är inte rädd för det spontana och slängiga. Jag litar på allra käraste verklighet.
Följ dagdroppar på Instagram, bloggen eller i Kyrknytt på sidan 2.
Text: Helena söderqvist
Foto: Joachim Lagercrantz