Hos många Järnabor finns det stor kunskap om bygdens historia. Här finns också en aktiv hembygdsförening som tar vara på historien och håller den levande.
Jag vill ändå berätta några drag från kyrkans månghundraåriga historia, inte minst för dem som har flyttat hit till Järna på senare år.
Hur kom kristendomen till Järna? Sjövägen, som med det mesta under yngre järnålder. Detta skedde under perioden 800 – 1100 e.Kr. Förmodligen har den kommit tidigare, men det har vi ännu inte belägg för. Sannolikt kom kristendomen tillfälligt och kortvarigt i början. Men från och med 800-talet kom den mer tydligt. Detta framkommer bland annat genom de nya fynd som har gjorts i Varnhem, Västergötland.
Kristendomen kom genom enskilda människors kontakter med den kristna kyrkan i andra länder. Ibland genom kristna som var slavar, vilka man köpt på sina resor till kristna länder. Ibland kom kunskapen från handelsmän som följde med nordborna på deras resor tillbaka till Sverige. I vanlig ordning var det människors nyfikenhet på ”det nya” som drev på utvecklingen. Ryktesvägen hade man hört om den nya religionen nere i Europa. Kristningsprocessen pågick under lång tid. Det tydligaste sättet att se kristendomens framväxt i vårt land är att studera gravskicket. Något senare kan man också se det på runstenarna. Tidigare under järnåldern brände man i regel de avlidnas kroppar. När människorna antog kristendomen ville man vara rädd om de avlidnas kroppar, man ”bäddade ner” kroppen och la den så att huvudet var vänt mot öster. Jesus hade sagt att när han kommer tillbaka på den yttersta dagen skall det vara som en ljungeld som lyser ”från öster till väster”.
Under 1000-talet började den kristna kyrkan bli mer synlig i historien, men också i bygdens geografi när små träkyrkor började byggas. I våra trakter vet vi namnen på några kristna från denna tid; Botvid (därav Botkyrka) och Eskil (Eskilstuna). Det är inte långsökt att tänka att de varit i Järna också. På 1100-talet möter oss en kristen kvinna vid namn Ragnhild, se vårt kommunvapen.
Kyrkor börjar byggas
Så småningom byggdes kyrkor. Vissa kyrkor byggdes av traktens folk, i andra fall av en rik och mäktig person. I det senare fallet blev det då en gårdskyrka. Ibland går det att se vilka kyrkor som byggdes som det ena eller som det andra. En intressant sak är att kyrkorna byggdes innan socknen och församlingsgränser blivit tydliga. Dessa gränser kom först på 1300-talet.
Överjärna kyrka bör ha byggts av traktens folk, men det är också möjligt att den är byggd som en gårdskyrka i och med att den hade ett östtorn. Tornet var då ett försvarstorn för den mäktiga familjen, ätten eller gården. Enligt vår kyrkobeskrivning ”har kyrkan en fästningsliknande karaktär” och ”Övervåningen (i tornet) har tjänat som förråd samt tillflyktsort i orostider, möjligen också som härbärge för pilgrimer”.
Senare under medeltiden byggde förmodligen en mäktig familj (eventuellt någon av Folkungaättens kungar) ett eget kapell i anslutning till kyrkan. I dag tjänstgör detta kapell som Överjärna kyrkas sakristia.
Kyrkan skulle välsignas
Innan kyrkan kunde tas i bruk skulle biskopen komma och välsigna den. Det gjorde han inte förrän bygdens folk hade avsatt mark till kyrkobyggnadens framtida underhåll. Sådana gårdar kallades Klockaregård.
När biskopen kom till kyrkan tecknade han med sin kräkla 12 kors på väggen. Detta som en symbol för att kyrkan har samma tro som Jesu tolv apostlar. Man säger att kyrkan är apostolisk. Vår kristna tro har vi inte räknat ut själva, utan det är den tro som Jesus har uppenbarat för sina tolv apostlar. Den har sedan förts vidare genom seklerna till oss.
När kyrkan i Överjärna renoverades 1982 såg man ett av dessa kors. Tyvärr beslutade man sig för att måla över det.
När den första kyrkan byggdes, förmodligen på 1000-talet, var det två inventarier som var viktiga att ha; altare och dopfunt. Kyrkan skulle vara en fristad, en himmelsk förebild på jorden. Den som hade vapen med sig fick ställa dem utanför kyrkorummet, därav namnet vapenhus. Bara de som hade tillträde till himmelen fick komma in i kyrkan, alltså de som var döpta. Därför placerades dopfunten alltid vid ingången.
Väl inkommen i kyrkan ställde sig männen på södra halvan och kvinnorna på norra. Madonnabilden (då med vackra färger) som nu står på sydsidan, stod då på norrsidan på ett sidoaltare framför kvinnorna, där predikstolen står idag. På manssidan fanns också ett sidoaltare med en bild av kyrkans skyddspatron. Vilken som var Överjärnas skyddspatron vet vi inte idag. Uppdelningen av män och kvinnor var nog av praktiska skäl. Kvinnorna behövde, som i alla tider, skyddas från männens tafsande. Altaret hade i sin stenskiva en liten ask med en eller flera helgonreliker.
Så fortgick det kyrkliga livet att växa i bygden. Nu ville man inte längre begravas hemma på familjens eller byns begravningsplats, utan på den av biskopen vigda jorden utanför kyrkan. Så blev det ett sätt att visa att man kan vara med i Guds rikes gemenskap vare sig man lever eller är död. Inför Gud är vi ändå tillsammans. Det har varit en stor tröst för många kristna.
Präster begravdes nära koret
Sockenprästen begravdes ofta inne i kyrkans kor. När man så småningom slutade begrava prästerna inne i kyrkan så blev det så nära koret det gick. Så är det också i Överjärna. Ute på kyrkogården, bakom koret, ligger prästgravarna. Jag har räknat att det idag finns sex gravstenar där efter präster.
Stormännens familjer, de som finansierat kyrkan, kunde också begravas inne i kyrkorummet så långt det fanns plats. En släkt i Överjärna verkade dock vilja ha ett eget kor med gravplats, det som nu alltså tjänstgör som sakristia.
Så gick åren under medeltiden. Fler helgonbilder sattes in, finare mässkrudar kom i bruk. Förmodligen också ett skrank mellan koret och kyrkorummet. Ovanpå skranket stod det stora korset som nu är tillbaka på samma plats i kyrkorummet.
Kyrkbänkar för långa predikningar
När man under 1600-talet började med långa predikningarna så blev det mer och mer vanligt att man satte in bänkar. Nu var undervisning och kunskap viktigt. Alla skulle kunna läsa och förstå. Hur skulle man kunna ha en kristen tro och man inte har kunskap? Och kunskap fick man genom att läsa och lära sig Luthers lilla katekes. Katekesen finns för övrigt än idag i våra moderna psalmböcker.
Del 2 kommer till hösten
En andra (och avslutande) del av Överjärnas kyrkohistora publiceras i höstens kyrkoblad och kort därefter även här på vår webbsida.